The Tin Star

Titel: The Tin Star / The Tin Star - Skjuta eller skjutas
Genre: Västern
Land: USA
År: 1957
Regi: Anthony Mann
I rollerna: Henry Fonda, Anthony Perkins, Betsy Palmer, Neville Brand, Lee Van Cleef

Handling: Den nyblivne sheriffen Ben Owens vänder sig till den nyanlända prisjägaren Morg Hickman och ber honom hjälpa till i kampen mot de laglösa som försöker ta över makten i staden.

Omdöme: Det är skönt med enkla västerns som dessa där man går rakt på sak och inte väntar med allt till en sista uppgörelse. Den smått underskattade Anthony Mann regisserade många filmer i genren, men hade även sina rötter inom film-noir vilket gör att kombinationen allt som oftast blev sevärd. I det här fallet får man en svartvit västern som charmar med sitt foto och sina två stjärnor.



Henry Fonda och Anthony Perkins, en etablerad stjärna och en lovande ung stjärna, ungefär som deras roller är i filmen. Morg Hickman (Fonda) är en slipad prisjägare och f.d. sheriff som anländer till en liten stad för att hämta ut belöningen på en efterlyst mördare. Stadens sheriff Ben Owens (Perkins) har nyligen tagit över sysslorna efter att den förre sheriffen blivit ihjälskjuten. Då de båda ser en allierad i den andre slår de sig ihop.



Hickman och Owens har skäl till varför de behöver varandras hjälp. Det ena är stadens tuffing Bart Bogardus (Neville Brand) som bara väntar på sin chans att få ta över som sheriff och har inte direkt något emot att själv "pensionera" Owens om så behövs. Det andra skälet är bröderna Zeke och Ed McGaffey (Lee Van Cleef) som skjutit en man vid ett rån mot en diligens. Hickman måste på kort tid lära Owens en del knep för att Owens inte ska dö, och det snabbt.



Egentligen behöver varken Fonda eller Perkins förta sig i sina roller, de är bara bra. Fonda har ett lugn som passar väldigt bra, samtidigt som han känns lite sliten precis som karaktären ska vara. Perkins å andra sidan spelar lite nervig, osäker och godtrogen som gör att man njuter av att se dem tillsammans. Filmen är också som bäst när de två är i samma scen, plus ett par snygga uppgörelser som bara förhöjs av det eleganta fotot.



Filmen saknar något litet från att vara riktigt bra och en liten klassiker. För här finns tillräckligt att uppskatta i karaktärerna, utvecklingen och enkelheten. En sak som den lilla pojken är ett exempel på något som kunde varit bättre. Barnskådespelare och barnkaraktärer överhuvudtaget var sällan särskilt bra på den här tiden och här är inget undantag. Men så har man en sån där underbar detalj som man bjuds på i den sista uppgörelsen som är före sin tid och som man gärna tar med sig när man tänker tillbaka på filmen.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.3