Titel: Searching for Sugar Man
Genre: Dokumentär
Land: Sverige/Storbritannien
År: 2012
Regi: Malik Bendjelloul
Handling: Den otroliga berättelsen om en musiker som upptäcktes i Detroit i slutet av 60-talet, och jämfördes med några av de absolut största. Istället gick han under jorden, det ryktades till och med om självmord. I Apartheidregimens Sydafrika blev han däremot ett enormt fenomen och tack vare internet kunde man leta upp sanningen om artisten Rodriguez.
Omdöme: Det här visade sig vara en svårbedömd dokumentär av flera olika anledningar. Det hela tar sin början i Kapstaden i Sydafrika där det visar sig att en artist vid namn Rodriguez blev lika stor som Beatles och Elvis Presley. Han sålde flera hundratusen skivor i landet, men ryktet sa att han hade begått självmord i början av 70-talet mitt under en konsert.
För att ta reda på vem Rodriguez var och vad som hade hänt fortsatte sökandet i USA där skivbolaget fanns och där han förmodades ha bott. Los Angeles och Detroit besöks, men det tar tid att få en klar bild av vad som egentligen hänt. Sättet intervjuerna och hela dokumentären är gjord på får tidigt varningsklockorna att ringa. Det är något som gör att det hela känns som det kan vara påhittat. Det är liksom för otroligt för att vara sant, och lite för tillrättalagt.
Man kan säga att dokumentären kan ses på två sätt. Antingen uppslukas man av själva storyn om Rodriguez som visar sig vara väldigt bra. Eller så ser man till det dokumentära, hur filmen är gjord. För hela storyn om Rodriguez är intressant. Mannen, myten, legenden är vad som gör dokumentären i mitt tycke. En riktigt cool person helt enkelt. Men Malik Bendjelloul som gjort dokumentären har misslyckats att göra det här till en riktigt bra dokumentär.
Varför får man en känsla av att det hela kan vara påhittat (åtminstone under första halvan)? Varför lämnas man med en hel del frågor obesvarade när en dokumentär ska ta reda på just sådana saker? Varför har man (som man läst om i efterhand) utelämnat några viktiga detaljer, när det trots allt är en dokumentär? Hade det varit en vanlig spelfilm hade det inte gjort så mycket. Nu blir man faktiskt lite irriterad.
Så själva storyn och Rodriguez är riktigt bra. Men dokumentären som sådan är långt ifrån så kompetent som den borde ha varit med det material man hade. Den känns inte ärlig och det är något en dokumentär helst ska vara. Visst är det positivt att Rodriguez musik, som inte alls är dum, blir känd. Men det här hade blivit mycket bättre om man inte förvrängt och liksom satt ihop det hela för att göra en tillfredsställande dokumentär. Rodriguez och hans historia hade på egen hand tillräckligt med dragningskraft för att bli något bra. Tyvärr känns det som någon slags manipulation av regissören Malik Bendjelloul och det gör att dokumentären lämnar en något sur eftersmak.
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.1
Vi tycker väldigt lika om denna. En bra film, men inte den pärla den kunde blivit om den varit mer dokumentär.
SvaraRaderaDe bra delarna är musiken och första delen med killarna i Sydafrika (för dem var det ett mysterium, tror jag).
Den svagare delen är andra halvan, med konstruerade känslor och om inte falsk så i alla fall vilseledande historiebeskrivning. Fadd eftersmak, tyvärr.
http://fripp21.blogspot.com/2012/12/searching-for-sugar-man-2012.html
Henke: Precis, det hade blivit så mycket bättre om man låtit det hela vara naturligt. Håller med om att musiken är en av höjdpunkterna och även Rodriguez själv.
RaderaLämnar som sagt en lite bitter eftersmak.
Läste din text samtidigt som en kollega drog på soundtracket till filmen i högtalarna på jobbet, det blev en skön krock :)
SvaraRaderaNär jag läste så trodde jag nog att du skulle ge filmen ett sämre betyg än du gjorde men det är samtidigt en film som är svår att tycka illa om. Det finns liksom ingen anledning.
När jag tänker på den (nu när det gått några veckor sen jag såg den) så känns det mer som en medeltrea, möjligtvis en svag trea, än den starka som jag gav den. Den har en inte så god eftersmak. Jag tycker inte riktigt om att känna mig...lurad.
Fiffi: Du har rätt, det är verkligen svårt att ogilla p.g.a. musiken, Rodriguez och själva historien. Men man blir lite irriterad på att man känner sig lite lurad eller åtminstone vilseledd och det gillar jag inte.
RaderaBetyget hade definitivt varit lägre om jag bara valt att betygsätta dokumentären. Men nu har man ju en historia också som är värd något och det höjer...
Äh, fan vad ni gnäller. Jag vill bli lurad! ;)
SvaraRaderaJa, som du vet så hyllar jag filmen. Den sköna känslan jag fick när jag såg filmen var oslagbar. Kan ha spelat in att jag såg den på en förhandsvisning i september och att jag inte visste nånting om filmen. Jag visste inte ens att Rodriguez levde. Så för mig var det även spännande hela tiden. En underbar film! :)
Jojjenito: Jag visste inte heller om Rodriguez levde eller inte. Jag var helt ovetandes om vad som väntade. Grejen var den att jag under stora delar av dokumentären fick känslan av att det var fejk och det störde mig.
RaderaKunde liksom inte släppa det och jag skyller det helt enkelt på filmmakarna. Men jag tycker absolut den är värd att se och tycker det finns mer positivt än negativt här.