
Titel: Southern Comfort / Inkräktarna
Genre: Drama/Action/Thriller
Land: USA/Schweiz/Storbritannien
År: 1981
Regi: Walter Hill
I rollerna: Keith Carradine, Powers Booth, Fred Ward, Peter Coyote
Handling: Det är tidig morgon. Ett gäng amerikanska nationalgardister går på vintermanöver i Louisianas oändliga träskmarker. Fullt fältutrustade brakar de ut i vildmarken och leker krig med lösa skott, men plötsligt besvaras elden med skarpa skott - och från det ögonblicket blir leken ett riktigt krig i ett absolut fiendeland.
Omdöme: Året är 1973 och en liten grupp från det amerikanska nationalgardet ger sig ut på övning i Louisianas träskmarker. De flesta känner inte varandra sedan tidigare och har olika syn på saker och ting. Det är därför inte särskilt lätt att leda ett gäng halvgalna män som saknar den disciplin och motivation riktiga soldater besitter.

Övningen övergår snart till en kamp på liv och död när en ur gruppen på skoj öppnar eld mot ett par cajuner i träskmarken. Givetvis kan cajunerna inte veta att han använder lösa skott och besvarar elden med skarpa, dödliga skott. Tillsammans måste de nu samarbeta och försöka ta sig ut, utan att veta åt vilket håll de ska åt. Och har man en grupp som inte drar jämnt ut med varandra får man interna problem att ta hand om utöver den blodtörstiga fienden som befinner sig någonstans där ute.

Southern Comfort påminner en del om Deliverance (1972) med tanke på att de båda utspelar sig i den ogästvänliga amerikanska södern. Men även krigsfilmer från Vietnamkriget. Något som är lyckat är att man aldrig ser hur fienden ser ut. Man vet aldrig när de dyker upp eller vad de kommer hitta på. Vissa gånger skjuter de, andra gånger gillrar de dödliga fällor som John Rambo. Ingen kan känna sig säker.

I rollerna ses ett gäng halvkända skådespelare. Det är nog bara bra då man på så vis inte kan veta vem som kommer klara sig, om någon. Musiken är på det stora hela passande, men under filmens sista kvart spelas något som låter som typ zigenarmusik i princip oavbrutet med fruktansvärd sång till det. Och hela denna sista kvart sänker tyvärr filmen. Man hade chansen att (och borde) avsluta filmen en kvart tidigare där i princip vilket slut som helst hade varit att föredra istället för att behöva utstå tortyren av oljudet man fick genomlida. Filmen hade varit en stark trea, kanske svag fyra med ett bättre och tidigare slut.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.0
Har legat länge i omtittningshögen. Har bara sett den en gång o då på bio så det är ett tag sedan. Minns att den var ok men tappade mot slutet var lite jaha känsla över det hela, om jag minns rätt.
SvaraRaderafilmitch: Jag hade också sett den för länge sen (dock på VHS) och den är värd att se om. Men ja, den tappar en del mot slutet.
Radera