The Shawshank Redemption

Titel: The Shawshank Redemption / Nyckeln till frihet
Genre: Drama
Land: USA
År: 1994
Regi: Frank Darabont
I rollerna: Tim Robbins, Morgan Freeman, Bob Gunton, William Sadler, Clancy Brown, James Whitmore

Handling: Andy Dufresne är banktjänstemannen som oskyldigt blivit dömd till livstid för mordet på sin hustru och hennes älskare. För att lindra sin fängelsevistelse använder Andy sin utbildning som revisor åt den sadistiske fängelsedirektören Norton. Dagar blir till veckor och veckor förvandlas till år, alltmedan Andy försöker bevara en civiliserad stämning även innanför de hårda murarna. Baserad på en novell av Stephen King.

Omdöme: Det är svårt att inte dras in i historien som berättas på ett så bra sätt, inte minst genom Morgan Freemans berättarröst och genomgående starkt skådespeleri på absolut högsta nivå. Det är en riktig feelgood film som aldrig känns sliskig eller så där fabricerad som sådana här filmer oftast kan bli nu för tiden. Här har man två huvudkaraktärer som man fattar tycke för snabbt. Och under filmens gång utvecklar de en vänskap som man vill ska leda till något stort.



Det är en otroligt välskriven story man bjuds på där det finns få svackor under de 2.20 som filmen håller på. Det är kanske halvvägs in som det blir aningen långsamt, men inte mer än att man snabbt fastnar igen när filmen går in i sin slutetapp som skapar magi. Trots att filmen till stora delar utspelar sig på sent 40-tal/tidigt 50-tal, känns den tidlös pga historien som skulle kunna utspela sig när som helst.



De två huvudrollsinnehavarna Tim Robbins (Andy) och Morgan Freeman (Red) känns helt rätt i respektive roll. Det skulle aldrig kunna bli lika bra om man inte hade tyckt att de två passade, vilket dessa två absolut gör. Men här hittar man flera fina skådespelarprestationer och karaktärer som är riktigt bra. Fängelsedirektören, spelad av Bob Gunton, kan inte bli så mycket bättre än så här. Han försöker inge intrycket av att han är fångarnas vän, samtidigt som han hugger som en kobra när han ser sin chans att utnyttja dem.



Fängelsedirektörens sidekick Hadley (Clancy Brown), chef för vakterna, är hård som bara den när det gäller grovjobbet med att få fångarna straffade. Även de mindre rollerna, Reds vänner, passar helt perfekt och ger filmen den helhet som behövs för att det ska lyckas. Min favorit är nog veteranen James Whitmore i rollen som bibliotekarien Brooks. Man känner verkligen för hans situation och det är svårt att tänka sig någon annan göra rollen bättre.



En mycket intressant detalj är att det inte finns en viktig kvinnlig roll i filmen. De enda som egentligen är med är Andys hustru som är med i någon sekvens i början av filmen, samt två-tre som dyker upp kort under filmens senare del, men ingen av dem har några repliker. Att t.ex. ha slängt in en kärlekshistoria mitt i allt hade verkligen bara förstört stämningen som byggs upp i filmen.



Det är svårt att inte tänka på vilken oerhört passande röst Morgan Freeman har för berättarrösten. Den är ganska mörk och lugn, en kombination som är väldigt lyckad i en sån här film. Det är egentligen berättat ur hans perspektiv, trots att det är Andy, Tim Robbins, som är huvudpersonen. Allt som allt förstår man att filmen är så omtyckt som den faktiskt är. Detta är mycket pga karaktärerna, skådespelarna, men kanske framförallt historien som är så pass bra berättad att den lyckas hålla en fängslad filmen igenom.

5 - Skådespelare
5 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
IMDb: 9.3