Desperate

Titel: Desperate
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1947
Regi: Anthony Mann
I rollerna: Steve Brodie, Audrey Long, Raymond Burr, Douglas Fowley, Jason Robards Sr

Handling: Walt Radak försöker få lastbilsföraren Steve Randall att frakta stulet gods. Under pågående rån lyckas Randall varna polisen, som lyckas få tag i Walts yngre bror och håller honom inlåst. Walt utpressar nu Steve att hjälpa honom att frigöra brodern, annars råkar Steves fru illa ut...

Omdöme: Regissören Anthony Mann må inte vara lika känd för den breda publiken som många andra, men han gjorde faktiskt en hel del trevliga filmer inom framförallt film-noir och västern-genren. Det är nog för hans flera lyckade samarbeten med James Stewart, med klassiska västernfilmer som Winchester '73 (1950) och The Man from Laramie (1955), två av mina favoritvästerns, som han är mest känd för.



I denna noir bjuds man inte på något utöver det vanliga rent storymässigt. En oskyldig man vid namn Steve Randall (Steve Brodie) blir indragen i en soppa han inte vill ha något att göra med. Han ska precis få reda på att hans vackra fru Anne (Audrey Long) väntar parets första barn, men blir istället inblandad i en stöld som innebär att en polis blir ihjälskjuten. Han måste nu försöka sätta sin fru i säkerhet då både polisen och den kriminelle bossen Walter Radak (Raymond Burr) är ute efter honom.



Filmen må bara vara på 73 minuter, men den känns ändå normallång. Detta eftersom man får med ganska mycket och tempot inte är det högsta. Det känns som man drar ut på det hela någonstans i mitten där filmen hamnar i en svacka. Eftersom det är en b-noir har man inga av de kända namnen i de två huvudrollerna som paret Randall. Detta är lite synd då det märks på skådespeleriet att de är lite svagare, om än ok.



Vad som är filmens styrka är egentligen tre saker. Man har en bra skurk i Raymond Burr (som senare kom att bli känd som "Perry Mason" i tv-serien med samma namn) som både spelar elakt och behärskat, för det mesta. Då och då bjuds man på scener som höjer sig över mängden. De är lite brutalare och mycket fint fotade. Detta var även en av Anthony Manns styrkor - fotot.



Man bjuds bl.a. på en sekvens som en viss Sergio Leone måste ha kopierat då man i ett rum har tre män och en klocka. De tre männens ansikten, speciellt ögon, visas i närbild samtidigt som klockan tickar ner. Riktigt bra scen som är en av höjdpunkterna i denna annars ganska mediokra noir, men alltså inte utan intresse eller godbitar för den delen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.9