måndag 14 maj 2012

On Golden Pond



Titel: On Golden Pond / Sista sommaren
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1981
Regi: Mark Rydell
I rollerna: Henry Fonda, Katharine Hepburn, Jane Fonda, Dabney Coleman

Handling: Ethel och Norman skall tillbringa sommaren vid sitt sommarhus i Golden Pond. Norman närmar sig 80-årsdagen med viss fasa. De får besök av dottern Chelsea med fästman och dennes son Billy. Efter en trög start får den 13-årige Billy Norman att leva upp på nytt och njuta av nuet.

Omdöme: Detta kom att bli svansången för veteranskådespelarna Henry Fonda och Katharine Hepburn som båda vann varsin Oscar för sina prestationer. För Henry Fonda var det hans enda Oscarsvinst, även om han fick en heders-Oscar året innan. Men detta var ingen sympati-Oscar, han förtjänade den helt klart. För Katharine Hepburn blev det hennes fjärde Oscarsvinst.


Det var Henry Fondas dotter Jane Fonda som köpte rättigheterna till pjäsen filmen bygger på. Men en viss James Stewart var också intresserad av rättigheterna och chansen att få spela huvudrollen, men var alltså för sent ute. Givetvis hade det varit underbart att få se min favoritskådespelare i rollen, men det är en fröjd att se Henry Fonda. Han påminner faktiskt en del om Clint Eastwood på äldre dar i den här rollen. Han är lite grinig och slänger bitska kommentarer, men innerst inne är han en riktig mysfarbror.


Precis som relationen är i filmen, lär relationen mellan Henry Fonda och hans dotter Jane Fonda ha varit lite laddad. Så mot slutet av filmen under några emotionella scener lär Henry Fonda verkligen ha börjat gråta av hans dotters beröring. Jag var inställd på en film som behandlade just denna far/dotter-relation, men den fick man vänta på ganska länge. Istället bjuds man på en riktigt varm och hjärtlig historia om pensionärerna Norman och frun Ethel.


Dottern Chelsea (Jane Fonda) och hennes fästman Bill Ray (Dabney Coleman, som förresten liknar Robin Williams när han har skägg) åker iväg till Europa och lämnar Bill Rays 13-årige son Billy Ray. Detta gör att Norman kommer ut ur sitt skal som en lite uppgiven gammal man till att få ny energi och livsgnista. Som tur är förstör inte denna kille något utan han smälter in väl och har några fina scener tillsammans med Henry Fonda.


Det är en film jag länge velat se och det känns oerhört skönt att filmen, men framförallt prestationerna, håller måttet. Det är svårt att säga om Henry Fonda eller Katharine Hepburn är bättre. De känns som ett riktigt par och är helt enkelt lika övertygande och imponerande. Jag har många gånger haft lite svårt för Hepburn, men när hon var lite mer nedtonad, som här, visar hon varför hon klassas som en av de främsta skådespelerskorna någonsin. Tråkigt nog blev detta Henry Fondas riktiga svansång då han dog året därpå, 1982.


5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.5

2 kommentarer:

  1. Åh, den här är fin! En riktig mysfilm med en otroligt mysig Henry Fonda! Gillar att hans karaktär blir som ett barn när han träffar 13-åringen. En film som mest hänger på skådespelarna som är fantastiska. Sorgligt att det blev Fondas sista film...

    SvaraRadera
  2. Svart Noir: Håller med dig till fullo. Fonda är riktigt bra och en sån där mysfarbror man gärna skulle vilja träffa. Hans grinighet fann jag bara som charmig ;)

    Och ja, den hänger mycket på skådespelarna. Den vann också en Oscar för bästa manus dock, så den har lite mer än bara skådespelarna att tacka.

    SvaraRadera