lördag 17 november 2012

Flight



Titel: Flight
Genre: Drama
Land: USA
År: 2012
Regi: Robert Zemeckis
I rollerna: Denzel Washington, Don Cheadle, Kelly Reilly, John Goodman, Melissa Leo

Handling: Efter en allvarlig incident i luften lyckas en ärrad pilot landa planet någorlunda intakt och räddar livet på nästan alla ombord. Han hyllas som en hjälte, men allteftersom mer information kommer fram, ställs frågor om vems fel det hela var och vad som egentligen hände på planet?

Omdöme: Det ska erkännas att jag kände mig lite tveksam till filmen. Denzel Washington är ingen direkt favorit, om än duktig. Regissören Robert Zemeckis hade iofs en gedigen lista på flera bra filmer på sin meritlista, men hade inte gjort något av direkt värde på nästan femton år. Och med tanke på att det hela verkade vara en lättsam historia om en full pilot, ja då hölls förväntningarna nere.



Kapten Whitaker (Denzel Washington) är alkoholist. Han har uppenbarligen kommit undan med det tidigare och har tagit lite kokain för att stabilisera sig inför den senaste flygningen. Det är en inrikesflygning och allt är som vanligt. Men när olyckan är framme och planet snabbt förlorar höjd så är Whitaker den enda som bibehåller lugnet - mycket tack vare alkoholen och drogerna.



Den inledande delen med planet är i mitt tycke också den starkaste. Det är välgjort och laddat. Det tar inte slut med en gång. Nej, det tar slut när en viss John Goodman dyker upp i rollen som Harling Mays. Han spelar en roll som han alltid gör och hela hans karaktär är med som "comic relief" för att ge lite ljus i en annars förvånansvärt allvarlig historia. Är inte så förtjust i hans karaktär, kunde varit lite mer nedtonad.



Denzel Washington funkar mycket bra som alkoholiserad och det gillas att han inte går runt och visar sina tänder hela tiden. Han är bitter, han är lite sliten och hans karriär håller på att gå i stupet. Det är en bra roll och det känns inte helt fel att jämföra honom med George Clooney i Up in the Air (2009), även om karaktärerna är ganska så olika. Det är även skönt att inte "tänka" på att det är Denzel Washington hela tiden och att han ska "rädda världen" som så ofta är fallet när han är med.



Är det något som sänker filmen i mitt tycke så är det just de lättsammare inslagen i filmen. De tillför inte mycket, endast att inte göra filmen allt för mörk som den annars hade blivit. Vissa roliga scener hade varit ok, men andra känns bara fel och hade lika gärna kunnat klippas bort. Å andra sidan är det sällan en sån här storfilm görs FÖR allvarlig, även om det oftast hade varit den rätta vägen att ta.



Förutom vid de inledande flygscenerna så kan jag inte minnas att jag kände något speciellt inför det som hände. Inte för att det var dåligt, men för att det saknades något extra. Det är trots allt ett bra människoporträtt man bjuds på och filmen ska ha en eloge för att den inte känns lång och utdragen, trots att den är en bra bit över två timmar. Ett gediget hantverk, men kanske ingen film man har i huvudet så värst länge.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

Läs om mina upplevelser under visningarna på Stockholm Filmfestival

Om visningen: Eftersom filmen går på stora biografen Skandia och det är en storfilm, räknar man med mycket människor. Är tidigt på plats med några kompisar och får en bra plats i kön. En kö som inte är särskilt lång till en början. Efter tio-femton minuter är det dock två köer (två sidor där det släpps in) och de går ända ut till ingången.

Filmen innan slutar och människor strömmar ut. Några minuter senare när salongen är tömd står det plötsligt två personer, ett par, intill oss. Vet först inte om de bara hämtar dricka vid disken eller om de ställt sig där för att slinka in. De står hur som helst bredvid kön. Efter någon minut står de fortfarande där och tar fram sina festivalbiljetter. Jag och min kompis noterar båda detta och stör oss direkt på att de tänker smita förbi kön. Jag frågar då kvinnan som står närmast om de står i kön. Först gör hon som om hon inte hör och bara stirrar rakt fram, sen säger hon att de var på filmen innan och nu ska på denna. Det spelar ingen roll, kön börjar där bak och så pekar jag. Då säger hon att de väntar på en tredje person som var på visningen innan. Spelar fortfarande ingen roll, kön börjar där bak. Min vän slänger även in någon kommentar. De säger att vi inte behöver oroa oss, att de inte går före oss (samma visa varje gång alltså). Till sist verkar de fatta och sakta men säkert försvinner de längre och längre bak innan insläppet sätter igång.

Väl inne i salongen sätter vi oss i mitten på en rad. Kort därpå dumpas plötsligt en ryggsäck på sätet bredvid mig. En äldre herre med skägg som står på raden bakom lutar sig fram och säger att han bara ska gå på toa. Automatiskt säger jag att det är lugnt, som att jag vaktar hans väska. Tänker för mig själv att det var lite konstigt, plus att han bara lämnar sin väska på det viset, i Sverige, i Stockholm.

Efter ett tag, när salongen släckts och reklamen ska ta till att börja, dyker den skäggige mannen upp och sätter sig på sin plats bredvid mig. Han börjar genast prata med mig och frågar hur många filmer jag sett, hur många jag har kvar. Vi börjar helt enkelt prata och han visar sig också gilla 7 Boxes när jag nämner den. Däremot gillade han Lore som jag inte var lika förtjust i. Han nämner även en dokumentär han gillade. Visar sig att denna skäggige herre var en skön lirare helt enkelt. Efter filmen sa vi några ord till varann innan han försvann bland de övriga när jag för en stund vände mig om för att prata med mina kompisar.

2 kommentarer:

  1. Om det hade varit i Japan hade den skäggige mannen lämnat dator, mobil, kreditkort och nycklar, haha. Skulle själv inte lämna min väska på det viset här i Stockholm... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. svartnoir: Exakt! Å andra sidan kände han väl att jag var en att lita på ;)

      Radera