Ledmotiv till TV-serier vi minns

Gamla TV-serier man är uppväxt med har ofta en sak gemensamt - ett ledmotiv man känner igen. De får en antingen att bli väldigt sugen på att titta på serien, eller tvärtom nästan känna avsky. Med hjälp av min bror har jag tittat, men framförallt lyssnat, på ledmotiven till serier från 60- till 90-talet.

Har valt att inte ta med moderna serier då det för det första är en djungel, för det andra har jag sett för lite så jag förknippar dem inte med några känslor, och för det tredje för att det helt enkelt var bättre förr.

Har även valt att ge ledmotiven antal ostar för hur ostigt (eller smörigt) ledmotivet är, samt antal noter för hur bra melodin är. Slutligen har serierna delats in i olika kategorier för att skilja på dem, men även för att man kanske hör en viss skillnad på en polisserie och en såpa.

Serierna presenteras i årtalsordning (där första säsongen räknas först och främst) och man kan klicka sig vidare och lyssna/se på dessa ledmotiv/intron. Det bör även påpekas att vissa serier/ledmotiv inte tagits med, men det bör räcka med de som fick komma med. Rena sit-coms har valts bort av olika anledningar, med ett undantag.

Följande lista är helt enkelt ett litet urval på kända och mindre kända serier och dess ledmotiv.

POLIS / DECKARE / MYSTERIUM

The Saint [1962-1969]

Serien där Roger Moore slog igenom internationellt med sin charm och humor som senare ledde till rollen som James Bond.

Kompositör: Edwin Astley & Leslie Charteris

Enkel men passande och lite cool på något sätt, även om 60-talet skiner igenom. Lyssna här


Mission: Impossible [1966-1973]

60-tals känslan är påtaglig i kultserien som gav upphov till en nyproduktion 20 år senare samt ett antal långfilmer.

Kompositör: Lalo Schifrin

Lite jazzig, typiskt 60-tals sound och helt enkelt ett odödligt ledmotiv av Lalo Schifrin. Lyssna här


Hawaii Five-O [1968-1980]

Nu mer än 40 år senare har en ny version gjorts av serien. Klämkäck låt där man riktigt kan se sig själv gåendes på stranden iklädd Hawaii-skjorta och en surfbräda under armen.

Kompositör: Morton Stevens

Ganska pigg och typisk musik från sent 60-tal som nästan är mer känd än själva serien. Lyssna här


The Persuaders! [1971-1972]

Tony Curtis och Roger Moore kompletterade varandra perfekt som de rika playboy-killarna med aptit för äventyr i serien med den svenska titeln "Snobbar som jobbar".

Kompositör: John Barry

Man kan inte förvänta sig annat än magi av James Bond-kompositören. Sorgligt, vackert och tidlöst. Lyssna här


Cannon [1971-1976]

William Conrad, som här spelade den minst sagt korpulente deckaren Frank Cannon, hade en lång och gedigen karriär bakom sig, men det var inte förrän i den här serien som han verkligen gjorde sig ett namn i USA.

Kompositör: John Carl Parker

Tidigt 70-tal, ganska oförarglig liten melodi, dock lite ostig. Lyssna här


The Streets of San Francisco [1972-1977]

Serien som gjorde Michael Douglas till en stjärna. I par med veteranen Karl Malden satte dem dit bovarna i slutet på flower-power eran i San Francisco.

Kompositör: Patrick Williams

70-tals funk som passar bra till en polisserie som denna. Lyssna här


Kojak [1973-1978]

Grekättade och hårlöse inspektören Theo Kojak, ypperligt spelad av Telly Savalas kunde inte bara slicka frenetiskt på sin klubba, han kunde också sätta hårt mot hårt när det gällde New Yorks värsta avskum.

Kompositör: Billy Goldenberg

Typiskt 70-tal som "funkar" till serien och den coole Telly Savalas. Lyssna här


Baretta [1975-1978]

Robert Blake spelade här den lille och ettrige polisdetektiven Tony Baretta som löste brott med både hjärta, streetsmartness och sina egna regler - och vem minns inte hans charmiga papegoja som brukade svara i telefon.

Kompositör: Dave Grusin & Morgan Ames (sång av Sammy Davis Jr)

Funkig och skön liten låt med fin refräng. Till en början var den bara instrumental, men Sammy Davis Jr tillför en extra dimension med sin röst. Lyssna här


Charlie's Angels [1976-1981]

Här hade vi "girlpower" i överflöd med tre tjejer som hade skinn på näsan i kombination med ett fördelaktigt utseende. En av de första serierna där kvinnliga deckar-/polishjältar gav skurkarna på nöten.

Kompositör: Jack Elliott & Allyn Ferguson

Ganska löjligt ledmotiv som är typiskt 70-tal utan någon kick, dock välkänt. Lyssna här


The Incredible Hulk [1978-1982]

Visst var den tarvlig, men man satt lite i smyg och väntade på att David Banner (spelad av Bill Bixby) skulle yttra den klassiska kommentaren - "You REALLY don't want to make me angry" - för då visste vi att vår gröne vän, spelad av muskelknutten Lou Ferrigno, skulle slå sönder allt i sin väg. Han måste ha haft ett rätt dyrt klädkonto kan man tycka...

Kompositör: Joe Harnell

Mest en massa prat och vrålande där musiken i bakgrunden inte direkt lägger sig på minnet. Lyssna här


Hart to Hart [1979-1984]

Sidney Sheldon-serien där Robert Wagner och Stefanie Powers spelade de äkta makarna Jonathan och Jennifer Hart fick en del liknande uppföljare under senare år, t.ex. "Remington Steele" och "Moonlightning".

Kompositör: Mark Snow

Discosound och mycket 70-tal över det hela. Som en blandning mellan blaxploitation och äventyr i bästa James Bond-stil. Lyssna här


Magnum, P.I. [1980-1988]

Hur mycket längtade man inte till Hawaii när man såg Magnum (spelad av Tom Selleck)? Karaktären hade allt man kunde önska. Han bodde gratis i en underbar strandvilla, han fick nyttja en Ferrari hur ofta han ville, han kunde åta sig äventyrliga deckaruppdrag när han kände för det, han hade polare som alltid ställde upp, och han låg alltid bra till hos tjejerna.

Kompositör: Mike Post

Skön och glad musik, och man verkligen känner vinden i ansiktet och ljudet av vågorna på Hawaii. Lyssna här


Hill Street Blues [1981-1987]

Serien med den lite töntiga svenska titeln "Spanarna på Hill Street" blev en långkörare. Framförallt lyckades man med att ge alla karaktärer ett ansikte, alla fick sitt utrymme och det gjorde det hela mer intressant. Sen att den kändes väldigt äkta med miljöerna och jobbet gjorde inte saken sämre.

Kompositör: Mike Post

Även om det är tidigt 80-tal så låter det nästan mer som 70-tal. Inte bland de bästa ledmotiven, men det får en sugen att titta. Lyssna här


Cagney & Lacey [1981-1988]

Klämkäck polisserie skriven av tjejer med två kvinnliga huvudkaraktärer. En lite mjukare polisserie som blev kritikerrosad och vann eller var nominerad i olika TV-kategorier mer än 80 gånger.

Kompositör: Bill Conti

Ganska catchigt, men inte så där superbra. Man hör dock att det är Bill Conti på instrumenten, inte minst saxofonen. Lyssna här


Knight Rider [1982-1986]

Huvudskådis (David Hasselhoff) med pudelfrisyr och tyskklingande efternamn, samt en talande bil, det låter inte direkt som ett framgångsrecept. Men vår hjälte som bekämpade ondskan med hjälp av sin bil höll ut i hela fyra säsonger.

Kompositör: Stu Phillips

Även om serien inte är någon höjdare så har ledmotivet lite skön synthig musik som lätt sätter sig. Lyssna här


The A-Team [1983-1987]

En av alla gamla TV-serier som har dammats av på senare år. Uselt skådespeleri, dumma äventyr, men en hel del explosioner och pang-pang action gjorde att man fick följa dessa gamla Vietnam-veteraner i fyra säsonger.

Kompositör: Mike Post

Ett riktigt hjältetema och i ärlighetens namn inte särskilt bra. Lyssna här


Miami Vice [1984-1990]

Ah... klassiskt 80-tal och en stilbildare för många andra serier. Endast i "Miami Vice" kunde hjältarna se coola ut i sina Ray-Ban solglasögon, iklädda en pastellfärgad T-shirt under en kavaj med uppkavlade ärmar, och till det finskor utan strumpor. Michael Manns visuella vision och Jan Hammers musik var klockren i den sköna Miami-miljön.

Kompositör: Jan Hammer

Härligt sound och driv som verkligen får fram allt från 80-talet. Ett klassiskt ledmotiv som funkar i alla väder. Lyssna här


Hunter [1984-1991]

En minst sagt ocharmig polis vid namn Rick Hunter (spelad av f.d. NFL-spelaren Fred Dryer) stillade tittarens blodtörst genom att i princip varje del skjuta ihjäl en skurk i bästa Dirty Harry-stil.

Kompositör: Mike Post

Luktar mycket 80-tal och är lagom fräckt och inte så farligt ostigt. Man blir lite glad och sugen att se ett avsnitt eller två. Lyssna här


MacGyver [1985-1992]

Haha, en sann 80-talshjälte med hockeyfrilla och tajta jeans, för vem skulle inte vilja kunna säga att man någon gång har lyckats spränga sig ut ur ett låst utrymme med hjälp av en tändsticka, ett tuggummi och en magnet...

Kompositör: Randy Edelman

Typiskt, typiskt 80-tal och även om det inte är så jättedåligt så är det extremt ostigt. Lyssna här


Crime Story [1986-1988]

En välgjord serie där man fick följa den omutbare polisen Mike Torello (spelad av Dennis Farina) i jakten på brottssyndikaten i 60-talets Chicago.

Kompositör: Del Shannon

60-tals låt som modifierats lite och passar perfekt till serien som utspelar sig under den tidsperioden. Lyssna här


Twin Peaks [1990-1991]

Omtalad och hyllad serie av David Lynch som blev omåttligt populär, inte bara i Sverige. Mystiken och de udda karaktärerna gjorde att stora delar av svenska folket bänkade sig framför TV-apparaterna vecka efter vecka, och den blev mer och mer skum för varje del.

Kompositör: Angelo Badalamenti

Vackert och sorgligt, fångar seriens stämning perfekt. Lyssna här


Kung Fu: The Legend Continues [1993-1997]

En spin-off på Martial Arts-legenden Bruce Lees ursprungliga idé från 70-talet. Nästan 20 år senare repriserades huvudrollen av en annan skådis som älskade Martial Arts, nämligen David Carradine. Quentin Tarantino gav senare Carradine rollen som Bill i Kill Bill-filmerna.

Kompositör: Jeff Danna

Ganska fartfyllt och faktiskt inte så pjåkigt, även om det lika gärna kunde varit 80-tals musik man hör. Lyssna här


Walker, Texas Ranger [1993-2001]

Carlos Ray Norris, mer känd som Chuck Norris, är en legendarisk kampsportsutövare som här spelade Texas Rangern, Cordell Walker, mannen som inte ändrade sitt minspel en enda gång på 196 delar.

Kompositör: Tirk Wilder (sång av Chuck Norris)

Extremt ostig med Chuck Norris sångröst. Lätt ett av de roligaste ledmotiven man kan höra. Lyssna här


The X-Files [1993-2002]

Serien som katapulterade David Duchovny och Gillian Anderson till superstjärnestatus i mitten av 90-talet. De spelade två lite udda FBI-agenter som åtog sig FBI:s övernaturliga och konstiga fall.

Kompositör: Mark Snow

Kuslig melodi som funkar alldeles ypperligt till seriens ton och ämne. Lyssna här


NYPD Blue [1993-2005]

Mer känd som "På spaning i New York" i Sverige och var egentligen lite av en spin-off på "Spanarna på Hill Street" (samma skapare). Här spelade Dennis Franz den kompromisslöse Andy Sipowicz, en polis med personliga problem, stort hjärta och avsky för sina rövslickande chefer. Serien sopade hem alla pris man kan tänka sig. Vann mer än 80 priser och var nominerad över 250 gånger.

Kompositör: Mike Post

Inte strålande på något sätt, men fångar stressen och tempot i New York på ett bra sätt. Lyssna här

SÅPA / DRAMA

The Love Boat [1977-1986]

Dra på dig seglarskor, långa vita tubsockor, tajta vita shorts, en anskrämlig och färgglad skjorta, halmhatt, solglasögon med röda bågar, och du är välkommen som gäst på "The Love Boat". Hej och hå vad den var smörig, precis som titellåten.

Kompositör: Charles Fox & Paul Williams

Osten rinner fullständigt och det är typiskt 70-tal, men ändå charmig på något sätt. Lyssna här


Dallas [1978-1991]

Stora delar av Sverige stod stilla när den elake J.R. (eminent spelad av Larry Hagman) smidde sina djävulska planer gentemot allt och alla. Det spelade ingen roll om hans antagonist, killen som gav losern ett ansikte - Cliff Barnes var i vägen, eller om den dumsnälle Ray, och ännu dumsnällare lillbrorsan Bobby, försökte sätta käppar i hjulen, J.R. gick (nästan) alltid segrande ur striden. Såpornas såpa.

Kompositör: Jerrold Immel

Klassisk såpmusik som blandar 70- och 80-tals rytmer. Det är svårt att inte bli påmind om gamla tider. Lyssna här


Dynasty [1981-1989]

I kölvattnet på "Dallas" popularitet kom en serie uppbyggd på exakt samma sätt. Men här var det Joan Collins som den ultimata satmaran i rollen som Alexis Carrington. Givetvis har alla huvudkaraktärer på ett eller annat sätt hamnat i bingen med varandra genom åren.

Kompositör: Bill Conti

Mäktigt och pampigt, funkar mycket bra till en såpa som denna. Lyssna här


Falcon Crest [1981-1990]

Ännu en serie som kom i "Dallas" kölvatten och var uppbyggd på ett liknande sätt, med stridande och mäktiga familjer, en elak och smart skurk spelad av 50-tals stjärnan Jane Wyman (som Angela Channing), samt en hel drös av dumsnälla karaktärer som gång på gång får på nöten av Angela Channing.

Kompositör: Bill Conti

Storslaget och tenderar att låta som man ska få se pirater. Men ack så sugen man blir att se serien. Lyssna här


L.A. Law [1986-1994]

Steven Bochco, mannen som gav oss "Hill Street Blues" och "NYPD Blue", flyttade den här gången handlingen från New York till västkusten och Los Angeles, bytte ut poliser mot advokater, och vipps hade vi en ny såpaserie med fler intriger än rättegångar.

Kompositör: Mike Post

Ganska typisk för 80-talet, särskilt saxofonen som är härligt återkommande. Ganska ostig, men så var även serien det. Lyssna här

MINISERIE

How the West Was Won (Macahans) [1978]

En nästintill folkkär institution hemma i Sverige. Välgjord miniserie med spektakulär scenografi och en hjälte från den gamla skolan. För vem kunde motstå den långe medelålders Zeb Macahan (härligt spelad av James Arness), som med sin svettiga och fransiga skinnoutfit haltade sig igenom serien och aldrig drog sig för att vifta med sin enorma Bowie-kniv när en och annan oförrätt skulle rättas till.

Kompositör: Jerrold Immel

Episk och passande för västern-temat av samme man som gjorde ledmotivet till "Dallas". Lyssna här


Marco Polo [1982]

Episk miniserie och ett riktigt äventyr som tog oss tittare genom hela världen i Marco Polos fotspår. Bra skådespelare, musik och cinematografi gjorde de åtta delarna väl värda och se.

Kompositör: Ennio Morricone

Vackert, sorgligt och episkt, typiskt Morricone och ett odödligt ledmotiv. Lyssna här


Bangkok Hilton [1989]

En ung tjej, Katrina Stanton (spelad av Nicole Kidman) från Australien, åker fast i Thailand för att ha försökt smuggla droger som planterats i hennes resväska. Hon blir satt i det fruktade och beryktade Bangkok Hilton-fängelset. Välgjord miniserie med mycket nerv och spänning.

Kompositör: Graeme Revell

Lite kusligt och obekvämt, inspirerad av Midnight Express-musiken av Giorgio Moroder. Lyssna här

BONUS (Komedi)

The Fresh Prince of Bel-Air [1990-96]

Will Smiths genombrott som gjorde honom till en världsstjärna. I serien är han Philadelphia-grabben som blir skickad till sina släktingar (Familjen Banks) i det fashionabla Bel-Air i Los Angeles. Hans rappa käft och humor drar alltid det längsta strået. En härlig biroll spelas av Alfonso Ribeiro som den "något" snobbige sonen Carlton Banks.

Kompositör: Quincy Jones (sång och text av Will Smith)

Charmig rap av Will Smith som skiljer sig från det mesta. Lyssna här