onsdag 6 juni 2012

The Hours



Titel: The Hours / Timmarna
Genre: Drama
Land: USA/Storbritannien
År: 2002
Regi: Stephen Daldry
I rollerna: Meryl Streep, Julianne Moore, Nicole Kidman, Ed Harris, John C. Reilly, Claire Danes, Toni Collette, Jeff Daniels, Miranda Richardson

Handling: Tre tidsperioder, tre berättelser, tre kvinnor. Dessa tre kvinnor är länkar i en kedja, omedvetna om att deras öden drivs av ett storartat litterärt verk. Den ena är författarinnan Virginia Woolf, som bor utanför London i början av 1920-talet. Medan hon bearbetar sin mentala instabilitet, påbörjar hon sin första stora roman, "Mrs. Dalloway". Över tjugo år senare, läser hemmafrun Laura Brown just denna roman, som har en sådan effekt på henne att hon börjar omvärdera allting i sitt liv. Till sist, i New York år 2001, förbereder Clarissa Vaughan, en modern version av Mrs. Dalloway, en fest för att fira sin vän Richard, en briljant poet som är döende i AIDS.

Omdöme: 1920-talet + Virginia Woolf = Nicole Kidman, 1950-talet + Laura Brown = Juliannie Moore, 2000-talet + Clarissa Vaughan = Meryl Streep. Detta är vad man har att se fram emot. Det är Virginia Woolf som startar kedjan så att säga, som förs vidare av Laura Brown till Clarissa Vaughan. Man hoppar friskt mellan dessa tre historier och kvinnor, men utan att det blir rörigt eller svårt att hänga med.



Personligen tycker jag historien om Laura Brown är den mest intressanta, och jag tror inte det är bara för att jag gillar 50-talet. Julianne Moore är helt enkelt bäst av de tre och historien väcker mest intresse och känslor. Efter det är det historien om Clarissa Vaughan och hennes vän Richard (Ed Harris) som funkar. Meryl Streep är stabil som vanligt och känns naturlig. Och så är det historien om Virginia Woolf som inte fångar mitt intresse särskilt mycket alls. Nicole Kidman, hon är ok, men jag kan inte sluta tänka på den förfärliga näsan de gett henne.



Filmen har ett emotionellt läge som man håller på ungefär samma nivå filmen igenom. Man känner tidigt att det kommer vara ett relativt tungt drama, men det känns faktiskt inte så tungt som det borde göra. Precis som känslorna hålls på en jämn nivå är filmens musik jämnbra och passande hela tiden. Tycker faktiskt musiken håller ihop historierna och flytet bättre än själva historien, åtminstone i vissa avseenden.



Att filmen blev belönad med en Oscar kan jag förstå. Att det blev Nicole Kidman som fick den har jag dock mycket svårare att förstå. Julianne Moore OCH Meryl Streep är båda bättre i filmen. Men jag antar att det är näsan som gör det. En näsa som inte ens funkar, men som stjäl varje scen den är med i. Sen tycker jag Toni Collette, i rollen som Lauras väninna Kitty, stjäl scenen hon är med i. Hade gärna sett mer av henne. Likaså är Ed Harris med alldeles för lite där man bara skrapar på ytan av hans karaktär, vilket är synd då han är en favorit.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.5

8 kommentarer:

  1. Den här skulle jag nog behöva se om för den fångade mig inte alls första gången. Jag förstod helt enkelt inte poängen med den. Och vi får väl hoppas att det var Virgina Woolfs näsa som Nicole blev utrustad med ;)

    Tyvärr fick hon väl sin Oscar utifrån att alla var så imponerade över att hon "accepterade" att bli så ful... Lite som Charlize i Monster.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Nej, jag såg inte heller storheten med filmen. Visst såg man kopplingen mellan de tre historierna, men SÅ bra var det inte.

      Ja, jag tror du har rätt. Hon var duktig och vågade visa upp sig ful. Men det var inte en Oscarsvärdig prestation i mina ögon. Charlize Theron gjorde en mycket bättre prestation om man jämför de två, inte bara att hon rent utseendemässigt såg sliten ut.

      Radera
  2. Jag är, som du vet, vansinnigt betuttad i den här filmen och ger den tveklöst en femma. Jag tycker Nicole Kidman är strålande bra och näsan funkar - för mig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fiffi: Jag visste att du gillade den, men inte "hur" mycket ;) Jag kan se att man gillar den mycket om man kommer in i det hela. Annars funkar den inte, tyvärr.

      Haha, näsan var bara ett störningsmoment för egen del. Jag visste iofs om att den skulle vara med, men trodde inte den skulle störa mig så mycket :D

      Radera
  3. Du har en näsa för bra filmer, M-Noir. Jag tokgillade den här filmen när jag såg den. Strålande skådespel, flytande härligt mellan de tre tidsperioderna. Underbar. En stark fyra från mig. Har en gammal recension liggande men känner att jag borde se om den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojjenito: Mmm, haha. Kanske att jag hade blivit imponerad om jag sett den när den kom, innan den blev så omtalad. Men jag tror fortfarande jag hade stört mig på näsan ;) Flytet i historierna tycker jag finns där, men den riktiga udden saknar jag, tyvärr.

      Radera
  4. Här får jag säga som Jojjenito. Tokgillade filmen när den kom men jag har aldrig sett om den. Vad jag tycker idag vet jag inte men visst var det näsan som fick en oscar ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Haha, ja näsan vann Oscarn :) Frågan är om den rent sminkmässigt var värd den. Men det är en annan fråga...

      Kan tänka mig att tidpunkten spelade roll. Hade jag sett den när den kom hade jag kanske tyckte helt annorlunda.

      Radera