Titel: F/X / F/X - Dödlig effekt
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1986
Regi: Robert Mandel
I rollerna: Bryan Brown, Brian Dennehy, Jerry Orbach, Diane Venora, Tom Noonan
Handling: Rollie Tyler gör specialeffekter på film. Polisen ber honom om hjälp med att iscensätta ett fejkat mord på ett vittne, så att vittnet får leva till rättegången. Snart inser Rollie att han själv är en måltavla...
Omdöme: Här har man en ganska typisk 80-tals thriller, men med något lite annorlunda som grund. Rollie Tyler (Bryan Brown) blir under en filminspelning uppsökt av en man som utger sig för att vara filmproducent. Han vill ha Rollie till sin nya film då han anses vara bäst i branschen på specialeffekter (masker, blod och annat smått och gott).
Det visar sig att mannen kommer från Justitiedepartementet och vill att Rollie iscensätter ett fejkat mord på ett vittne från maffian. Efter mycket om och men accepterar Rollie mot betalning och ett löfte om att han är 100% säker. Han ska nämligen själv utföra "dödsskjutningen" på en restaurang med en massa vittnen.
När filmen kom blev den ganska så omtalad och omtyckt. När man nu ser den funderar man på vad det egentligen var som var så speciellt. Den har förvisso en del roliga scener som får en att tänka på något från inte minst Mission: Impossible-filmerna. Det handlar mycket om att överraska med illusioner, som t.ex. användandet av ansiktsmasker.
Bryan Brown i huvudrollen saknar det mesta man kan kalla för utstrålning. Han får mest gå runt i sin lägenhet i kalsonger som liknar vuxenblöjor och vinner inte många sympatipoäng. Däremot är det lite andra takter när Brian Dennehy dyker upp en bit in i filmen som polisen Leo McCarthy som utreder ärendet. Bäst blir det när Leo blir förbannad och struntar i allt och alla för att få fram sanningen.
Duktige Jerry Orbach spelar maffiavittnet och gör det ganska bra under den tid han är med. Kaxig och med en överlägsen attityd hela tiden. Diane Venora, som spelade Al Pacinos fru i toppfilmen Heat (1995), gör här en ganska blek insats med en tråkig roll bör tilläggas. Och så Tom Noonan, som jag alltid kommer förknippa med Manhunter (1986) där han spelar den iskalle mördaren, spelar här en tystlåten hjälpreda när skitgörat ska utföras. Man ser verkligen att han är riktigt lång (runt två meter) i flera scener.
Musiken av Bill Conti, som annars lyckades så väl med Bond-filmen For Your Eyes Only (1981) och framförallt favoriten Gotcha! (1985), är bara stundtals ok och får inte riktigt till det. Sammanfattningsvis är det en på det stora hela ok film, men man saknar en tätare stämning och fler bra scener. Bl.a. dyker det upp en och annan scen som inte riktigt funkar och mer känns som transportsträcka, trots att det kan handla om en biljakt. En av de bästa sekvenserna kommer faktiskt i eftertexterna när låten "Just An Illusion" spelas till vackra bilder över Alperna.
3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.5
Jag har tänkt länge att jag ska se om den här men efter att ha läst din text åkte den ner ganska många hack på stegen. Men visst var den bra när den var ny.
SvaraRaderaFiffi: Ja, man känner för att se om dessa sköna 80-talare lite då och då. I det här fallet höll den inte riktigt lika bra som många andra. Den är inte dålig, men den har tappat mycket känns det som.
RaderaSåg den nyligen och den har inte åldrats med värdighet. Bäst är Dennehy sedan var det ganska tunt. Men när den kom gillade jag den, men det var då det ;)
SvaraRaderafilmitch: Ja, det sammanfattar mina tankar ganska bra. Dennehy är bäst, gillade den förr, men den håller inte riktigt nu. Ändå glad att jag såg om den.
Radera