Titel: Donnie Darko
Genre: Drama/Mysterium/Sci-Fi
Land: USA
År: 2001
Regi: Richard Kelly
I rollerna: Jake Gyllenhaal, Jena Malone, Maggie Gyllenhaal, Drew Barrymore, Patrick Swayze
Handling: Tonårige Donnie Darko är inte direkt den typiske amerikanske tonårskillen; han har konstiga syner och en låtsaskompis som heter Frank och är en stor kanin. En natt kraschar en flygplansmotor ner i Donnies hus, men eftersom han tillfälligtvis gick i sömnen just då undkommer han incidenten med livet i behåll. Av Frank får han veta att han nu fått en annan, högre, mening med livet.
Omdöme: Då och då dyker det upp filmer som alla pratar om, som alla känner till. En sådan film är Donnie Darko som egentligen kom från ingenstans, hade en budget på knappt $5m och blev en favorit hos många. Denna "lilla" film bjöd på något lite annorlunda och gjorde även Jake Gyllenhaal till lite av en stjärna över en natt.
Donnie Darko (Jake Gyllenhaal) är en plågad tonårskille. Han tar mediciner för att bekämpa sina syner och fantasier. Han träffar även en psykiatriker, för övrigt spelad av Katharine Ross som en gång i tiden spelade Dustin Hoffmans kärleksintresse i The Graduate (1967). Hon testar hypnos på honom vilket tar fram hans tonårstankar och fantasier, inte minst hans låtsasvän Frank, en stor kanin.
Den lilla staden Donnie bor i är lite av en idyll. Golfbanan ligger i närheten, villorna har Porschar på uppfarten och det är en allmänt bra plats att växa upp på. Men utan problem är det inte, inte för Donnie som är den centrala karaktären och där flera andra blandar sig i hans fantasi och verklighet. En av dem är den nya tjejen i klassen, Gretchen Ross (Jena Malone) som han snart börjar gå ut med.
Filmens lite speciella stämning byggs upp redan från början när Donnie vaknar upp mitt på vägen med sin cykel intill sig. Hans möten med kaninen Frank bjuder på den mörka sidan av historien. Det skapas en lite kuslig känsla varje gång Frank dyker upp och pratar med Donnie. En sådan är en klassisk badrumsscen, en annan är i biografen.
Men filmen är mer än kuslig, den är även fylld med humor, inte minst när Donnie besöker sin psykiatriker eller när "husguden" för många, Jim Cunningham (Patrick Swayze) predikar om att inte vara rädd, inte vika sig för lockelser i form av cigaretter, alkohol och sex före äktenskap.
Ett extra plus är att filmen utspelar sig 1988 som gör att man bjuds på skön 80-tals musik. Att resten av 80-tals looken är ganska nedtonad känns skönt. Frisyrerna är inte överdrivna, likaså kläderna och färgerna. Det hade lätt kunnat bli för mycket och tillgjort, men så är alltså inte fallet här. Istället bjuds man på något eget, något som funkar och gör det hela både lite mystiskt och mysigt på något sätt.
Det är inget snack om att filmen är öppen för tolkning. Om man gillar teorin om tidsresor så finns det här. Föredrar man istället att det hela är fantasier och syner från Donnies sida, p.g.a. eller trots medicinerna, är det också en möjlighet. Vill man att Donnie Darko ska vara en superhjälte kan man välja att se det så. Eller om man vill se det som att i princip hela filmen är Donnie sista resa för att se hur hans närvaro påverkar hans nära och kära, ja då kan man tolka det så också.
Utan tvekan är det en tankeväckande film som kanske inte funkar så bra som när man såg den när det begav sig. En sak är säker och det är att man mot slutet får till det väldigt bra. Det är t.ex. svårt att inte få lite rysningar när "Mad World" spelas mot slutet och man visar de olika karaktärerna som Donnie Darko kommit i kontakt med. Slutet gör mycket för filmen då det öppnar upp, ställer frågor och även besvarar en del som fram till dess varit lite diffust.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.2
Mycket bra film. Jag ger den högsta betyget. Orginalversionen är bättre, director's cut lite annorlunda men når inte ända upp..
SvaraRaderaHenke: Har endast sett originalversionen. Kan tänka mig att man kan få ut lite till av DC versionen om man älskar filmen, annars är originalversionen att föredra av vad jag har läst.
RaderaEn bra film är det, men ingeet mästerverk i mina ögon. Såg du den på Filmfestivalen tro?
Tyckte också om den här, särskilt Frank var überläskig. Och Swayzes roll var riktigt underhållande, men det är för länge sedam jag såg den senast för att kunna bestämma mig för ett specifikt betyg
SvaraRaderaSofia: Håller med, Swayzes roll är underhållande och bra. Definitivt annorlunda än vad man hade förväntat sig första gången man såg honom dyka upp.
RaderaBra skrivet Noir. Jag och marcus har ängat timmar på att tolka handlingen. Det är en kommande film i mitt ALIMtema men det är ett tag tills dess. lade upp Jaws -75 idag.
SvaraRaderafilmitch: Tack så mycket! Ja, det är en film man gärna diskuterar och analyserar, utan tvekan. Ska bli intressant läsning.
RaderaHm, jag såg den här för ett tag sedan och uppskattade den inte riktigt. Vet inte vad det var som gjorde att jag inte gillade den, men något var det!
SvaraRaderasvartnoir: Det var tråkigt att höra. Jag är inte heller lika betuttad i den som många andra är, men den har något jag gillar. Samtidigt känner jag att det finns saker som kunde gjorts bättre...
RaderaDet är en av mina favoritfilmer och en av få filmer som jag faktiskt sett om, kanske tre gånger. Fullkomligt älskar den. Hur man än tänker, funderar, klurar, undrar, tolkar, tänker så kan jag aldrig riktigt få ihop allt. Precis när jag tror att jag får ihop allt med tidsresor och fallande jetmotorer, jag har "lösningen" i min hand, så glider den ur mitt grepp. Men så är det med tidsresor, det är inbyggt. Det som är bra är att man bara kan sitta och njuta av bilderna, stämningen, musiken. Slutdelen med Mad World ger gåshud. Känns tur att jag inte sett DC.
SvaraRaderaJojjenito: Visste faktiskt inte att du gillar den så pass mycket, även om jag visste att du gillade den.
RaderaDu har definitivt rätt i att man inte riktigt kan klura ut hur allt ligger till, trots att man ser den flera gånger. Det är en del av charmen med den, men som du säger är det framförallt kombinationen av bilderna, stämningen och musiken som gör den till vad den är.