
Titel: The Piano / Pianot
Genre: Drama/Romantik
Land: Australien/Nya Zeeland/Frankrike
År: 1993
Regi: Jane Campion
I rollerna: Holly Hunter, Harvey Keitel, Sam Neill, Anna Paquin
Handling: 1800-talets mitt. Ada far tillsammans med sin dotter till Nya Zeeland för att gifta sig med landägaren Stewart. Med sig har hon ett piano vilket Stewart byter bort mot en bit mark med grannen Baines. Baines ber att Ada ska lära honom spela på pianot och en passionerad kärlekshistoria utvecklas mellan de båda.
Omdöme: Det finns vissa filmer man inte ser/sett eftersom man känner att de inte riktigt kommer att tilltala en. Samtidigt är man öppen för att ge de en chans. Eftersom jag inte visste så mycket om filmen, mer än att ett piano, Holly Hunter och Harvey Keitel skulle ha en slags kärleksaffär, skulle det bli intressant att se vad den skulle bjuda på.

Ada (Hunter) är en ensamstående mor med dottern Flora (Anna Paquin). Ada är stum sedan 6 års ålder och när hennes far gifter bort henne till en man hon aldrig träffat, Stewart (Sam Neill), tar hon och dottern och beger sig till Nya Zeeland där Stewart bor. Förutom kläder och andra tillhörigheter så tar hon även med sig sitt älskade piano.

Pianot blir sedan filmens centrala punkt där det mesta kretsar runt det. Eftersom Ada är stum kan hon uttrycka sig genom pianospelandet. Men när pianot tas ifrån henne och hamnar hos Baines (Keitel), går hon med på att lära Baines spela mot att hon får använda det själv. Men Baines har andra planer och är inte alls intresserad av pianot...

Det är ett par saker som sticker ut. Fotot är ofta vackert och det är inte minst fint under strandscenerna när pianot får stå där på egen hand. Musiken är för det mesta bra där huvudmelodin som spelas ett par gånger är det som funkar bäst och skapar lite stämning. Och så skådespeleriet - Holly Hunter och Anna Paquin blev båda Oscarsbelönade med Hunter som den lysande stjärnan i en krävande roll. Men även Harvey Keitel och Sam Neill gör vad de ska med sina roller. Finns inte mycket att klaga på där.

Trots flera positiva sidor så är filmen allt för tråkig. Tyvärr är det så det känns. För även om fotot och musiken är bra så är inte historien särskilt vacker. Det känns bara konstigt och man känner inget särskilt för någon. Kan mycket väl tänka mig att det här är en film som kvinnor är svagare för, så är det bara. Sen betyder det inte att vem som helst inte kan uppskatta den. Bara man känner för karaktärerna och storyn tilltalar en. Men en välgjord produktion är det utan tvekan.
4 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:

IMDb: 7.5