Rust and Bone

Titel: De rouille et d'os / Rust and Bone
Genre: Drama/Romantik
Land: Frankrike/Belgien
År: 2012
Regi: Jacques Audiard
I rollerna: Matthias Schoenaerts, Marion Cotillard, Armand Verdure, Céline Sallette

Handling: Efter att ha fått vårdnaden om sin unga son, flyttar Ali från Belgien till Antibes i södra Frankrike för att leva med sin syster och hennes familj. Där träffar han späckhuggartränaren Stéphanie och deras relation fördjupas av oväntade skäl.

Omdöme: Utan att veta ett dugg om handlingen visste jag att detta var en film att se. Med regi av Jacques Audiard (Un prophéte, en av 2009 års allra bästa filmer) och två riktigt bra skådespelare i Matthias Schoenaerts och Marion Cotillard var det upplagt för något stort. Det är aldrig bra att ha stora förväntningar, men det kunde bara inte bli fel.



Att inte veta något om handlingen är utan tvekan en positiv grej. Detta eftersom det händer saker som blir starkare om man inte vet om dem på förhand. Nu är det givetvis svårt att prata om filmen utan att gå in på vissa saker som händer, men det går om man vill.



En sak som man noterar ganska tidigt är att ingen av karaktärerna är genomgod. Precis som det ska vara då alla har sina mindre bra sidor och det visar man upp bra. Samtidigt har de flera goda sidor och dessa överväger det mindre bra för det mesta. Speciellt Ali (Matthias Schoenaerts) känner man av detta hos vid flera tillfällen. Han menar väl, men vissa gånger blir det bara fel.



Det är en blandad upplevelse man bjuds på. För i vissa stunder är den obekväm, inte obehaglig, men obekväm att titta på. Det är situationer som man inte tänker på i vanliga fall, men som blir högaktuella för huvudkaraktärerna. Samtidigt bjuds man på några känslosamma stunder och ett par väldigt vackra sådana. Man får verkligen till det mitt i prick ett par gånger och då kommer rysningarna längs ryggraden. En av dessa scener är när hon, Stéphanie, besöker det stora akvariet med späckhuggaren i.



Något som är lite synd är att musiken inte är bättre. Nu är den inte dålig, men vissa låtval hade kunnat vara bättre. Tänker främst på nattklubbsscenerna där få låtar är bra i mitt tycke, något som gör att de scenerna inte riktigt lyfter som sådana scener annars brukar kunna göra. Resten av musiken och stämningen är på det stora hela ok, men inget som direkt sätter sig.



Det är svårt att säga vem av Matthias Schoenaerts (som var så duktig i Rundskop (2011)) och Marion Cotillard som är bäst. Båda är mycket bra, så mycket är säkert. Han har kanske lite mer att jobba med medan hon gör det mycket bra med sin situation. De övriga skådespelarna är inte mycket att orda om då de inte får något direkt utrymme.



Det här är inte en lika bra film som Un prophéte var, men samtidigt känns det som det är en film man måste bearbeta och smälta lite mer innan man verkligen kan säga vad man tycker. En till titt skulle säkerligen kunna fastställa ett betyg bättre. Men det är inget snack om att den i sina bästa stunder är oerhört kraftfull, vacker och bra. Just nu blir det en svag fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

Läs om mina upplevelser under visningarna på Stockholm Filmfestival

Om visningen: Kommer direkt från en tidigare visning, men har ändå ganska gott om tid på oss. Vet att visningen är slutsåld så vi ställer oss direkt i den lilla kö som finns (en person före). Min bror går på toa och jag står kvar. Sen byter vi. När jag sedan kommer tillbaka har det bildats en hyfsad kö och jag ser att volontärerna står vid insläppet (jag har inte biljetterna eller kortet vid det tillfället). Men insläppet drar de inte igång förrän femton-tjugo minuter senare...

När jag ställer mig hos min bror ser jag att det står en kvinna till vänster om oss, alltså till vänster om kön. Känner igen kvinnan från en tidigare visning på samma biograf. Den gången stod hon på samma ställe, men den gången hade hon ställt sig där efter att ha tagit en fika och samtidigt som vi ställt oss där. Den här gången har hon uppenbarligen gjort samma sak, tagit en fika och sedan ställt sig där. Skillnaden är att hon inte stod där INNAN kön bildades.

Både jag och min bror noterar detta och till slut frågar min bror henne om hon står och väntar på någon eller om hon bildat sin egen kö. Nej, hon står i kö. Hon hade fikat och sedan ställt sig i kön, säger hon. Ja, men det har hon inte gjort eftersom kön är bakom oss och hon står längst fram bredvid kön. Då säger hon att han inte behöver vara orolig, hon ska inte gå in före honom och så vänder hon sig om.

Lite senare kommer hennes kille/man och så står de där ett tag. När så volontärerna äntligen ska börja släppa in säger tjejen bakom oss åt kvinnan precis det vi sa tidigare. Hon undrar också om hon har en egen kö. Då erkänner kvinnan lite lätt att hon tog en fika och när det bildades kö ställde hon sig där framme. Hon och hennes kille ställer sig då bakom tjejen...