fredag 12 oktober 2012

Trois couleurs: Blanc



Titel: Trois couleurs: Blanc / Three Colors: White / Den vita filmen
Genre: Drama
Land: Frankrike/Polen/Schweiz
År: 1994
Regi: Krzysztof Kieslowski
I rollerna: Zbigniew Zamachowski, Julie Delpy, Janusz Gajos, Jerzy Stuhr

Handling: Polacken Karol är frisör och gift med fransyskan Dominique. Efter deras skilsmässa förlorar Karol allt: kärleken, hustrun och frisersalongen i Paris. Han står utan pengar, utan pass, är förödmjukad och eftersökt av polisen. Efter en besvärlig resa tillbaka till Polen, smugglad i en koffert, vaknar Karol upp på en soptipp i Warszawa.

Omdöme: Denna den andra delen i Trikoloren-trilogin tar vid ungefär där den första filmen slutade. Men denna gång är det helt andra karaktärer som historien följer. Karol (Zbigniew Zamachowski) är en polsk man som gift sig med vackra fransyskan Dominique (Julie Delpy). Tillsammans har de drivit en frisersalong i Paris, men nu har hon tagit ut skilsmässa och han lämnas med endast sin stora koffert.



Utan någonstans att bo och med endast lite pengar på fickan träffar han på en annan polack, Mikolaj (Janusz Gajos) i tunnelbanan. Mikolaj har ett lite udda jobberbjudande åt honom, men Karol är inte intresserad. Istället får han Mikolaj att föra honom tillbaka till Polen i kofferten. Väl tillbaka i Polen kan Karol börja om - han har en del undanstoppade pengar och kan jobba på sin brors frisersalong. Men snart får han chansen att tjäna stora pengar och börjar planera...



Något jag fann lite kul var att man vid åtminstone två tillfällen refererade till den förra filmen. Det länkas speciellt ihop fint den första gången när Karol är i rättegångssalen. Annars känner man igen sig från den första filmen i berättarstilen och en ensam persons förändring. I det här fallet får Karol hantera det faktum att kvinnan han älskar inte längre älskar honom.



Det kanske intressantaste är ändå hur historien utvecklar sig. För när filmen lider mot sitt slut känns det inte helt klart vad Karol egentligen ville. Vad ville han egentligen uppnå, och blev det som han ville eller misslyckades han? Det finns många frågor och kanske är det meningen att man ska lämnas med den känslan. Eller så fångades jag inte av vad poängen var helt och hållet. Detta trots att det på det stora hela känns som man vet hur det ligger till.



Förutom att storyn inte känns mer än ok så är varken det visuella eller det musikaliska lika framträdande som i den första filmen. Förmodligen för att vitt är en mer vanlig färg som syns överallt. Här har man t.ex. snö i ett par scener, men det hade gärna fått vara vackrare och mer poetiskt, något som den första filmen hade mer av. Däremot är skådespeleriet lika bra och stabilt här där främst Zbigniew Zamachowski som Karol och Janusz Gajos som hans vän Mikolaj får visa upp mest.



4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.6

2 kommentarer:

  1. Se kommentaren på blå ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Svarat där också. Håller med dig om att storyn var bäst här tillsammans med den blå. Gillade nog den blå lite mer trots allt.

      Radera