
Titel: The Rainmaker / Regnmakaren
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1997
Regi: Francis Ford Coppola
I rollerna: Matt Damon, Danny DeVito, Jon Voight, Claire Danes, Mickey Rourke, Danny Glover, Virginia Madsen, Roy Scheider, Dean Stockwell, Teresa Wright
Handling: Rudy Baylor är en juridikstuderande som av en händelse hamnar mitt i ett enormt rättsfall. Hans chanser verkar extremt små tills han upptäcker ett spår av korruption genom organisationen han har mot sig.
Omdöme: Den juridikstuderande Rudy Baylor (Matt Damon) börjar jobba åt 'Bruiser' Stone (Mickey Rourke) som har en advokatfirma i Memphis. 'Bruiser' har dock inte helt rent mjöl i påsen vilket gör att Rudy slår sig ihop med Deck Shifflet (Danny DeVito). Deck har inte lyckats bli advokat, men har mycket erfarenhet och vet knepen för att ta fram information. Snart får de ett mycket intressant fall på sitt bord...

Rudy har egentligen tre klienter. Huvudklienten är familjen som stämt ett försäkringsbolag då de vägrat betala ut försäkringspengar till deras sjuka son som behöver en operation för att ha en chans att överleva. Den andra klienten är 'Miss Birdie' (Teresa Wright) som vill ha hjälp med att upprätta sitt testamente och låter Rudy hyra ett rum hos henne. Och den tredje är en ung, gift kvinna vid namn Kelly (Claire Danes) som blir misshandlad av sin make.

Man får ihop det hela ganska väl med ett flyt i storyn, vilket är skönt när en sån här film på över två timmar lätt hamnar i svackor. Är det något som inte riktigt känns rätt så är det relationen till Kelly. Det passar liksom inte in i resten av filmen och man känner att det bara blir en sidohistoria som ska ge Rudy ett kärleksintresse. Iofs tar den historien en oväntad vändning och låter karaktären visa upp en annan sida. Så man kan trots allt inte klaga allt för mycket.

Det roligaste är nästan att se alla kända ansikten dyka upp filmen igenom. Jon Voight som försäkringsbolagets elake försvarsadvokat är som vanligt stabil. Likaså är det kul att se Mickey Rourke som ser förvånansvärt fräsch ut med tanke på att hans kropp tog emot mycket stryk under hans tid som boxare i början av 90-talet. Synd att han inte fick vara med mer bara. Och så dyker favoriten Roy Scheider upp i en liten, men viktig roll mot slutet.

Författaren John Grisham har skrivit flera böcker som filmatiserats. Personligen finner jag att filmerna sällan når några vidare höjder och det goda vinner alltid lite för enkelt känns det som. Men det betyder inte att de är ointressanta. Och många av dem var storfilmer under 90-talet, som bl.a. The Firm (1992), The Pelican Brief (1993), The Client (1994), A Time to Kill (1996) och denna så klart. Storfilmer ja, men överlag medelmåttiga filmer man snart har glömt.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.9
Håller denna som en av Grishams mer underhållande böcker. Filmen är helt ok men precis som du skriver: Filmer man snart har glömt.
SvaraRaderafilmitch: Inte läst böckerna, men kan mycket väl tänka mig att de är mer minnesvärda än filmerna.
Radera