The Last Will and Testament of Rosalind Leigh

Titel: The Last Will and Testament of Rosalind Leigh
Genre: Skräck/Thriller
Land: Kanada
År: 2012
Regi: Rodrigo Gudiño
I rollerna: Aaron Poole, Vanessa Redgrave, Julian Richings, Charlotte Sullivan

Handling: Antikhandlaren Leon ärver sin framlidne mors hus och upptäcker snart hur lite han egentligen visste om henne. Till vilka syften användes de ockulta föremålen i huset? Vilka budskap försöker statyerna förmedla?

Omdöme: På förhand var jag lite skeptisk till denna skräckfilm. Skulle den ha ockulta inslag, som jag misstänkte, var jag tveksam till om jag skulle gilla den. Med låga förväntningar och utan att veta vad jag egentligen gav mig in på så var det bara att luta sig tillbaka och se vad denna kanadensiska film skulle bjuda på.



Man kan i princip säga att filmen bara har en skådespelare då Aaron Poole spelar Leon som ärvt sin mors hus. Modern spelas iofs av Vanessa Redgrave, men det är främst sin röst hon lånat ut och som passar bra. Huset är fyllt med diverse föremål som visar en förkärlek till änglar och demoner. Leon blev som ung i princip tvingad av sin mor att tro på Gud, något han vägrade. Men detta har han aldrig kunnat släppa och nu får han bemöta sin rädsla och sitt förflutna i sin mors hem.



Det är ganska skönt att kunna konstatera att det inte handlar om sekter och djävulsdyrkan som man lätt tror när man ska se en sån här film. Istället handlar det om änglar och demoner, något man även håller på en ganska bra nivå. Man slängs inte in i någon fantasivärld utan man får sakta men säkert följa Leon som kommer djupare och djupare in i husets och sin mors hemligheter.



Filmens absolut största styrka är stämningen och musiken. Eftersom det är en liten film har man gjort det enda rätta och gått på stämning istället för en massa effekter eller billiga skrämselinslag som inte håller i längden. Nu har storyn ingen större poäng, men det är ändå en ganska mysig stund man får. Mer stämning än skrämmande, men det behöver inte vara helt fel.

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.4

Läs om mina upplevelser under visningarna på Stockholm Filmfestival

Om visningen: Kommer till bion lite sent och insläppet har redan påbörjats då ingen står i kö. Halvtomt när man kommer in, så man får helt ok platser. Däremot var det klart mer folk, när den väl drog igång, än vad jag hade räknat med på denna film.

Två störningsmoment dyker upp. Det ena stör min bror som får en kille med elefanthuvud som sitter framför honom och i princip täcker en tredjedel av duken. Eftersom duken går ända ner till marken på denna mindre salong säger brorsan innan filmen börjat att han inte kommer kunna läsa texten. Men det visar sig att filmen är utan text och killen sjunker ner en del en bit in i filmen (även om han poppar upp igen).

Det andra störningsmomentet kommer i form av fem personer. Två sitter bakom oss medan tre sätter sig bredvid oss. De visar sig känna varandra och innan filmen börjar pratar de högt med varandra så att alla hör. De kommer in på festivalfilmer och börjar speciellt prata om Ruby Sparks. Som tur var hade jag redan sett den, men de börjar avslöja saker om karaktärerna och saker de störde sig på alternativt gillade (då vissa älskade och andra hatade den bland dessa fem). Hade jag inte redan sett den och skulle se den så hade jag sagt åt dem. Uppenbarligen var det ingen annan som skulle/ville se den då ingen bad dem hålla det för sig själva. Tycker ändå att man kan vara lite sparsam med att gå in på detaljer om filmer som går på festivalen. Finns ju ändå en chans, stor chans, att någon annan också ska/vill se filmerna.