Titel: The Silence of the Lambs / När lammen tystnar
Genre: Thriller
Land: USA
År: 1991
Regi: Jonathan Demme
I rollerna: Jodie Foster, Anthony Hopkins, Ted Levine, Scott Glenn
Handling: Clarice Starling går på FBI-akademien när hon rekryteras i jakten på en seriemördare som inte bara dödar sina offer - utan dessutom flår dem. Till sin hjälp har hon den fängslade psykiatern Dr. Hannibal Lecter, även kallad "Hannibal the Cannibal" p.g.a. sin vana att äta upp sina offer...
Omdöme: Det här är en sån film som är absolut bäst första gången man ser den. När man är ovetandes om vad som väntar och hur det ligger till. Men precis som Se7en (1995) och ytterligare några få filmer i thriller-genren så är det en film man gärna återvänder till och finner minst lika bra. För trots att man minns många av de bästa scenerna är det något som gör att man snabbt blir helt uppslukad från första början.
En väldigt viktig detalj man lyckas riktigt bra med är introduktionen av Dr. Hannibal Lecter. Precis som Clarice (Jodie Foster) blir man som tittare medveten om hur elak och farlig denna galning är. När man sen får se Anthony Hopkins är halva jobbet redan gjort. Sen hjälper det så klart att man får en utmärkt prestation av Hopkins som är så där snuskigt kalkylerad och intelligent, men samtidigt helt sjuk i huvudet. En kombination att inte leka med.
Men man stannar inte vid Clarice och Lecter. Nej, man har ju en till "lekkamrat" i form av seriemördaren kallad Buffalo Bill. Och här är nog filmens mest underskattade prestation som sällan nämns eftersom Foster och Hopkins oftast får all uppmärksamhet. Ted Levine spelar rollen som mördaren sanslöst bra och prickar allt på ett sjukt bra sätt. Rösten, blicken, rörelserna, utseendet och så klart skådespeleriet i övrigt. Då Foster och Hopkins blev Oscarsbelönade hade det inte varit oförtjänt med åtminstone en nominering för Levine.
Eftersom man har tre så starka karaktärer och prestationer har man filmen igenom fullt upp med att lära känna dem. Clarice bakgrund får man t.ex. reda på under hennes samtal med Lecter, något man bakar in snyggt under filmens gång. Detta gör i sin tur att man inte har några svackor att tala om. Samtidigt tätnar spänningen och när man kommer mördaren på spåren, ja då har man på ett effektivt sätt lyckats få till spänningen. Sekvensen med insatsstyrkan och ringklockan är t.ex. underbar varje gång man ser den.
Det är något litet som gör att filmen inte når upp till högsta betyg, men riktigt vad det är kan jag inte säga. Det finns egentligen inga svagheter och det är inte så konstigt att filmen är så omtyckt. Den lyckas engagera, intressera och inte minst skrämma under ett par minst sagt minnesvärda scener. Det kanske bästa är ändå att man vet att filmen kommer vara lika bra nästa gång man ser den. Och möjligtvis faller de sista bitarna på plats för högsta betyg...
5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
23 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.7
Där ser man, skulle nog inte ge riktigt lika högt betyg men känner att jag är rätt ensam om det. Gjorde tyvärr misstaget att se filmen när hypen hade gått som värst och jag dessutom också läst boken. Jag tror aldrig jag riktigt kommit över den där första besvikelsen.
SvaraRaderaSofia: Det kan jag mycket väl förstå. Vet hur det kan bli när man har stora förväntningar och hört mycket gott om en film. Sen lär boken vara riktigt bra och då har filmen så klart svårt att leva upp till hypen.
RaderaMen, jag gillar den och det är de små detaljerna den lyckas väldigt bra med. Det är något som gör att filmen fortfarande funkar så bra i mina ögon.
Ooof! En av de bästa filmerna någonsin som jag måste leta länge för att inte ser någon svaghet i. Till och med Jodie Fosters dialekt går att förbises. Dessutom är etableringsbilden på Hannibal Lecter, när han helt sonika bara står i sin cell, guld värd!
SvaraRaderaRoligt att du nämner Se7en, för övrigt. Det kan vara den och den här som just är bäst någonsin i sin genre.
Dan: Det är väldigt nära en femma faktiskt. Och som du säger är introduktionen av Lecter riktigt bra, inte bara första gången man ser honom.
RaderaJa, denna och Se7en är nog bäst i sin genre. Det finns givetvis ett par andra, men dessa två lyckas riktigt bra.
Sen har jag en viss förkärlek till Manhunter som ju är Lecter-originalet. Men där är det visuella, musiken och hela stämningen det jag finner så tilltalande.
Har faktiskt inte sett Manhunter men eftersom jag blev påmind om den nu måste jag lägga den på minnet återigen!
RaderaDan: Den går inte hem hos alla, men tycker definitivt du ska se den. En film som växt sig allt starkare i mina ögon (även om det är mycket 80-tal över den).
RaderaManhunter går inte hem hos mig - riktigt trist men med en skön 80-talskänsla.Gillar Red dragon avsevärt mer. TSotL ger jag högsta betyg för mig passar alla bitar perfekt. Det är ganska intressant att både den här filmen och Texas Chainsaw massacre knappt innehåller något blod och räknas bland de ruggigaste filmer som gjorts.
SvaraRaderafilmitch: Nej, som sagt Manhunter går inte hem hos alla. Men tråkig tycker jag inte är speciellt snällt ;)
RaderaMmm, men det bevisar bara att det psykologiska spelet är så mycket viktigare än en massa blod och meningslöst våld som typ Hostel har.
Åååååååh. Den här filmen är bra. Det är en film som håller att se både till frukost, lunch, middag och kvällshjärnan - om man är lagd åt det hållet.
SvaraRaderaFiffi: Jo, jag håller med, även om Dr. Lecter valde att vänta ett tag med hjärnan ;)
Radera