Being Flynn

Titel: Being Flynn
Genre: Drama
Land: USA
År: 2012
Regi: Paul Weitz
I rollerna: Paul Dano, Robert De Niro, Julianne Moore, Wes Studi

Handling: En ung man arbetar på ett härbärge för hemlösa i Boston. Där stöter han ofta på sin intelligente men problemtyngde far som påstår sig vara en briljant författare.

Omdöme: Detta var en film som såg klart intressant ut på förhand. Favoriten Robert De Niro, som dock inte rosat marknaden den senaste tiden, tillsammans med Paul Dano, som kanske inte är någon favorit men en duktig skådis, spelar far och son. Vad jag inte visste var att Julianne Moore också skulle dyka upp i rollen som mor/fru, vilket så klart aldrig är fel.



Det hela baseras på boken "Another Bullshit Night in Suck City" som är Jonathan Flynns memoarer. De Niro spelar Jonathan Flynn som är en "briljant författare", hans egna ord. Men han är uppenbarligen inte helt frisk i huvudet och hamnar i konstanta problem med människor omkring honom. Vid sidan av sitt skrivande kör han, passande nog, taxi.



Hans son Nick Flynn (Paul Dano) har inte sett sin far på 18 år när han plötsligt blir kontaktad av honom. Deras vägar korsas sen under flera månaders tid när Nick jobbar på härbärget som Jonathan besöker för att få tak över huvudet. Relationen dem emellan är givetvis inte den bästa och det enda de har gemensamt är skrivandet.



Det är alltid lite spännande att se De Niro, men även om det är en ganska bra roll lyckas han inte riktigt övertyga fullt ut. Det är helt enkelt inte De Niro från 70-talet man får se. Han överskuggas faktiskt av Paul Dano som känns mer stabil och övertygande i sin roll. Julianne Moore är tyvärr inte med tillräckligt mycket, men som vanligt bjuds man på en bra prestation från hennes sida.



Trots bra material att jobba med lyckas filmen inte speciellt bra. Som jag ser det finns det två orsaker till detta. Den första, och största skulle jag tro, är regissören Paul Weitz som tidigare aldrig gjort ett tungt drama som detta i grund och botten borde vara. Filmen är lite lättsammare än den borde vara helt enkelt och det funkar inte. Det är endast i ett fåtal scener där man småskrattar lite åt någon kommentar som De Niro fäller. Här fanns tillräckligt för att kunna skapa starka scener, karaktärer och helhet. Men det händer tyvärr allt för sällan.



Det andra problemet är manuset som känns lite förvirrat och stressat, förmodligen pga boken. Man får ingen riktig känsla för det som händer och man låter inte scenerna ta den tid de behöver. Inte heller känner man tillräckligt för karaktärerna, trots att man borde det. Man hoppar även friskt i tiden (dock inte så mycket fram och tillbaka) vilket kan vara en av orsakerna till ojämnheten. Det känns som potentialen fanns där, men att man helt enkelt hade fel regissör som inte kunde få ut allt.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.7