Titel: The Master
Genre: Drama
Land: USA
År: 2012
Regi: Paul Thomas Anderson
I rollerna: Joaquin Phoenix, Philip Seymour Hoffman, Amy Adams, Laura Dern
Handling: En historia som utspelar sig på 50-talet, och berättar om relationen mellan en karismatisk intellektuell sektledare som kallas "The Master" och en krigsveteran med alkoholproblem som dras längre och längre in i metoderna som används.
Omdöme: Att Paul Thomas Anderson kan göra film råder inget tvivel om. Att han kan göra riktigt bra film har han även visat med inte minst Magnolia (1999). Även filmer som Hard Eight (1996), Boogie Nights (1997) och till viss del Punch-Drunk Love (2002) är på det stora hela bra. Däremot var There Will Be Blood (2007) inte den lyckade storfilm som jag hade hoppats på. Därför kände jag mig tveksam inför denna film, särskilt med tanke på den suspekta handlingen.
Att man skulle bjudas på bra skådespeleri kändes som en självklarhet. Och det får man gånger två. Philip Seymour Hoffman är som vanligt riktigt bra. Han känns väldigt komfortabel i sin roll, men man blir inte längre överraskad. Man vet vad han kan och han levererar varje gång. Istället är det Joaquin Phoenix som imponerar ännu lite mer i rollen som Freddie. Han har ett kroppsspråk som säger det mesta i den här filmen - det är riktigt imponerande.
Phoenix spelar Freddie Quell som efter tjänstgöring i Andra världskriget återvänder hem till USA. Men kriget har skadat honom. Han har en skruv lös som gör att han har svårt att anpassa sig och bli accepterad. Eller rättare sagt, han söker själv upp trubbel gång på gång, något som till slut leder honom till "The Master". Det är dock under just den här tiden, innan han träffar "The Master", som filmen är klart bäst.
Det hela inleds alltså på ett starkt och engagerande sätt där man får följa Freddie. Man får genast känslan av att det här kan bli riktigt bra och att man redan har något bra att bygga vidare på. Men så kommer "The Master" in i bilden och sakta men säkert dalar både handlingen och filmen. Dock är det hela tiden ytterst välspelat och man bjuds på några bra scener mellan Phoenix och Hoffman filmen igenom.
Problemet är bara att när man kommit ungefär halvvägs går filmen från riktigt lovande, till medioker, till nära kalkonvarning. Ok, det kanske är att ta i då produktionen håller hög klass rakt igenom och skådespeleriet är fläckfritt av de två herrarna i huvudrollerna. De övriga får inte mycket att jobba med, kanske då Amy Adams men hennes karaktär är bara osympatisk. Men vart tar handlingen vägen? Håller PTA att förlora förståndet? Hade inga direkta förhoppningar på filmen, men till slut kan man bara skaka på huvudet och skratta åt det hela, så oförståeligt dåligt blir det faktiskt under långa stunder under andra halvan av filmen.
5 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.9
Läs om mina upplevelser under visningarna på Stockholm Filmfestival
Om visningen: Eftersom tröttheten var ett faktum denna dag, fick jag ladda med två stora kaffe innan denna visning. Som tur var hjälpte det då det bara blev någon enstaka gäspning under filmens gång. Men det var inte pga tröttheten, utan filmen.
Pga vilken film som visas och att det är slutsålt så är man på plats i god tid. Tar plats bakom de två första som ställt sig i kön och börjar den långa väntan. När man stått ett tag i kön och det börjat fyllas på bakom en, vad händer då? Jo, TVÅ till köer har plötsligt dykt upp vid sidan om vår huvudkö. Man orkar nästan inte bry sig längre...
Eftersom vinnarfilmen (Lore) av någon korkad anledning visas innan på samma salong, blir väntan extra lång. Varför man inte placerar vinnarfilmen sist eller på Skandia förstår jag inte. Eftersom filmen innan, vinnarfilmen, är på 1.50, börjar människorna släppas ut rakt mot oss i kön tio minuter innan vår film ska börja.
Efter lång väntan är det äntligen dags att komma in. Man får ganska bra platser och kan se fram emot en förhoppningsvis sevärd film. Tröttheten slår aldrig till på denna visning, men filmen visar sig vara förvånansvärt dålig. Visningen går annars utan några bekymmer. Synd bara att man inte kunde avsluta årets festival med en bättre film...
Intressant. Jag vet att du inte är förtjust i filmer om religion, sekter och dyl där nån karismatisk ("galen") ledare styr och ställer. Vet t ex att du brukar klaga på Marcia Gay Harden i The Mist. Antar att det var därför du skrev "suspekta handlingen" i början.
SvaraRaderaÄr det just detta tema som gör filmen dålig? Eller är nåt annat?
I vilket fall, oavsett The Master, är jag nyfiken på varför såna filmer inte går hem hos dig. Själv tycker jag det är fascinerande att se såna skildringar, typ om människor som blir hjärntvättade, om religiösa galningar och liknande. Jag är nyfiken på vad det är som du stör dig på.
Jojjenito: Det stämmer att jag sällan faller för filmer som har en stark närvaro av religion, sekter och liknande. Karaktären i The Mist är en, en annan film är t.ex. The Apostle. Ryser bara jag tänker på de två.
RaderaSå ja, jag har väldigt svårt för religiösa filmer. Det betyder inte att jag ogillar dem bara för att det handlar om religion. Jag ogillar dem för att det kryper i kroppen när det man får ta del av är trist, jobbigt (mer irriterande) och oftast har surrealistiska inslag.
Jo, och angående The Master så får du gärna förklara mer vad det är du inte gillar. Det framgår inte riktigt i din text. Du kanske tycker det är självklart och inte behöver förklaras, haha. ;)
SvaraRaderaJojjenito: Ville nog inte avslöja för mycket för de som inte sett den, men håller med om att jag kunde ha gått in lite mer på djupet.
RaderaDet är inte temat i sig som gör filmen dålig, absolut inte. Jag tyckte den var mycket bra inledningsvis (en fyra) och kände att det kunde bli en av årets bästa filmer. När sedan Hoffman börjar ha sina samtal med Phoenix är det också bra. Men sen händer något.
Det blir oerhört tråkigt för egen del. Tycker inte det blir något vidare djup eller dramatik i scenerna. Och när Hoffman börjar sjunga och ha sig så får det mig i princip att skratta då jag finner det så dåligt.
Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan tycka filmen är riktigt bra, faktiskt. Det händer inte ofta bör tilläggas. Även om jag inte gillar en film brukar jag ändå kunna förstå varför andra kan gilla den.
Nej, jag vet inte vad mer jag kan skriva. Jag verkar ha förträngt stora delar av filmen för efter den inledande halvtimmen eller så så har inte mycket satt sig (förutom några dåliga scener som sticker ut).
Just det, under filmens gång tänkte jag att PTA försökt kopiera Kubrick, utan framgång. En film som Eyes Wide Shut, som har ett liknande tema på sätt och vis, är mycket intressantare och håller sig på en annan nivå filmen igenom.
Håller med dig till fullo. Jag gogglade på filmen av just den anledningen, trodde det bara var jag som "inte fattat det" eftersom filmen fått så bra kritik. Jag tyckte det var bortkastade timmar, till den grad att jag till och med var irriterad efteråt över hur dålig den var.
SvaraRaderaTone Liss: Trevligt att du hittade hit! :)
RaderaDet är helt klart en film som väcker känslor. De flesta gillar den, men jag blev precis som du är inne på irriterad ju längre tid som gick. Tyckte det hela inleddes bra, men jag gillade till slut inte filmen.