fredag 24 augusti 2012

The Goodbye Girl



Titel: The Goodbye Girl / Sa jag adjö när jag kom?
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1977
Regi: Herbert Ross
I rollerna: Richard Dreyfuss, Marsha Mason, Quinn Cummings, Paul Benedict

Handling: En ung skådespelare och en övergiven frånskild kvinna med en 10-årig dotter tvingas motvilligt dela en New York-lägenhet. Filmen skildrar hur deras relation utvecklar sig.

Omdöme: Det är inget snack om att Neil Simon var en av de största under framförallt 70-talet. Hans manus var liksom prov på kvalité i branschen och det hela ledde till fyra Oscarsnomineringar (tre på 70-talet, en på 60-talet). I det här fallet kom filmen att få fem Oscarsnomineringar inklusive för bästa film och manus utöver tre skådespelarnomineringar. Den kom att vinna en.



Paula (Marsha Mason) bor ihop med sin 10-åriga dotter Lucy (Quinn Cummings) i en lägenhet i New York. Sambon Tony, en skådespelare, har precis lämnat henne när Elliot (Richard Dreyfuss), även han skådespelare, dyker upp och bestämt påstår att Tony hyrt ut lägenheten till honom. För att inte skapa mer problem än de redan har beslutar de sig för att dela på lägenheten.



Paula och Elliot kommer inte direkt överens, främst för att de har olika vanor i vardagen och Paula bestämt ogillar skådespelare efter hennes senaste miss. Paula har svårt att hitta jobb inom dansbranschen då hon lämnade den när hon träffade Tony. Elliot försöker å andra sidan göra sig ett namn off-Broadway i pjäsen Richard III. Båda får en massa huvudvärk av situationen som håller på att bli ohållbar, men de beslutar sig för att göra det bästa för lilla Lucys skull.



Elliot, Paula och Lucy, de tre huvudkaraktärerna, spelas alla bra av Dreyfuss, Mason och Cummings vilket ledde till att de fick varsin Oscarsnominering. Flickan Quinn Cummings är den som är mest ojämn och fick utan tvekan sin nominering p.g.a. bra repliker. Det känns som det var lite "inne" med att nominera unga skådespelare efter att Tatum O'Neal vann som 10-åring (hon var dock bra i den rollen).



Richard Dreyfuss fick en Oscar för sin prestation och det kan man inte direkt klaga på (även om konkurrensen inte var den starkaste). Han är filmens behållning bland skådespelarna och visar en bra bredd filmen igenom. Han har aldrig varit någon favorit, men här visar han verkligen vad han går för. Och Marsha Mason, på den tiden gift med manusförfattaren Neil Simon, blev också nominerad. Alla tre har manuset att tacka för - den saken är säker.



Vad som börjar lite ljummet utvecklar sig allt mer till en trevlig och mysig film. Det är ingen tvekan om att man kommer in i det hela för varje minut som går och när filmen slutar känner man en varm känsla. Att det är manuset som är filmens starkaste sida råder inget tvivel om. En kvick dialog är den största anledningen till varför det funkar så bra och avslutar med flaggan i topp. Betyget blir en svag fyra då det trots allt tog ett tag för den att komma igång.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar