Titel: Falling Down
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Frankrike/Storbritannien
År: 1993
Regi: Joel Schumacher
I rollerna: Michael Douglas, Robert Duvall, Barbara Hershey, Tuesday Weld
Handling: Detta är historien om kontoristen som helt sonika får nog, lämnar sin bil mitt i morgonköerna och beger sig till fots genom Los Angeles. Hans färd blir en psykologisk rysare när han kommer allt närmare undergången.
Omdöme: William Foster (Michael Douglas) ser ut som vilken vanlig kontorsarbetare som helst med sin vita skjorta och slips. Men en morgon sitter han fast i bilköerna och bägaren rinner över. Han får nog, lämnar sin bil och säger att han ska hem. Men denna dag betyder hem att han ska besöka sin dotter som fyller år. Problemet är bara att han har besöksförbud eftersom han varit hotfull mot sin ex-fru Elizabeth (Barbara Hershey).
Samtidigt får vi följa polisdetektiven Prendergast (Robert Duvall) som jobbar sin sista dag som polis på stöldroteln. Han har en inte helt mentalt frisk fru (Tuesday Weld) som ständigt oroar sig för honom och är på väg att få ett hysterisk sammanbrott eftersom sista dagen på jobbet för en polis många gånger betyder otur och fara för livet. Prendergast har dock fullt upp med att försöka hitta en man i vit skjorta och slips som härjar i staden.
Något som man lätt glömmer bort med den här filmen är dess humor. För det mesta står Michael Douglas för den med sköna repliker, men även på annat håll bjuds man på lättsammare scener som funkar bra i kontrast till det allvarliga klimatet. Det bästa är nästan att Douglas karaktär hamnar i många välbekanta situationer för tittaren. Enda skillnaden är att han säger och gör det många normalt sett bara fantiserar om.
Det är lite intressant att man hade svårt att sälja in manuset då alla filmbolag sa nej. Producenten började då fundera på att göra det hela till en TV-film, men när så Michael Douglas läste manuset tyckte han det var bland det bättre han läst. Och eftersom han lär tycka att det är en av hans främsta prestationer så var han nog glad att han gjorde filmen. Och visst är han riktigt duktig. Det krävs en bra balans för en sån här karaktär och det lyckas han med perfekt.
Man tänker på hur lätt det egentligen är för någon på gränsen att gå över gränsen om de "rätta" knapparna trycks. Om en sådan person blir tillräckligt provocerad kan allt hända, närsomhelst. I det här fallet är det en man som förlorat allt och inte bryr sig längre. Det enda viktiga är hans dotter som han förbjudits att besöka. Frågan är bara hur långt han är villig att gå för att få träffa henne. Svaret är mycket långt...
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
En bra film om att skita i allt och bara köra kan man säga, haha. "Fuck allt"-attityden är riktigt härlig för det mesta, men jag måste säga att jag blev något besviken på slutet. Om jag minns det rätt så hade jag gillat det mer om det verkligen var en helt vanlig person som bara sket i allt en dag.
SvaraRaderasvartnoir: Jo, det känns faktiskt bra. Inte minst då man känner igen sig i vissa situationer, haha.
RaderaMmm, vet inte riktigt hur de kunde ha gjort slutet annorlunda. Men det är klart, han hade ju en skruv lös ;)
Håller med, mycket bra film även om jag kan tycka att den blir lite orättvis mot Tuesday Welds karaktär. Duvalls avslutande standoff mot henne blir mer tragisk än något annat.
SvaraRaderaSofia: Den var lite bättre än jag kom ihåg den som. Det var främst humorn jag hade glömt som var ett trevligt inslag.
RaderaHmm, både ja och nej. Hon var ju ganska enerverande och även om man förstår hennes situation så kan man förstå honom också. Han har accepterat hur hon är och att hon styr och ställer. Han vill väl egentligen inte sluta som polis och flytta iväg. Till slut får han nog.
Fast jag tycker att det blir precis som i American Beauty, i princip all sympati läggs hos mannen. Alldeles för ensidigt.
RaderaSofia: I American Beauty kan jag förstå vad du menar mer. Men eftersom man i princip bara får se Tuesday Weld i två-tre scener här blir det svårt att få en mer balanserad syn på henne. Nu verkar hon ju vara ett nervvrak med stort kontrollbehov och då får hon inte många sympatipoäng hos mig.
RaderaSom sagt: lite ensidigt. Nu blir hon ju nästan mest bara comic relief som "the old ball and chain"
RaderaSofia: Jo, håller med. Det blir ensidigt och hon tillför därför inte mycket.
RaderaMkt bra film som jag har ett lååångt opublicerat inlägg om - måste se över texten. Kommer så småningom. Håller med Sofia att Welds porträtt är lite slarvigt tecknat i en övrigt nästan perfekt film. Synd.
SvaraRaderafilmitch: Kul, ser jag fram emot att läsa. Tänkte inte så mycket på Welds bristfälliga karaktär under filmens gång, men det är sant att hon kunde/borde fått lite mer utrymme.
Radera