Titel: The Dictator
Genre: Komedi
Land: USA
År: 2012
Regi: Larry Charles
I rollerna: Sacha Baron Cohen, Anna Faris, Jason Mantzoukas, Ben Kingsley, John C. Reilly
Handling: Filmen berättar den heroiska historien om en diktator som riskerar livet för att försäkra sig om att demokratin aldrig ska komma till det land som han så kärleksfullt förtrycker.
Omdöme: Efter att ha sett och gillat Borat (2006) och tyckt att Brüno (2009) var ok, så hade jag inga jätteförväntningar på den här filmen. Man visste helt enkelt ungefär vad man skulle förvänta sig. Ett par billiga skämt som genererar ett par skratt, precis vad man kände för.
En sak är fullständigt klar och det är att det som gjorde Borat så bra och underhållande var att det mesta var äkta. Att man lurade ovetande människor. Till viss del var det även fallet i Brüno, men här är allt med vanliga skådespelare. Det största problemet blir då att storyn har för många svagheter och det hela blir bara lösryckta sketcher. Det må det vara i de tidigare filmerna också, men där är det åtminstone mer äkta.
Personligen gillar jag mest när han är diktatorn med skägg. Det är här man bjuds på några roliga scener som får en att skratta ordentligt. Det bör tilläggas att det dyker upp en och annan lyckad scen längre in i filmen, speciellt sånt man inte riktigt förväntar sig och några bra repliker. En sak var faktiskt lite synd och det var att han inte var diktator filmen igenom. Stora delar av filmen gick istället ut på att han skulle "hitta sig själv". Kändes som lite falsk marknadsföring faktiskt.
Man kan egentligen vara hur kritisk som helst till en sån här film. Man ska kanske inte förvänta sig några topprestationer, men Anna Faris är skrämmande dålig i den kvinnliga huvudrollen. Däremot är Jason Mantzoukas faktiskt ganska övertygande i rollen som Nadal, diktatorns kärnvapenexpert. På det stora hela kan jag inte säga att man är jättebesviken, men lite bättre kunde den ha varit.
2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.5
Hade inga höga förhoppningar, och den var ganska rolig ibland. Nu har jag inte sett Brüno, men det som gjorde Borat rolig är som bortblåst. Den här filmen hade kanske passat i samma format som Borat, nu blev det en vanlig spelfilm.
SvaraRaderasvartnoir: Exakt så är det. Just att det bara är en i mängden komedier gör att den tappar det som Borat gjorde bra. Förväntade mig inte något annat. Åtminstone fick man sig ett par goda skratt på vägen, och det är alltid uppskattat ;)
Radera