Titel: Sinister
Genre: Skräck/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2012
Regi: Scott Derrickson
I rollerna: Ethan Hawke, Juliet Rylance, Fred Dalton Thompson, Vincent D'Onofrio
Handling: Ett par hittade inspelningar hjälper en författare som skriver om verkliga brott att förstå hur och varför en familj mördades i det hus han flyttat in i. Men hans upptäckt gör att han och hans familj nu blir måltavlan...
Omdöme: En bra skräckfilm lever mycket på stämningen den lyckas bygga upp. Tyvärr glömmer allt för många bort just detta och försöker istället bara "köpa" hoppscener genom billiga knep. Den här filmen innehåller till stor del stämning, men även ett par billiga knep, även om de tack och lov är relativt få.
Ellison Oswalt (Ethan Hawke) har skrivit några verklighetsbaserade böcker, men har inte haft en bästsäljare på över femton år. Nu är han fast besluten att ändra på det genom att flytta in i ett hus i Pennsylvania där en hel familj mördats. Givetvis berättar han inget om detta till sin fru Tracy (Juliet Rylance) eller parets två barn, dottern Ashley och sonen Trevor.
När Ellison hittar ett par efterlämnade Super 8-rullar, upptäcker han att han har material som kan leda till en riktigt bra bok. Men när han väl börjar titta på inspelningarna märker han att det i själva verket är någon som filmat sina offer innan och under morden. För det visar sig att det är ett antal mord som begåtts runt om i USA under flera årtionden.
Först och främst tycker jag Ethan Hawke funkar bra i huvudrollen. Han är med överlägset mest och påminner flera gånger om Johnny Depp i The Ninth Gate (1999) och Secret Window (2004). Två av skådespelarna stör jag mig dock på tidigt och rakt igenom. Det är Juliet Rylance i rollen som hans fru Tracy samt Clare Foley i rollen som dottern Ashley. Frun känns från början osympatisk och spelar inte särskilt bra. Och dottern känns tillgjord och... fel.
Det är väldigt skönt att kunna konstatera att filmen lyckas alldeles ypperligt med stämningen filmen igenom. Det är ordentliga rysningar under flera partier och det är tack och lov inte med en massa billiga knep. De dyker dock upp allt mer under filmens sista tredjedel, vilket är lite synd. Det hela känns i sina bästa stunder, när han tittar på banden, lite som Se7en (1995) och kanske lite The Ring (2002).
Under filmens gång slår det mig att det här kan bli riktigt bra. Tänker då på Manhunter (1986), som också har likheter med inspelningarna, och hoppas bara att de kan bjuda på något bra som avslutning. Tyvärr får man ledtrådar under filmens andra halva att det finns något övernaturligt med i leken och det är också det som sänker filmen. Upplevelsen är annars genomgående väldigt stark så man har lyckats med det mest elementära i en skräckfilm. Synd bara att storyn inte håller samma fina klass då man lätt kunde tagit en realistisk väg istället.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.1
Läs om mina upplevelser under visningarna på Stockholm Filmfestival
Om visningen: Det går förvånansvärt lugnt till innan och under denna visning. Det är inte heller helt fullt, men det är trots allt gott om folk på visningen.
Eftersom filmen är ganska nervkittlande så är det inte så konstigt att många drar efter andan och har lite svårt att titta på duken hela tiden. Men en person som sitter direkt bakom låter under de värsta scenerna (det är många) som om hon liksom skrattar... eller håller på att få ett nervöst sammanbrott. Förmodligen var det nära till tårar, jag vet inte, men det var konstigt att höra det gång på gång.
Sen hände en lite rolig grej på väg hem. Jag och brorsan hoppar på t-banan. Det är fullt med människor och inga sittplatser (som vanligt på kvällarna). Innan dörrarna hunnit stänga känner vi plötsligt en riktigt stark kebablukt eller liknande som luktar gammal svett. Eftersom vi visste att nästa tåg skulle gå någon minut senare hoppade vi båda av bara någon sekund efter att vi hade gått på. Människor måste ha trott att vi var galna, men vi stod bara och skrattade åt det hela på perrongen. På nästa tåg fick vi både sittplatser och en odörfri resa.
Nu står hoppet om att denna film kommer till Karlstad :) Annars hoppas jag att den har får biopremiär i Stockholm snabbt då jag ska på konferens dit om en vecka.
SvaraRaderafilmitch: Premiär 30:e november. Den passar helt klart bra på bio.
RaderaJag tyckte inte att det övernaturliga störde det minsta, blev för min del snarare en positiv överraskning. Jag hade nog blivit mer besviken på en helt igenom verklighetsbaserad film.
SvaraRaderaSofia: Mmm, men jag har ofta svårt för övernaturliga element. Verklighetsbaserat behöver det inte vara, men någorlunda realistiskt hade gjort att det hela blivit rysligare. Nu tappade filmen istället en del mot slutet, vilket jag fann lite synd.
RaderaAtt den tappade mot slutet håller jag däremot helt med om
RaderaSofia: Ok, bra ;) För egen del var det mycket pga att den valde att ta den väg den tog. Å andra sidan visste man väl det redan efter halva filmen, men då höll man det hela på en bra nivå.
RaderaFörstår att du stör dig lite på det övernaturliga. Själv gillar jag det. Just demoner, djävulen och tanken på att det övernaturliga liksom sipprar in i den "verkliga" världen fascinerar mig.
SvaraRaderaJojjenito: Mmm, då blir nog också filmen snäppet bättre om man inte har något emot det. Nästa gång jag ser den får vi se om jag kan se förbi det lite mer. Nu kom det ju inte som någon direkt överraskning på slutet så jag köpte det till stora delar. Det var nog barnen som inte funkade om jag ska vara ärlig.
RaderaDen där frun....Fattar inte riktigt om det var dåligt skrivet manus, om skådespelerskan var kass eller om personkemin bara inte funkade mellan henne och Ethan Hawke. Nåt var det och jag retade upp mig på det precis som du. Fast bara lite. Jag hann inte reta upp mig så mycket mellan hjärtattackerna. Jag tyckte verkligen filmen var RIKTIGT läskig bitvis.
SvaraRaderaOch du...kul med blogglistan! Känns creddigt att få vara med på den :)
Fiffi: Jag tror nog det var en kombination av allt faktiskt. Men skulle jag välja en så var det hon som inte riktigt höll måttet. En duktig skådespelare kan ändå göra något av väldigt lite.
RaderaOch ja, den var klart läskig, på ett skönt, uppbyggande sätt. Det är mer psykologisk skräck och det funkar klart bättre än slashers, zomies och liknande - för det mesta.
Vi får se hur länge det varar ;) Jag tänkte testa ett tag med blogglistan. Det är helt enkelt de jag besöker regelbundet. Skulle kunna ha hur många som helst, men då blir det inte lika speciellt...