Les Misérables

Titel: Les Misérables
Genre: Musikal
Land: Storbritannien
År: 2012
Regi: Tom Hooper
I rollerna: Hugh Jackman, Russell Crowe, Anne Hathaway, Eddie Redmayne, Amanda Seyfried, Sacha Baron Cohen, Helena Bonham Carter

Handling: Ex-fången Jean Valjean är jagad sedan årtionden av den hänsynslösa polismannen Javert efter att han en gång brutit mot sin villkorliga frigivning. När Valjean går med på att ta hand om fabriksarbetaren Fantines unga dotter, Cosette, förändras deras liv för alltid.

Omdöme: Oj, oj, oj. Var ska man börja? Regissören Tom Hooper, som stod för regin till The King's Speech (2011), har tagit en klassisk historia och valt att presentera den som en musikal. Frågan jag ställer mig är hur detta hade sett ut om man gjort en vanlig spelfilm av det hela och slopat musikalbiten. För själva historien som utspelar sig i 1800-talets Frankrike är det egentligen inget fel på.



En sak ska man ha klart för sig och det är att det här är en ren musikal. Det är inte många "vanliga" repliker man får innan det blir ett nytt sångnummer. Musikaler hör hemma på Broadway och andra skådeplatser, men inte inom film. Det är en sak om man lägger in musikalnummer här och där som man gör i The Sound of Music (1965). Där kommer sången naturligt och då funkar det också väl. Det kan man tyvärr inte säga här.



Det blir faktiskt riktigt drygt att behöva genomlida två och en halv timme (alltför långt) där skådespelare som Hugh Jackman, Russell Crowe och Anne Hathaway ska sjunga stup i kvarten, trots att de inte är särskilt bra på det. En av få som känns proffsig är Amanda Seyfried i rollen som Cosette och då märker man skillnaden. Annars blir det faktiskt lite smått pinsamt att höra de andra, mer kända skådespelarna sjunga för fulla muggar. En av få gånger då det dock funkar är när Jackman och Crowe sjunger mot varandra/tillsammans under en fäktningsscen.



Filmen har en svag röd tråd som gör att det inte bara blir ihopsatta sångnummer (vilket det till stor del känns som). Men denna röda tråd är långt ifrån nog för att man ska bli något så när som att bli engagerad i vad som händer. Ett tag blir det lite bättre när man krigar på Paris gator, men det är också då sången tar en paus i ett par minuter.



Värst av allt är dock att se Sacha Baron Cohen och Helena Bonham Carter som spelar paret Thénardier. Det är kalkonnivå på scenerna de är med i. Förstår inte om de bara är med för att ge ett par skratt, vilket de inte lyckas med, eller om de ska tillföra något mer. På egen hand sänker de filmen ytterligare lite till faktiskt - fruktansvärt. Och Eddie Redmayne, som Marius, äcklar mig ordentligt, kan inte hjälpa det. Det är något med hans utseende som bara är fel.



Avslutningsvis några positiva saker, de få som finns. Det är en välgjord produktion där man rakt igenom lyckats väldigt bra med scenografi och foto. Musiken är av lite blandad kvalité, men för det mesta gör den vad den ska. Det är bara synd att man inte kunde göra en normal film av det hela för då hade det nog varit något av värde eftersom historien det hela bygger på alltså inte alls är så dum. Ytterst svag tvåa blir det, tack!

3 - Skådespelare
1 - Handling
1 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 4.0
IMDb: 8.0