Double Indemnity

Titel: Double Indemnity / Kvinna utan samvete
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1944
Regi: Billy Wilder
I rollerna: Fred MacMurray, Barbara Stanwyck, Edward G. Robinson, Jean Heather

Handling: Walter Neff säljer försäkringar och blir bekant med Phyllis Dietrichson när han kommer till hennes hus för att förnya hennes makes bilförsäkring. De blir förälskade och inleder ett förhållande. Tillsammans planerar de att mörda Mr. Dietrichson för att få ut hans olycksförsäkring.

Omdöme: Att det här räknas till giganterna inom film-noir är ingen överraskning. Med tanke på att man har Billy Wilder som regissör och manusförfattare, tillsammans med erkänt duktige noir-författaren Raymond Chandler, så får man det bästa av två världar. Man får ett smart och tätt manus som även är fyllt med kvick, genomtänkt dialog.



Det är svårt att räkna upp ett par filmer inom film-noir och hoppa över denna, det går liksom inte. Inte heller har filmskaparna kunnat hålla sig undan med nyversioner där bl.a. Body Heat (1981) är ett bra exempel (och lyckat bör tilläggas). Det var även tänkt att det under 70-talet skulle komma en remake med Robert Redford i huvudrollen, men det blev aldrig av. Istället kom det 1973 en TV-film med Richard Crenna som nog är bäst att man håller sig undan.



Produktionen lär inte ha varit utan dess problem, inte minst samarbetet mellan Wilder och Chandler. Det gick så långt att Chandler lämnade produktionen och krävde att en rad saker skulle uppfyllas (i hans samarbete med Wilder) innan han återvände. Trots detta blev resultatet alltså mycket lyckat. Så lyckat att James M. Cain, som skrev boken som manuset baserades på, imponerades av flera lösningar som manuset bjöd på som han gärna hade haft med i sin bok.



Upplägget är egentligen ganska simpelt och har kopierats många gånger. En man vid namn Walter Neff (Fred MacMurray) åker hem till paret Dietrichson för att förnya deras bilförsäkringar. Eftersom maken inte är hemma tar frun, Phyllis Dietrichson (Barbara Stanwyck), hand om ärendet. Hon är en typisk femme fatale som blixtsnabbt har Walter runt sitt lillfinger. Men Walter är inte född igår och de två inleder ett laddat förhållande.



Dialogen är på topp och det blir inte mycket bättre än när Walter och Phyllis försöker bräcka varandra. Det är som ett slags förspel dem emellan där de inte direkt är snälla mot varandra, men där deras kvicka repliker gentemot varandra är hur skönt som helst att skåda. Det är lite torrt och det är typisk Raymond Chandler-dialog som man känner igen från andra noir-filmer.



Noterbart är att dialogen blir mer normal i takt med att relationen mellan Walter och Phyllis svalnar. Även det faktum att situationen blir allt mer allvarlig gör att speciellt Walter inte längre är upplagd för att spela spel och snacka coolt. Första tredjedelen är därför fyllt med utmärkt dialogspel, medan resten av filmen istället fokuserar mer på själva mordplaneringen och efterspelet.



In i bilden kommer även en annan viktig karaktär i spelet - Barton Keyes, spelad av den alltid så sevärda Edward G. Robinson. Han är Walters chef på försäkringsbyrån och som Walter fruktar allra mest ska kunna avslöja hans och Phyllis djävulska plan. Keyes är nämligen väldigt duktig på det han gör och när en stor försäkring ska betalas ut gör han allt i sin makt för att se till att inget fuffens ligger bakom.



Alla ingredienser finns här och det hela blir till en lyckad film-noir. Den tillhör definitivt toppen, även om det i min mening finns några bättre och tätare i genren. En av filmens styrkor är annars sättet den är berättad på som gör att man inte kommer ihåg den så enkelt. Det gör att man gärna ser om den utan att känna att man vet exakt hur allt ligger till.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.5