Midnight Express

Titel: Midnight Express
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA/Storbritannien
År: 1978
Regi: Alan Parker
I rollerna: Brad Davis, John Hurt, Randy Quaid, Bo Hopkins

Handling: Den verklighetsbaserade historien om Billy Hayes, en ung och naiv amerikan som försökte smuggla ut 2 kg hasch från Turkiet, och blev dömd till 30 års fängelse. Men det är inte vilket fängelse som helst han hamnar i. Genom tortyr och misshandel övertygas han om att det enda sättet att överleva är att fly...

Omdöme: Det är inte så konstigt att filmen blev nominerad till sex Oscars, bl.a. för bästa film och regi. Den vann två, för bästa manus och musik, och hade med största sannolikhet vunnit en tredje om det inte hade varit för en utmärkt Christopher Walken i The Deer Hunter (1978). Manuset skrevs av en viss Oliver Stone som här kom att vinna sin första Oscar. Manuset fångar verkligen känslan av ensamhet och hopplöshet som huvudpersonen känner i det turkiska fängelset.



Det är ingen tvekan om att filmen lever mycket på tre viktiga ingredienser. Det är känslan som skapas, det är de fina skådespelarprestationerna och så är det den grymt stämningsfulla musiken. Brad Davis spelar Billy Hayes och levererar en mångsidig prestation där han till en början är naiv och oförstörd till att bli cynisk och starkt påverkad av den fysiska som psykiska tortyren han utsätts för i det turkiska fängelset



Brad Davis i all ära, men det är ändå John Hurt som ger den bästa prestationen som också gav honom en Oscarsnominering. Hans narkotikaberoende karaktär som suttit fängslad i sju år är en behållning att skåda filmen igenom. Han spelar övertygande och lagom frånvarande, samtidigt som han bjuder på en del skratt med sina kroppsrörelser och kommentarer.



Vid sidan av de större rollerna måste man även nämna några av de mindre, men viktiga rollerna. Det är främst en för mig okänd skådespelare vid namn Paul L. Smith som spelar den oförglömlige fångvakten Hamidou (som man lätt tror ÄR turk). Det går inte att spela rollen på ett mer skräckinjagande sätt, inte minst med hans plötsliga ryckningar och elaka blick.



Filmen skulle inte vara vad den är utan sin Oscarsvinnande musik av Giorgio Moroder. Det är en tidlös klassiker som ökar tempen några steg varje gång den spelas. Från huvudmelodin till de mindre använda tonerna så är det en ren njutning. Lite intressant att Giorgio Moroder senare även gjorde musiken till en annan Oliver Stone-skriven film, klassiska Scarface (1983).



Trots fina ingredienser och en riktigt otäck fängelsekänsla så är det något litet som gör att filmen inte når upp till högsta betyg. Kan vara att filmen har några partier som är lite långsammare. Det är något litet som saknas för att helheten ska vara tillräcklig för högsta betyg.

5 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
3 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.6