Titel: A Kiss Before Dying / En kyss före döden
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 1991
Regi: James Dearden
I rollerna: Matt Dillon, Sean Young, Max von Sydow, James Russo
Handling: I en förort till Pittsburgh ser den lille gossen Jonathan Corliss från sitt fönster hur godstågen från Carlsson Copper Company passerar. Industriägaren Thor Carlsson blir för Jonathan symbolen för rikedom och makt. Ett decennium senare har Jonathan vunnit dottern Dorothy Carlssons hjärta. Men hans planer går om intet när hon blir med barn...
Omdöme: Det är något jag gillar med neo-noir filmer. Sällan är de lika bra som film-noir, men är man på humör kan de funka minst lika bra. I det här fallet är det en remake på en film-noir med samma namn. Matt Dillon spelar Jonathan som tar sig vatten över huvudet när han bestämmer sig för att bli något här i livet. Men inte är det genom studier och hårt jobb. Eller, det är precis vad det är, men inte på det traditionella sättet. Han bestämmer sig nämligen för att arbeta hårt för att uppnå sin dröm, även om det innebär att han måste likvidera folk på vägen.
Sean Young spelar tvillingsystrarna Dorothy och Ellen Carlsson, döttrar till en av de rikaste i landet - Thor Carlsson (Max von Sydow). När Dorothy dör efter vad som verkar vara ett självmord, har Ellen svårt att fortsätta sitt liv. Men allt blir mycket enklare när hon träffar Jay, den charmige och starke killen. Hon har dock fortfarande svårt att släppa taget om sin döda tvillingsyster och det faktum att hon misstänker att hon blev mördad, speciellt som det visar sig att hon var gravid.
Inledningsvis känns skådespeleriet väldigt undermåligt och träigt, och det är det också. Det blir sedan bättre, men det faktum att Sean Young (kanske mest känd från Blade Runner som "Rachael") "belönades" med två Razzie Awards för sämsta skådespelerska både för huvudroll (Ellen) och biroll (Dorothy), visar på att det kunde varit bättre skådespeleri i filmen. Men det här är inget som stör mig förutom under inledningen. Och det är nog till stora delar mer regissörens fel än skådespelarnas. Regissören (och manusförfattaren) James Dearden skrev förresten det Oscarsnominerade manuset till Fatal Attraction (1987) som har några mindre likheter med denna film.
Det finns trots allt en del att gilla här och i mitt tycke börjar det mesta med musiken. Nästan med en gång får den mig att tänka på The Dead Zone (1983), även om det visar sig att Howard Shore inte gjorde musik till den (även om han gjort musik till andra David Cronenberg-filmer). Det är hursomhelst tät och passande musik som på egen hand höjer stämningen. Själva storyn har sina hål, samtidigt funkar den för stunden och jag gillar att Jonathan påminner en del om Patrick Bateman i American Psycho (2000) i sättet han kallblodigt dödar personer som kommer i hans väg för att senare charma folk runt omkring sig.
2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 5.5
Fick den här på dvd av en kompis som visste lika mycket om den som jag - det vill säga inget. Jag har faktiskt inte vetat mer än vad omslaget berättat för mig tills nu.
SvaraRaderaDen verkar ju intressant och inte helt välförtjänt av att bara samla damm i hyllan. Tack för upplysningen!
addepladde: Det var kul att höra. Förvänta dig dock inte någon toppfilm. Personligen var jag upplagd för detta ;)
RaderaDen här verkar ju ändå ha nått någon form av kultstatus, tycker den ploppar upp lite här och var (men det kanske är mer beroende av Sean Youngs Razzies?)
SvaraRaderaOch visst är det ofta problemet både med filmer i den här genren och krystade komedier -- att om karaktärerna arbetat lika hårt på att nå sina mål via en mindre kontroversiell/okonventionell väg hade det gått precis lika bra.
Sofia: Jag tror du kan ha en poäng i att filmen nog har en viss kultstatus. Jag tycker uppenbarligen inte filmen är så dålig, men skådespeleriet kan jag förstå gav en del priser ;)
Radera