The Mean Season

Titel: The Mean Season / Het linje
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1985
Regi: Phillip Borsos
I rollerna: Kurt Russell, Mariel Hemingway, Andy Garcia, Richard Jordan, Joe Pantoliano

Handling: Malcolm Anderson är en kriminalreporter på Miami Journal som skriver om en rad otäcka seriemord som skakar delstaten. En dag får han ett telefonsamtal från mördaren. Det första i en serie samtal där mördaren lämnar ledtrådar som kan avslöja hans identitet - och som alltid följs av ett nytt mord. Malcolm ligger hela tiden steget efter och inser med fasa att han inte bara rapporterar storyn - han ÄR storyn.

Omdöme: Malcolm Anderson (Kurt Russell) har börjat tröttna på sitt jobb, eller rättare sagt det han skriver om. Han vill inte längre ha sitt namn intill artiklar om mordfall. Och då hans flickvän Christine (Mariel Hemingway) vill flytta till Colorado, börjar han känna att det kan vara dags för en förändring. Men ett telefonsamtal från en seriemördare får honom att bli fast i det han älskar mest - att rapportera viktiga fall.



På ytan är det här en i raden 80-tals thrillers som oftast är sevärda. Vissa håller än idag, andra hamnar i kategorin som man kan vara utan. I det här fallet baseras det på en bok som bygger på en kriminalreporters erfarenheter. Det hela har egentligen en intressant aspekt, och det är mördarens telefonsamtal. Vid sidan av dem bjuds man inte på så mycket som gör det här till en särskilt minnesvärd thriller.



Utöver telefonsamtalen och några andra sekvenser där mördaren är inblandad, så är det här en ganska tråkig thriller. Det är framförallt scenerna med flickvännen Christine som sänker tempot om och om igen. Det hade varit välkommet om Mariel Hemingway hade varit en bra skådespelerska, om hon haft någon kemi med Kurt Russell eller om avslutningen på filmen, där hon har en avgörande roll, hade varit bra.



Slutet hade potential där man kunde ha fått ett Se7en (1995) ögonblick. Istället dribblar man bort det och upplösningen blir mest till en stor besvikelse. Vägen till slutet är alltid viktig, men om man inte lyckas knyta ihop säcken ordentligt faller en film alltid på det.



Vid sidan av Kurt Russell syns Andy Garcia och Joe Pantoliano i biroller utan att sticka ut nämnvärt. Däremot är Richard Jordan som mördaren bäst, vilket givetvis ofta brukar vara fallet när de får en bra karaktär att jobba med. Avslutningsvis får musiken en inte att känna någon vidare spänning eller stämning. Veterankompositören Lalo Schifrin, som främst gjorde sig ett namn under 60- och 70-talet och med sammanlagt sex Oscarsnomineringar under bältet, har här använt sig av ett 70-tals sound som helt enkelt inte funkar.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.0