Titel: Reservoir Dogs / De hänsynslösa
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Quentin Tarantino
I rollerna: Harvey Keitel, Tim Roth, Steve Buscemi, Michael Madsen, Chris Penn, Lawrence Tierney
Handling: Joe Cabot sätter ihop sex duktiga tjuvar för att stjäla massor med diamanter. När polisen kommer till platsen för brottet innan de hinner därifrån blir det uppenbart att det är en av dem som är civilpolis.
Omdöme: Sex tjuvar/kriminella som inte känner varandra sätts ihop till ett team av veteranen Joe (Lawrence Tierney) och hans son Eddie (Chris Penn). Teamet ska utföra ett diamantrån, men något går snett och det hela blir ett blodbad när polisen visar sig vänta på dem. På uppsamlingsplatsen försöker de som kom undan att ta reda på vad som gick snett och hantera situationen som är en enda nedåtgående spiral som inte går att stoppa.
Minns inte riktigt hur jag reagerade första gången jag såg filmen, men något som är skönt att kunna konstatera är att den fortfarande håller. För trots att man vet vem infiltratören är så är det sekundärt då det i sig inte är vad det hela går ut på. En ordinär film som behandlar en stöt som går snett har det förmodligen som twist att avslöja vem som var polis, men här gör man det relativt tidigt.
På typiskt Quentin Tarantino-manér berättas historien inte i kronologisk ordning. Samtidigt är det inget man sitter och tänker på utan filmen har ett bra flyt ändå. Mycket har att göra med hur välberättat det hela är där man förutom den typiska, skarpa Tarantino-dialogen får flera härliga karaktärer att fördjupa oss i. Det är det som är så underbart att se och man har rätt personer för rollerna också. Tänk om man istället hade haft George Clooney, Leonardo DiCaprio, Brad Pitt, Matt Damon och liknande i rollerna. Det hade aldrig funkat lika bra eller varit särskilt trovärdigt. Istället hade man fått typ Ocean's Eleven (2001)
Tarantino själv är med på ett hörn som skådespelare och tur är väl att han inte gav sig själv någon av de större rollerna. De övriga sköter sig exemplariskt och kommer verkligen in i sina karaktärer som Mr. White (Harvey Keitel), Mr. Orange (Tim Roth), Mr. Pink (Steve Buscemi), Mr. Blonde (Michael Madsen) osv.
Filmen är inte perfekt och det är egentligen en bit från toppbetyg. Man märker t.ex. att det är en tidig film i en regissörs karriär på mikrofonskuggor och lite annat smått och gott. Men det är egentligen sånt man lägger märke till när man sett filmen flera gånger och börjar titta på de små, oviktiga detaljerna. Det är trots allt gjort med väldigt liten budget och med tanke på det har man lyckats otroligt bra.
Det känns faktiskt som jag uppskattar filmen lite mer nu än vad jag gjort tidigare, alltid ett gott betyg till en film man sett flera gånger. Det tar inte lång tid innan man är helt inne i filmen och den blir bara starkare, våldsammare och bättre ända fram till det klockrena slutet.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.4
En film som tål att inte jämföras med Kill Bill eller Pulp Fiction. Såg den i hopp om att få något liknande, så ska man aldrig göra. Var nog därför jag gav den ett medelbetyg. Så här i efterhand vet jag att jag gick in med fel inställning, för filmen borde ju vara värd mer än så.
SvaraRaderaDet är, för övrigt, väldigt kul att Killinggänget parodierade den våldsamma scenen i garaget. Även det hade jag i bakhuvudet när jag såg den...
Dan: Det är alltid lite svårt att se en hyllad film långt efter att den kommit och man hört och sett en massa om den. Vet själv hur det kan vara när man sett parodi på en film eller scen. Blir då svårt att uppskatta filmen fullt ut.
RaderaKanske ger du filmen en ny chans en dag och omvärderar den? Det tycker jag den är värd.
För var gång jag ser den gillar jag den mer och mer. Tror jag gav den 8/10.
SvaraRaderafilmitch: Ja, det är nog samma här. Skönt att kunna konstatera att den fortfarande håller och har något att bjuda på.
Radera