söndag 19 augusti 2012

Série noire



Titel: Série noire
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Frankrike
År: 1979
Regi: Alain Corneau
I rollerna: Patrick Dewaere, Marie Trintignant, Bernard Blier, Andreas Katsulas

Handling: Franck, en neurotisk dörrförsäljare som arbetar i Paris gråa förorter träffar Mona, en ung tjej som tvingats till prostitution av sin faster. Fast besluten att ändra båda deras liv ser Franck bara en utväg...

Omdöme: Att det här visade sig vara en annorlunda film, det är det inget snack om. Att för mig i princip okända Patrick Dewaere i huvudrollen skulle visa sig bjuda på något sånt här, det hade jag inte väntat mig. Det blev helt enkelt en överraskande filmupplevelse som man får då och då. Då och då bjuds man på något sånt här från just fransk film. Man vet bara inte när.



Filmen baseras på en bok av Jim Thompson, en författare som legat bakom böcker och manus till bra filmer som The Killing (1956), Paths of Glory (1957), The Getaway (1972), After Dark, My Sweet (1990) och The Grifters (1990). Alla filmerna har en sak gemensamt och det är att de har mörka och bra historier.



Franck Poupart (Patrick Dewaere) är en minst sagt udda person. Han lever med sin arbetslösa flickvän och måste själv jobba ordentligt som dörrförsäljare för att göra sin chef nöjd och dra in lite pengar. Franck är väldigt speciell. Han är som en blandning av flera olika karaktärer, inte minst Patrick Bateman i American Psycho (2000) och Basil Fawlty i "Fawlty Towers". Han får plötsliga utbrott, talar med sig själv, är både psykopatisk och schizofren, och ser sig själv som en Sankt bernardshund - helt enkelt supercharmig.



Själva handlingen bjuder kanske inte på så mycket nytt. Likaså är de övriga karaktärerna mest åskådare när Franck är i farten, vilket han är från början till slut. Patrick Dewaere är nämligen med i varje scen och dominerar fullständigt. Det är sällan man ser en sådan otrolig prestation som han bjuder på här. Tyvärr var han en udda person även i verkligheten och gick helt in i sina roller. 1982 begick han självmord, endast 35 år gammal. Trots detta är det en del som anser att han kan ha varit en av Frankrikes allra främsta skådespelare.



Utan Patrick Dewaeres prestation och Franck som karaktär hade filmen varit långt ifrån lika sevärd och bra. Det hade fortfarande varit en annorlunda och intressant film, men han höjer den på egen hand så som bara de allra främsta skådespelarna lyckas med på sina håll. Att filmen är udda, främst p.g.a. Franck, är något man accepterar då han spelas så grymt bra. Det är inte ofta man får användning av uttrycket en "tour de force" prestation, men här är ett sådant tillfälle. Sanslöst bra. Fyran är inte stark, snarare en svag sådan till filmen som helhet.

5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar