Titel: Foul Play / Tjejen som visste för mycket
Genre: Komedi/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1978
Regi: Colin Higgins
I rollerna: Goldie Hawn, Chevy Chase, Dudley Moore, Burgess Meredith, Brian Dennehy
Handling: Gloria är på väg hem till San Francisco. Hon plockar upp en liftare som ber henne att ta hand om ett cigarettpaket åt honom, och snart är Gloria inblandad i en underlig mordkomplott.
Omdöme: Detta är en sån där barndomsfavorit som håller i alla väder och som jag sett ett antal gånger. Nu var det ändå ett tag sen sist och frågan var om den nostalgiska faktorn skulle kunna övervinna de lite svagare partierna i filmen.
Gloria (Goldie Hawn) är en skild bibliotekarie som efter sin skilsmässa inte vågat ta chansen att hitta någon ny. Hennes väninna ska snart gifta sig och har en liten fest. Där träffar Gloria lite snabbt Tony (Chevy Chase) som hon finner söt, men som är alltför konstig. På vägen hem plockar hon istället upp en liftare och de bestämmer sig för att gå på bio. Innan han lämnar henne ber han henne hålla ett paket cigaretter åt honom då han vill dra ner på sitt rökande. I asken planterar han dock en filmrulle...
"Take these. Without them, you are a walking light-bulb... waiting to be screwed." - Stella, vän till Gloria
Det är ingen tvekan om att man sneglat en del åt film-noir hållet då både storyn har en del av ingredienserna och det faktum att Gloria går på ett film-noir retrospektiv talar för sig självt. Även Hitchcocks filmer var en stor inspirationskälla. Man bakar även in en hel del humor i detta och det är på det stora hela roligt, men kan även bli för mycket på sina håll. Inte minst under filmens sista halvtimme går man lite överstyr där det nästan börjar krypa i huden på en, men bara nästan.
Den absolut vassaste karaktären är Stanley som spelas helskönt av Dudley Moore. Kan mycket väl tänka mig att karaktären han spelar här ledde till att han året senare spelade en liknande karaktär i 10 (1979). Han är bara med i tre omgångar, men är då helt inne i sin karaktär och gör en klart minnesvärd prestation. Lägenhetssekvensen är i en klass för sig då sköna Bee Gees-låten "Stayin' Alive" spelas.
"It IS your ass they're after, and it's my job to see to it that... I get there first." - Tony Carlson
Chevy Chase gör här en av sina allra första roller och den som satte honom på kartan. Han bjuder på flera sköna scener och har ett bra samspel med Goldie Hawn. De passar helt enkelt bra ihop och är ett fint par. De två parades ihop igen några år senare i Seems Like Old Times (1980) som på sätt och vis fortsatte deras förhållande.
Filmen lever mycket på myskänslan som oftast är väldigt hög. Barry Manilows "Ready To Take A Chance Again" är t.ex. mycket passande och sätter tonen så fort den spelas under förtexterna. Musiken överlag är bra och påminner i sina bästa stunder om något från en bra Hitchcock-film. Tyvärr blandas det med lite skrikigare toner när det ska vara spännande, något som alltför ofta sänker helheten på filmer.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.6
Haha, du tyckte filmen behövde lite upprättelse efter min tveksamhet om att den skulle hålla ända in i 2000-talet? Inte ens på den tiden tyckte jag dock att Dudley Moore var särskilt rolig.
SvaraRaderaSofia: Jag vet inte hur många gånger jag sett filmen genom åren. Nu tyckte jag dock den inte var lika bra som jag alltid tyckt. Den var liksom lite ojämnare, men de bra partierna gör fortfarande mycket.
RaderaOch Dudley Moore brukar jag allt som oftast gilla. Förstår om den stilen inte går hem hos alla, men jag har alltid uppskattat den, speciellt här ;)
Mnjae såg om den härom veckan och hoppades på lite skön nostalgi. Tyvärr infann sig aldrig den känslan utan det blev en ganska trist sittning där jag i ärlighetens namn inte orkade se klart :(
SvaraRaderafilmitch: Synd att den inte funkade hos dig. Kanske är det för att jag sett den ganska ofta som gjort att den fortfarande får fram det nostalgiska. Men jag håller med om att den tappat lite, även om den fortfarande är mysig.
SvaraRadera