Titel: Rain Man
Genre: Drama
Land: USA
År: 1988
Regi: Barry Levinson
I rollerna: Tom Cruise, Dustin Hoffman, Valeria Golino, Gerald R. Molen
Handling: Hjärtlösa Charlie Babbitt förväntar sig en del av arvet efter sin avlägsna döda far. Men Raymond, hans institutionaliserade äldre bror, en bror han hittills varit ovetandes om, ärver hela förmögenheten. Raymond är autistisk med en begränsad mental förmåga inom vissa områden men med en genialisk gåva inom andra. När Charlie "kidnappar" Raymond, får de under resan tillbaka till Los Angeles lära sig en läxa om livet. Samtidigt som de övervinner varandras misstro bildas en stark förbindelse vid tankar på minnen, och en möjlig framtid tillsammans.
Omdöme: Att Dustin Hoffman vann Oscarn för sin prestation, det visste jag. Att den förmodligen även hade vunnit för manuset misstänkte jag (den vann). Men att den vann för både regi (Barry Levinson) och film, det var lite mer överraskande. Hela åtta Oscarsnomineringar blev det för denna film som produktionsbolaget Warner Bros. en gång i tiden hade chansen att göra, tillsammans med Forrest Gump (1994). Till slut gjorde de ingen av de två, vilket de säkerligen ångrar än i dag.
Tom Cruise och Dustin Hoffman som bröder, ja varför inte egentligen. De har åtminstone en liknande profil. Från början lär manuset ha varit skrivet för två riktiga bröder, nämligen Dennis Quaid och Randy Quaid. Två inte lika duktiga skådespelare och filmen hade nog fått en lite annan ton. Som tur är kompletterar Cruise/Hoffman varandra riktigt bra där jag tycker att man inte får glömma vilken fin prestation Cruise gör. Hoffman är givetvis riktigt bra och helt inne i sin roll filmen igenom.
Filmen är en slags roadmovie där de två bröderna ger sig ut på vägarna för att ta sig till Los Angeles. Under den tid de spenderar tillsammans får de vara med om mycket och båda lär sig av varandra. Raymond (Hoffman) har p.g.a. sitt tillstånd svårt för förändringar, så det är Charlie (Cruise) som går igenom den största förvandlingen. Charlie är egentligen ingen ond människa, men han är desperat och lär sig utan tvekan av Raymond att bli en mer sansad människa.
Det hade varit enkelt att göra filmen till en lättsammare, mer komisk film, eller å andra sidan göra den för sentimental och sliskig. Nu har man istället hittat en bra balans där de två går från att vara totalt främmande till bröder. Med små medel kommer de långt på kort tid och när filmen når sin slutdestination är det svårt att inte bli rörd. En av de sista scenerna i filmen lär dessutom vara improviserad och det är en scen som verkligen sätter pricken över i:et, mycket fint.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.0
Länge sedan jag såg men det var en av de första filmerna jag såg och uppskattade Cruise som skådis.
SvaraRaderafilmitch: Ja, jag tror att han fram till denna roll hade gjort lite mindre seriösa roller och håller med om att man verkligen uppskattar hans prestation här. Hans samspel med Hoffman tycker jag håller hög klass.
RaderaKul att du tycker att den håller fortfarande, jag älskade den högt och rent (åhh, musiken!) när den kom men nu är det ett bra tag sedan jag såg den sist. Men Tompa bevisar redan här att han inte är en skådis som ska skrika allt för mycket ;)
SvaraRaderaSofia: Jag såg den för så länge sen att jag helt enkelt inte kom ihåg mycket. Men precis som med Forrest Gump visade den sig hålla bättre än väntat vilket alltid är välkommet.
RaderaJo, Cruise har en tendens till att skrika lite, haha. Men jag stör mig inte på det här när det är en seriös och bra film.
Scenen i slutet, improviserad... Den när de sätter huvudena ihop?
SvaraRaderaHenke: Var tvungen att kolla upp det, men det stämmer, lär ha varit improviserat av Hoffman att göra så.
Radera