fredag 18 maj 2012

Una giornata particolare



Titel: Una giornata particolare / A Special Day / En alldeles särskild dag
Genre: Drama
Land: Italien/Kanada
År: 1977
Regi: Ettore Scola
I rollerna: Sophia Loren, Marcello Mostroianni, John Vernon, Françoise Berd

Handling: I Mussolinis fascistiska Italien ska Hitler besöka Rom och staden är skrudad till fest. Alla är ute på gatorna utom hemmafrun Antoinetta och Gabriele som bor i samma hus. Genom Antoinettas bortflugna fågel korsas deras vägar under ett kort men evigt ögonblick.

Omdöme: Efter en inledning, som genom arkivbilder visar Hitlers besök i det fascistiska Italien, fokuserar man på ett bostadsområde där hemmafrun Antoinetta (Sophia Loren) bor. Hon har man och sex barn, från en liten pojk till dottern i övre tonåren. Det tar inte lång tid för filmen att genom introduktionen av familjen få en att tänka på Ettore Scolas tidigare film Brutti, sporchi e cattivi (1976). En både fascinerande och mycket bra film för övrigt. Men det här visar sig inte vara någon komedi och familjen står inte i fokus när historien rullar vidare.


Historien handlar istället om två ensamma själar. För även om Antoinetta har en stor familj, är hennes vardag trist och enformig. Hon får ta hand om hemmet när barnen och maken ger sig ut, denna dag till hyllningen av Hitler. Men denna dag blir lite annorlunda när hon träffar grannen från huset mittemot. Han är Gabriele (Marcello Mostroianni) och är ensam av helt andra skäl. De spenderar dagen tillsammans och får reda på saker om varandra som ger mötet en helt annan innebörd. De är helt enkelt två ensamma själar under andra världskriget. De behöver varandra, även om det bara är för några få timmar.


Tanken är god och filmen har en del värme och ett budskap. Loren och Mastroianni gör exakt vad man kan förvänta sig av dem och känns äkta i rollerna. Tyvärr känns filmen lite platt, även om den inte borde vara det. Kanske är det för att inledningen, och det faktum att jag tror det ska vara lite mer humor, som gör att jag inte riktigt förväntar mig en sån här typ av film. Det är egentligen inget fel med filmen eller dess budskap, men den får mig inte att känna något speciellt och det är väldigt synd.


Det är dessutom lite konstigt att man introducerar de olika karaktärerna i familjen så bra och noggrant, men sen struntar i att utnyttja detta. Personligen hade jag velat ha mer av familjen och en roligare film, precis som föregående film var. Den var även allvarlig, men hade en skön svart humor som funkade väldigt bra. Om man kommer in i denna film och dess budskap så kan jag se att man gillar filmen mer. För egen del blev den lite tråkig och intetsägande. Med det sagt kan förväntningarna ha en del med saken att göra, speciellt när man alltså förväntar sig en lite lättsammare typ av film.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.9

2 kommentarer:

  1. Synd att du inte gillade den lika mycket som jag gjorde! Minns dock att jag tyckte att den var typ en trea första gången jag såg den. Det var nog därför jag blev så överraskad andra gången då jag mindes den som sämre. En betydligt lättsammare och varm Scola film är Vi som älskade varann så mycket. :)

    http://thepicturesthatgotsmall.blog.com/2012/03/22/ceravamo-tanto-amati-vi-som-alskade-varann-sa-mycket/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svart Noir: Ja, du har säkert rätt. Jag kan mycket väl tänka mig att det är en film som växer andra gången, särskilt med tanke på att man då vet vad det är för typ av film och kanske kan koncentrera sig mer på detaljerna.

      Ja, den verkar inte alls dum och känns som nästa Scola film för min del.

      Radera