Secrets & Lies

Titel: Secrets & Lies / Hemligheter och lögner
Genre: Drama
Land: Storbritannien/Frankrike
År: 1996
Regi: Mike Leigh
I rollerna: Timothy Spall, Brenda Blethyn, Marianne Jean-Baptiste, Phyllis Logan

Handling: Hortense heter en ung, framgångsrik svart kvinna som bor i London. Hon blev en gång i tiden adopterad, och nu vill hon ta reda på vem hennes biologiska mor egentligen var. Till sin stora förvåning upptäcker Hortense att modern, en viss Cynthia, är vit och lever i en av Londons fattigare stadsdelar...

Omdöme: Min första Mike Leigh film var den mycket trevliga Another Year (2010). På många sätt påminner dessa två filmer om varandra. I grund och botten är det ett drama med flera olika personer inblandade. Till en början följer man dem separat, men ju längre in man kommer, ju mer börjar de ha något gemensamt.



Trots att det är ett på många sätt allvarligt drama så lyckas Mike Leigh få med mycket humor. Det är dock inte en påträngande och överdriven humor, utan snarare lågmäld och intelligent humor som bakas in naturligt. Precis som i nämnda Another Year, vilket får mig att gilla vad jag ser. Under stora delar av filmen sitter jag med ett leende på läpparna, det är helt enkelt lyckat.



Lite konstigt är att jag är helt övertygad om att Cynthia spelas av Lesley Manville som var strålande bra i Another Year. Hon står med i förtexterna och eftersom Cynthia är en liknande karaktär som den Lesley Manville spelade så bra i Another Year, tror jag det är hon. Istället visar det sig vara Brenda Blethyn som inte bara spelar en liknande roll, hon ser (uppenbarligen) lik ut också. Riktigt bra prestation bjuder hon på som för övrigt ledde till en Oscarsnominering.



Vid sidan av den utmärkta Brenda Blethyn gillar jag även Timothy Spall i rollen som hennes bror Maurice. Snäll och omtänksam som han är hamnar Maurice ofta mittemellan när det börjar hetta till, t.ex. sin syster och fru. Även Marianne Jean-Baptiste är bra som Hortense i en ganska så återhållsam roll. Hon hade lätt kunnat visa mer känslor, men man känner tidigt att hennes karaktär är ganska tuff.



Filmen kom att bli femfaldigt Oscarsnominerad (film, manus, regi samt två för skådespeleri). Efter att bara ha sett två filmer av Mike Leigh börjar jag känna att han kan vara en brittisk Woody Allen. Han skriver nämligen sina egna manus, har en liknande stil (om än naturligare) och har nominerats till sju Oscars (både för manus och regi). Han får ut väldigt mycket från sina skådespelare och mycket lär vara tack vare improvisation.



Med starka karaktärer, både känslor och humor, bjuds man på en varm film. Det är dock något litet som saknas för att jag ska gilla det här ordentligt. Förmodligen är det att sista delen av filmen inte får till det så bra som man hade hoppats på. För upplägget är det inget fel på. Man har i princip lagt upp för smashläge, men lyckas inte riktigt fullfölja. Nu är det egentligen inget fel på upplösningen, men det kunde varit mycket bättre också känner jag. Vägen dit är dock till stor del en fröjd att följa.

5 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.9