The Cider House Rules

Titel: The Cider House Rules / Ciderhusreglerna
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1999
Regi: Lasse Hallström
I rollerna: Tobey Maguire, Charlize Theron, Michael Caine, Paul Rudd

Handling: Wilbur Larch är en känslomässigt hämmad läkare som driver ett barnhem i New England. Han blir en fadersgestalt för Homer Wells som han lär allt om läkarkonsten men ingenting om rätt och fel. Homer längtar efter det enda som Wilbur Larch inte kan ge honom - regler att leva efter.

Omdöme: Denna oftast hyllade och flerfaldigt Oscarsnominerade film av Lasse Hallström hade jag tänkt se en längre tid. Det kändes som en film att se vid rätt tillfälle och som potentiellt skulle väcka en hel del känslor. Filmen kom att vara ungefär som väntat, men ändå inte riktigt.



Det hela utspelar sig under 40-talet. Wilbur Larch (Michael Caine) och hans lärljunge Homer Wells (Tobey Maguire) tar hand om mödrarna som kommer till deras klinik när de är gravida. Men det är inte bara en klinik, det är även ett barnhem för föräldralösa barn. Wilbur är en äldre man som har sina problem, men han har alltid varit en fadersgestalt för Homer och de andra barnen. Homer å sin sida vill ut i världen, och får sin chans när paret Candy (Charlize Theron) och Wally (Paul Rudd) kommer till kliniken.



Från allra första början till slutet är det här ett finstämt drama som prickar rätt med det mesta. Speciellt höstfotot är fint och funkar bra till både storyn och musiken. Musiken av Rachel Portman blev för övrigt Oscarsnominerad. Hon gjorde även den ytterst stämningsfulla musiken till Never Let Me Go (2010). Allt flyter ihop på ett fint sätt och det finns inte mycket att klaga på här inte.



Lite överraskande är att endast runt halva historien utspelar sig på barnhemmet, även om det hela tiden finns där för Homer. Något som inte känns helt övertygande är relationen mellan Tobey Maguire och Charlize Theron. De två spelar bra, det är inte det, men hon känns lite äldre, mognare än vad han gör. Detta trots att de är lika gamla. Iofs speglar detta deras karaktärer ganska bra, men det är fortfarande lite svårt att köpa fullt ut.



Det som kanske överraskar mest på mig är att den ena tragiska händelsen efter den andra dyker upp under filmens sista tredjedel. Och är det något filmen inte riktigt lyckas med fullt ut så är det att väcka ordentligt med känslor vid dessa tillfällen. För trots att allt är fint, välspelat och med en bra story, saknas något som skulle göra det här till en riktigt bra film och det är den ordentliga tyngden. Kanske är det bra att det inte blir en jättesnyftare, fast lite mer hade jag ändå velat ha.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4