Festen

Titel: Festen
Genre: Drama
Land: Danmark
År: 1998
Regi: Thomas Vinterberg
I rollerna: Ulrich Thomsen, Thomas Bo Larsen, Paprika Steen, Henning Moritzen

Handling: En halsbrytande och makabert humoristisk historia om hur fasaden rämnar i en högborgerlig dansk familj. Det är en vacker sommardag. Patriarken Helge fyller 60 år och bjuder släkt och vänner till storslagen fest på sitt gods utanför Köpenhamn. Vid middagen håller den äldste av sönerna ett tal som förändrar allt.

Omdöme: Jag ska inte sticka under stolen med att jag alltid varit skeptisk inför den här filmen. Den största orsaken till det var att jag för många år sen såg den danska dogmafilmen Idioterne (1998) av Lars von Trier, och hatade den. Av vad jag läst så var det just von Trier och Thomas Vinterberg, som gjort denna, som "grundade" dogmafilmen. Efter den minst sagt jobbiga filmen var jag aldrig sugen på att se Festen trots att den fått mycket fin kritik.



Det kändes ändå dags att ta sig en titt och det är bara att konstatera att det är två vitt skilda filmer, till min förvåning. Från början var man givetvis ganska reserverad, men det tog inte särskilt lång tid att komma in i filmen och se att det faktiskt fanns en tanke bakom det hela. Familjen och gästerna samlas, man får lära känna familjen bestående av tre vuxna barn, mamman Else och pappan Helge, som för övrigt fyller 60 år.



När det så är dags för själva festen så drar en tragikomisk historia igång som faktiskt var helt oväntad. Äldste sonen Christian (Ulrich Thomsen) håller sitt tal som blir kvällens snackis. Nu är bara frågan om han är psykiskt labil eller om det han säger faktiskt är sant. Man måste ändå tänka på att hans tvillingsyster nyligen dött, något ingen av de andra direkt verkar vilja prata om, men som självfallet drabbat honom hårt.



Det känns på det stora hela äkta och det ska givetvis skådespelarna ha mycket beröm för. För mig är Ulrich Thomsen den som är mest känd då han varit med i en del internationella produktioner. Men favoriten här blir nog faktiskt Thomas Bo Larsen som spelar hans bror Michael och som har en tendens att bli "lite" aggressiv. De båda står också för de bästa replikerna som får en att småskratta trots en allvarlig situation.



Även om filmen tappade lite under filmens sista kvart-tjugo minuter så var det en sak som var lite extra intressant just mot slutet. Det var relationen mellan Christian och hans tvillingsyster Linda. Exakt vad för relation det var framgick inte riktigt, men detta var något som lätt kunde tolkas på lite olika sätt. Det hade också kunnat användas till att avsluta filmen på ett lite starkare sätt känner jag. På så vis hade jag nog gillat det hela lite mer, tror jag.



Att filmen var bättre än jag hade väntat mig är jag givetvis glad över. Det var kanske inte så konstigt att jag var skeptisk från början, men även om jag fann filmen intressant och sevärd så känns den ändå en aning överskattad. Fast det tycker man så klart om de flesta hyllade filmerna man inte gillar lika mycket som sina favoriter.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.1