Nobody's Fool

Titel: Nobody's Fool
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1994
Regi: Robert Benton
I rollerna: Paul Newman, Bruce Willis, Melanie Griffith, Jessica Tandy, Pruitt Taylor Vince, Philip Seymour Hoffman, Josef Sommer

Handling: Sully är lite av en småstadsförlorare som närmar sig pensionsåldern. Medan han försöker få ersättning för ett skadat knä efter en arbetsolycka, arbetar han samtidigt för samma arbetsgivare i smyg och flirtar med chefens fru. Och efter att ha vänt ryggen åt sin familj många år tidigare får han åter kontakt med sin vuxne son och sonson när de dyker upp under tacksägelsehelgen.

Omdöme: Regissören Robert Benton är nog främst känd för sin fina och Oscarsvinnande film Kramer vs. Kramer (1979). Denna gång står han för ett Oscarsnominerat manus som verkligen visar hur ett bra manus ska vara i den här genren. Det är främst ett drama, men med en del komedi för att lätta upp stämning på sina håll.



Paul Newman kom här att få sin nionde av tio nomineringar (en vinst) för rollen som Sully. Han hyr ett rum hos den gamla damen Beryl (Jessica Tandy) och hjälper henne med diverse sysslor och ser till att hon mår bra. Hennes son är den lokale bankchefen Clive (Josef Sommer) som gärna vill att hans mor gör sig av med Sully samtidigt som han försöker sälja en stor del mark för att tjäna stora pengar.



Sully verkar inte vara särskilt omtyckt i den lilla småstaden där alla känner alla. Han har i princip endast en vän i Rub (Pruitt Taylor Vince), som är än mer loseraktig än Sully själv. De två försöker få så mycket jobb de kan hos Carl (Bruce Willis) som äger den lokala byggfirman där Sully är anställd. Samtidigt är Carl gift med stans vackraste kvinna, Ruby (Melanie Griffith), men då han vänstrar med sin sekreterare ser Sully sin chans att flirta med Ruby, som inte direkt misstycker.



Ja, det händer en hel del i denna karaktärsdrivna film och det är bara att luta sig tillbaka och njuta under de nästan två timmarna historien rullar på. Just det, även en ung Philip Seymour Hoffman dyker upp i några scener som en argsint polis som är trött på att Sully bryter mot reglerna stup i kvarten, något som leder till ett par roliga scener.



Det kanske mest intressanta är att se hur Sully, som uppenbarligen inte är någon ängel, ändå är viktig för staden och dess invånare. Han är både en skitstövel och samtidigt stans snällaste person. Han vet att han gjort fel i sitt liv, men han hade det inte heller så lätt när han växte upp. Nu försöker han lära känna sin son och sonson, även om det inte alltid blir rätt.



En varm, glad, sorglig och mysig film som egentligen inte är så värst märkvärdig, men ändå lyckas med det mesta. Det är också oerhört skönt att se en sån här film där ingen är perfekt, men alla har sina goda sidor och lyckas leva tillsammans och göra det bästa av situationen. Filmen är förresten tillägnad duktiga Jessica Tandy som här gjorde sin sista film och dog innan filmen hade premiär i slutet av 1994.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2