Titel: Silver Linings Playbook / Du gör mig galen!
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2012
Regi: David O. Russell
I rollerna: Bradley Cooper, Jennifer Lawrence, Robert De Niro, Jacki Weaver
Handling: En före detta lärare har precis släppts ut från en psykiatrisk anstalt där han suttit efter att ha försökt slå ihjäl sin frus älskare. Nu tvingas han flytta hem till sina föräldrar och gör allt han kan för att återförenas med sin motvilliga ex-fru.
Omdöme: Pat (Bradley Cooper) får efter ett par månaders rehabilitering på en psykiatrisk anstalt äntligen åka hem. Men han kommer inte hem till sitt hus och sin fru. Istället får han flytta in hos sina föräldrar, den fanatiske Philadelphia Eagles-supporten och bookmaker-pappan Patrizio (Robert De Niro) och den allt som oftast lugna mamman Dolores (Jacki Weaver).
Pat är fast besluten att återförenas med sin fru, men han har besöksförbud och måste försöka bevisa att han förändrats. Hans mentala tillstånd är dock inte perfekt och han måste förlita sig till läkemedel och få tankarna på annat håll. Då träffar han systern till sin bästa väns fru, Tiffany (Jennifer Lawrence) som visar sig var lika frispråkig som han själv är.
Pat och Tiffany är båda instabila, men ändå inte galna. Det visar sig att de kan hjälpa varandra vilket gör att de spenderar en hel del tid tillsammans under de kommande veckorna. Samtidigt är pappa Patrizio övertygad om att han behöver sin son vid sin sida då det ger tur i hans spelande...
Bradley Cooper får dra det tunga lasset och gör det bra. Hans karaktär säger vad han tänker vilket inte alltid är så smart, men samtidigt vet man var man har honom. Jennifer Lawrence har en liknande karaktär att jobba med och även om hon är bra på det stora hela känns det på sina håll inte alltid helt genuint. Det är något litet, kanske i deras samspel, som inte riktigt klickar för mig för att jag ska känna mer för karaktärerna och deras relation.
Det är skönt att se Robert De Niro få en lite djupare roll att jobba med där han får spela mer nedtonat och inte så överdrivet som han ofta fått på senare år. Annars hade man velat se mer av Jacki Weaver, som ju var så bra i Animal Kingdom (2010), som är bra trots ganska lite speltid. Även kul att se Chris Tucker i en lite seriösare roll och han funkar bra som Pats vän från den psykiatriska anstalten som hela tiden dyker upp.
Det är en film som vill vara lättsam och rolig, men samtidigt allvarlig. Det är en kombination som är bra när den lyckas och det gör den här, men inte fullt ut. Man känner att man vill ha mer känslor, att det ska kännas mer i relationen mellan Pat och Tiffany. Filmen hade nog tjänat på att vara lite tyngre på sina håll och verkligen låta karaktärerna få det djup som det fanns potential för.
Regissören David O. Russell gjorde The Fighter (2010) som var allvarligare och bjöd på åtminstone en riktigt stark karaktär och prestation till det av Christian Bale. Här når man inte riktigt upp till samma nivå, men å andra sidan har man alltså mer humor som för det mesta går hem och gör det hela till en varmare film. Filmens sista halvtimme kunde också ha lyft lite för att verkligen bli något. Vill gilla det hela mer, men mer än en svag fyra är det inte.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.2
Oj det här var en motstridig film. Handlingen verkar bra. Lawrence och Cooper är med: Hamnar på + kontot.
SvaraRaderaChris Tucker och regissören till The Fighter hamnar på minuskontot. Det får bli dvd.
filmitch: Det är kanske inget måste på bio, speciellt med tanke på den urkorkade svenska titeln som avskräcker. Men den har tillräckligt för att göra det hela klart sevärt.
RaderaOch Chris Tucker gillar jag inte heller i vanliga fall. Här funkar han dock för att han får en nedtonad och mer seriös roll.
Fast Filmitch, den är rätt annorlunda mot The Fighter. Svårt att se några större likheter alls, förutom att den handlar om en familj. Det är egentligen allt.
SvaraRaderaFör övrigt fann jag den lite bättre än du, Movies, men jag håller med om att den kunde varit lite tyngre. Den gick den enkla vägen stundtals, tyvärr.
addepladde: Sant, den är ganska så annorlunda, men familjebiten är trots allt något man känner igen i vissa scener.
RaderaMmm, precis så är det. Jag hade inget emot att den var lite lättsammare, men den kunde ha avslutat lite starkare/tyngre för att ha blivit ännu bättre. Alternativt borde den ha lämnat en med en skönare känsla. Men det beror nog på hur mycket man känner för karaktärerna.
Bra film, ngt förutsägbart slut, men wow Jennifer;)
SvaraRaderaDen behövde inte ens vara tyngre.
men svag fyra + var lagom, bra rew!!
Anonym: Håller med, lite förutsägbart slut, men samtidigt var det en sån film så inte så farligt. Tyckte både Jennifer Lawrence och Bradley Cooper var bra. Dock tyckte jag personligen Lawrence var ännu bättre i Winter's Bone (2010).
Radera