The Ascent

Titel: Voskhozhdeniye / The Ascent / Starkare än döden
Genre: Drama/Krig
Land: Sovjetunionen
År: 1977
Regi: Larisa Sheptiko
I rollerna: Boris Plotnikov, Vladimir Gostyukhin, Lyudmila Polyakova, Sergey Yakovlev

Handling: Två vitryska partisaner skickas för att leta proviant åt sitt utsvultna förband. Efter att ha konfronterats med en grupp tyska soldater, samt nära på frusit ihjäl i snön, finner de till slut en liten gård. Oron stiger dock med vetskapen om fiendens närvaro i området.

Omdöme: Sovjetiska krigsfilmer, eller snarare dramer som utspelas under kriget, lyckas ofta fånga en obehaglig känsla av hopplöshet. Förmodligen för att man inte förskönar eller gör hjältar av någon - man berättar helt enkelt om vanliga, dödliga. I många fall är det upplevt av regissörerna själva, i andra fall baseras det på andra verkliga händelser.



Här har den kvinnliga regissören Larisa Sheptiko berättat historien som baseras på en bok om de vitryska partisanerna Sotnikov och Rybak. De skickas iväg från sitt förband i skogen för att försöka hitta mat och dryck. Sotnikov är en god skytt medan Rybak känner till området. De två lär känna varandra bättre på sin väg och vi som åskådare inser snart att de två är helt olika, inte minst deras syn på heder och att göra vad som är rätt.



När de två plötsligt stöter på ett par tyska soldater mitt ute i snön blir det en kamp för överlevnad. De två måste samarbeta och försöka söka skydd. Men detta skapar problem för de som skyddar partisaner då de ses som förrädare och straffas om de tillfångatas. Detta är precis vad som kan hända när de två kommer till en stuga för att värma sig och samla krafter.



Det är inte bara en fascinerande historia man får följa utan regissörens historia är även den klart intressant. Detta kom att bli Larisa Sheptikos sista film, hennes svansång, då hon omkom i en bilolycka två år senare, 1979, när hon var på väg att leta inspelningsplatser till sin nästa film. Hennes make, regissören Elem Klimov, gjorde filmen 1983 istället. Men denna film lär ha varit en stor inspiration att göra sin egna storfilm - Idi i smotri (1985) som av många hyllas som en av de allra främsta krigsskildringarna som gjorts. De båda filmerna har liknande ton och handlar även båda om vitryssar.



Det är en stark och känslomässig resa man bjuds på. Det må inte vara en strålande film, men det är svårt att inte bli lite tagen av det man får se. Man har en liten svacka på runt tio minuter ungefär två tredjedelar in när man är på väg in i filmens avslutande del. Men på det stora hela är det intressant rakt igenom. Något som är noterbart är att det svartvita fotot är aningen för ljust, men det var nog bara kopian jag såg som var överexponerad. Ett foto som annars fångar det snötäckta landskapet väl. Det känns som en film som blir bättre och bättre ju mer man tänker tillbaka på den, så betyget pendlar mellan en stark trea och fyra...

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.4