The Big Clock (Revisited)

Titel: The Big Clock / Den stora klockan
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1948
Regi: John Farrow
I rollerna: Ray Milland, Charles Laughton, Maureen O'Sullivan, George Macready

Handling: En tyrannisk redaktör för ett kriminalmagasin begår ett mord. Hans stjärnreporter försöker lösa fallet och upptäcker att alla ledtrådar pekar mot honom själv.

Omdöme: När man ser den här filmen så är det svårt att inte börja tänka på en annan film med liknande story. Det är No Way Out (1987) där Kevin Costner på ett liknande sätt måste hitta en väg ut från ett svårt läge där han vet att han är den huvudmisstänkte. Kanske inte så konstigt när båda filmerna bygger på samma bok. De är dock ganska olika varandra i utförandet, men båda är bra filmer.



Ray Milland spelar George Stroud som är en skicklig reporter på en tidning. Han är i full färd med att fixa de sista detaljerna innan han ska iväg på sin efterlängtade semester med frun och sonen. Men ägaren och redaktören på tidningen, tyrannen Earl Janoth (Charles Laughton) kräver att herr Stroud omedelbart sätter sig på fallet för att försöka hitta den skyldige till ett mord. Ett mord som Janoth själv begått...



Stämningen mellan Stroud och Janoth är inte bra, men Stroud är en av få som vågar säga emot sin chef. Detta eftersom Stroud vet att han är hans bästa reporter och Janoth inte kan låta honom gå. Det hela kompliceras också av att Stroud innan sin semester går med på att träffa blondinen Pauline York, som säger sig ha het information om Janoth. Det är just hon som senare dödas, något Stroud inte vet om när han får i uppdrag att hitta den misstänkte - han själv.



Det är en ganska komplicerad historia, men inte svår att hänga med i. Inledande halvtimmen låter man storyn sakta byggas upp när Stroud och blondinen träffas och umgås. Utan tvekan är denna inledande halvtimme lite svag. Men den är viktig för det som kommer under filmens avslutande timme. Det blir nu riktigt bra och allt Stroud gått igenom under filmens första halvtimme kommer nu att vändas emot honom. Det bästa under första halvtimmen är annars helt klart Charles Laughton.



Trots att jag hade sett The Big Clock tidigare kändes det nästan som att se den för första gången. Inledningsvis var jag lite besviken, men sen blev den bättre än jag kom ihåg den som. Det är utan tvekan en mycket minnesvärd film-noir där spänningen stiger allt mer (efter den inledande halvtimmen alltså). Man bjuds även på bra prestationer där Ray Milland övertygar allt mer och Charles Laughton är stabilt elak filmen igenom.



4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7