lördag 29 december 2012

Blazing Saddles



Titel: Blazing Saddles / Det våras för sheriffen
Genre: Komedi/Västern
Land: USA
År: 1974
Regi: Mel Brooks
I rollerna: Cleavon Little, Gene Wilder, Harvey Korman, Madeline Kahn

Handling: Järnvägen kommer att gå rakt igenom den lilla sömniga staden Rock Ridge. Marken kommer att bli värd en förmögenhet. Hur ska nu de som bor där kunna drivas ut? Jo, man skickar in det värsta gäng man kan tänka sig och tillsätter en sheriff som man tror kommer att försvinna eller dö inom 24 timmar. Men, allt blir inte som man tänkt sig...

Omdöme: Ungefär som man brukar kalla Alfred Hitchcock för "mästaren av spänning" så skulle man kunna kalla Mel Brooks för "mästaren av crazy-komedi". Detta tillhör en av hans mest hyllade och kända filmer. Och givetvis har han med sin favorit Gene Wilder på ett hörn, men han får en lite mindre roll som Waco Kid - snabbaste revolvermannen i världen som nu slåss med sina alkoholproblem.



I huvudrollen syns Cleavon Little som spelar den svarta sheriffen Bart. Egentligen var det tänkt att Richard Pryor skulle axla rollen, men då han på den här tiden höll på med provocerande stand-up komedi kunde Mel Brooks inte få ihop finansiering till filmen. Pryor fick istället vara med på ett hörn och skriva manuset. Filmen skulle för övrigt heta "Black Bart" men ingen gillade det direkt och ändrades sedermera till sin nuvarande titel.



Det hela börjar bra och har ett par roliga skämt på vägen. Det är inget snack om att det är typisk Mel Brooks-humor man får ta del av. Men det finns även vissa negativa saker som ofta förekommer i hans filmer som jag inte alls uppskattar. Det blir för överdrivet på sina håll, och tyvärr allt mer så ju längre tiden lider. Under andra halvan slängs det t.ex. in musikalnummer och till slut börjar det krypa i kroppen på mig.



Om man tittar på skådespelarna och karaktärerna så är det två som funkar bättre än övriga. Den ena är den svarta sheriffen Bart (Cleavon Little), som går klädd i sina märkeskläder i olika färger. Den andra är Hedley Lamarr (Harvey Korman) som är en nervig och elak karaktär som liksom blir spindeln som drar i sina trådar hela tiden. Även Slim Pickens som chefen för järnvägsbygget är rolig, men han är inte med lika mycket.



Det är faktiskt synd att behöva konstatera att filmen inte håller lika bra som jag ville minnas att den gjorde en gång i tiden. Det går t.ex. inte att jämföra med Young Frankenstein (1974) som är min Mel Brooks-favorit. Skillnaden är att den är jämn rakt igenom och mycket roligare. Intressant nog var det Gene Wilder som bad Mel Brooks att göra den som nästa film under inspelningen av denna.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

4 kommentarer:

  1. Brooks har en tendens att bli lite fjantig - ngt som sällan funkar. Young Frankenstein, The Producers och Silent movie är sevärda men resten kvittar om jag ska vara ärlig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Fjantig håller jag med om, även om det många gånger kan vara just det som är roligt ;) The Producers gillade jag inte alls, och denna har alltså tappat i mina ögon. Det är egentligen bara Young Frankenstein som håller klass.

      Radera
  2. What, what, what! I vilket universum är Young Frankenstein bättre än Blazing Saddles?! ;)

    Nå, har en känsla av att Mel Brooks slår väldigt olika för olika personer (se bara på Filmitch kommentar ovan -- The Producers är inte heller något höjdar-Brooks för min del).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Nej, The Producers är nog den sämsta Mel Brooks-film jag sett.

      Misstänkte att du inte skulle gilla att jag föredrar YF före BS ;) Men det är å andra sidan kul att man kan uppskatta filmerna så olika. Kanske beror det även på vilken man såg först...

      Radera