Polisse

Titel: Polisse / Polis
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Frankrike
År: 2011
Regi: Maïwenn
I rollerna: Karin Viard, Joey Starr, Marina Foïs, Maïwenn

Handling: Om en specialgrupp poliser och deras arbete med att skydda utsatta barn. Det kan röra sig om ligor av ficktjuvar, barnmisshandel och uppslitande fall med pedofili och incest. Den sammansvetsade gruppen ser mänsklighetens allra mörkaste sidor och kämpar för att kunna leva med det.

Omdöme: En gång i tiden kunde man se Maïwenn som skådespelerska i ett par Luc Besson-filmer så som en liten roll i Léon (1994) och rollen som den sjungande divan i The Fifth Element (1997), men även en av huvudrollerna i skräckfilmen Haute tension (2003). Detta är hennes tredje långfilm som regissör och visar att hon nog har mer att bjuda på bakom kameran än framför den, inte minst som den vann jurypriset i Cannes.



Det hela går ut på att man följer en grupp inom polisen som tar hand om alla barnärenden. De står inte särskilt högt i kurs hos de andra poliserna av olika anledningar och de sköter sina utredningar på ett lite speciellt sätt. Eftersom de jobbar med så påfrestande fall gillar de att umgås med varandra även utanför jobbet för att släppa loss och få tankarna på annat håll. Detta medför att de kommer varandra nära, men det behöver inte alltid vara positivt.



Man får följa med ut på fältet, men även mycket tid inne på kontoret spenderas när poliserna förhör både offer, vittnen och gärningsmän. De stöter på alla möjliga fall, vissa mindre än andra, men alla viktiga. Eftersom de är "härdade" har de inte svårt att gå rakt på sak under förhören för att få resultat. Vissa gånger går de dock för långt då de har svårt att hålla sina egna åsikter och känslor för sig själva.



Att det här är en intressant film råder inget tvivel om. Den är gjord på ett sätt som nästan blir dokumentärt och det mesta visas från deras sida. Man spenderar inte så lång tid med offren eller enstaka fall, något som gör att man aldrig riktigt går på djupet utan istället får en inblick i gruppens vardag och lite av deras privatliv. Lite mer fördjupning i ett par av fallen hade nog hjälpt att känna mer för offren. Man har även en kvinnlig fotograf (Maïwenn) som följer med dem och fotograferar dem under period.



Det är och känns som en viktig film, med ett alltid aktuellt ämne där barn far illa (som man ser väldigt sällan på film). Man varken förskönar eller grottar ner sig allt för mycket, vilket nog hade gjort det hela för jobbigt att titta på. Men det blir en lite konstig känsla när både gärningsmän och poliserna på sina håll inte uppträder särskilt trovärdigt. Vissa gärningsmän säger exakt vad de gjort utan problem medan vissa poliser går över gränsen till vad de har rätt att göra. Även en sån sak som att de inte alltid respekterar offret vid förhören (tar dem inte på allvar, ställer konstiga frågor, för många poliser närvarande). Detta utan att någon verkar tycka att det är konstigt. Tyvärr gör det att det hela på sina håll tappar lite realism i mina ögon.



Trots att det finns saker som kunde varit bättre, och då hade höjt filmen lite grann, så är det fortfarande en bra och väldigt intressant film. På förhand var det svårt att veta vad man skulle bjudas på, och det tar kanske ett tag att få grepp om de olika karaktärerna, men efter ett tag är man fast. Det är en smutsig värld dessa poliser måste stå ut med dag in och dag ut, men faktum är att det är den riktiga världen och därför blir det hela så mycket intressantare. En svag fyra blir det nog ändå, som kunde ha blivit mer om några småsaker hade gjorts trovärdigare.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3