söndag 30 september 2012

Superman



Titel: Superman / Superman the Movie
Genre: Action/Sci-Fi/Äventyr
Land: USA/Storbritannien/Kanada
År: 1978
Regi: Richard Donner
I rollerna: Christopher Reeve, Gene Hackman, Marlon Brando, Margot Kidder, Glenn Ford, Ned Beatty

Handling: Den första filmen om Stålmannen inleds med hans dramatiska avresa från den dödsdömda planeten Krypton. Han växer upp i den amerikanska mellanvästern som Clark Kent. Vid trettio års ålder kommer Clark till staden Metropolis...

Omdöme: Äventyret om Stålmannen har jag faktiskt aldrig tidigare sett, förutom lite av en TV-serie. Men någon gång skulle man se detta original, inte minst med tanke på att ett par välkända skådespelare var med så som t.ex. Gene Hackman och Marlon Brando. Men i huvudrollerna syns Christopher Reeve som Clark Kent/Stålmannen och Margot Kidder som hans kärleksintresse Lois Lane.



Filmen inleds med att berätta lite om Stålmannens hemplanet Krypton och hans föräldrar med pappa Jor-El (Brando) i spetsen. Snart skickas den lilla pojken mot Jorden och hamnar i ett litet samhälle där ett barnlöst, äldre par tar hand om honom och uppfostrar honom som sin egen son. De är väl medvetna om att den lilla pojken har övernaturliga krafter, men hans liv upp till 18 års dagen blir ändå normala.



Själva hoppet från barnsben upp till 18 år tycker jag personligen går för snabbt. Här borde man ha visat åtminstone lite av hans uppväxt och barndom. Även Glenn Ford är med alldeles för lite pga detta. Nu hoppar man över den helt och plötsligt är han alltså 18 och ska ge sig av mot storstaden. När han så ger sig iväg till storstaden har ytterligare tid gått och nu är han vuxen och i 30 års åldern.



Här, när han kommer till storstaden, trodde jag filmen skulle växa och bli bättre. Första trekvarten som handlar om hans bakgrund är helt ok, men nu skulle det hela komma igång. Riktigt så blir det inte, snarare tvärtom faktiskt. Filmen blir istället allt sämre när Clark Kent blir Stålmannen och ska rädda allt och alla. Problemet är även att Clark Kent är fjantig och att Christopher Reeve spelar över. Här kom jag att tänka på Ryan O'Neal i What's Up, Doc? (1972) som är en liknande typ, men spelar rollen klart bättre.



Ett annat problem, som iofs inte stör så jättemycket men trots allt tillräckligt, är Margot Kidder som Lois Lane. Tänker tidigt att hon är en fulare och sämre version av Demi Moore, även om hon inte är någon favorit i sig. Här tycker jag t.ex. att Teri Hatcher från TV-serien om Stålmannen funkade bättre.



Filmens effekter är inte mycket att ta med sig egentligen. Man måste ändå tänka på att filmen är från 70-talet så effekterna var långt ifrån bra. Men om man tittar på en film som Star Wars (1977) så lyckas man där klart mycket bättre med effekterna. Man har förresten tagit hjälp av den filmens kompositör John Williams som här skapat det klassiska Stålmannen-temat.



Efter den ganska lovande inledningen blir alltså filmen sämre. Jag kommer att tänka på en annan superhjältefilm och det är Batman (1989). Den här får nästan fram samma liknande obehagskänslor som den gör. Det blir för tillgjort och overkligt. Visst kan alla inte vara lika seriösa och bra som Christopher Nolans Batman-filmer, men mer av den sortens film hade jag velat se. Och det tycker jag det fanns en god grund för med inledningen. Nu blir det istället farligt nära en kalkonvarning på det hela - en riktig besvikelse.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.3

2 kommentarer:

  1. Filmen är emellåt lite seg och larvig men Reeves version av Clark gillar jag. Tvåan är avsevärt bättre.

    SvaraRadera
  2. filmitch: Jag kan hålla med om att Reeve gör rollen bra. Den har jag egentligen inget emot. Däremot är relationen med Lois Lane svag och sänker filmen en hel del.

    SvaraRadera