tisdag 1 januari 2013

They Live



Titel: They Live
Genre: Action/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 1988
Regi: John Carpenter
I rollerna: Roddy Piper, Keith David, Meg Foster, Peter Jason

Handling: De påverkar våra beslut utan att vi vet om det. De bedövar våra sinnen utan att vi känner det. De kontrollerar våra liv utan att vi märker det. Vi sover... De lever! John Nada gör en otrolig upptäckt. Då han tar på sig ett par väldigt speciella solglasögon förändras allt omkring honom. Några av människorna som kommer mot honom har märkligt förvrängda ansikten. Överallt blinkar konstiga neonskyltar, med budskap och ordrar som inte kan missförstås. Nada menar att den värld han lever i är bebodd av främmande varelser...

Omdöme: Om det var någon som lyckades med lågbudgetfilmer gång på gång så var det John Carpenter. Under 70- och 80-talet kom han med den ena charmiga filmen efter den andra. Han regisserade inga Oscarsfilmer eller för den delen Oscarsprestationer, istället kom stämningen och underhållningsvärdet först i hans filmer. Så är även fallet här där man hela tiden har glimten i ögat.



En man utan namn, Nada (Roddy Piper), dyker upp i Los Angeles och letar efter jobb. Han börjar jobba på en byggarbetsplats och lär där känna Frank (Keith David). Eftersom Nada inte har någonstans att bo följer han med Frank som i princip bor bland hemlösa. Där händer konstiga saker och Nada, som är nyfiken av sig, kommer över en hel kartong med solglasögon. Detta efter att polisen gjort en räd mot området där hans vän Frank bor och där det händer skumma saker.



Efter en halvtimme kommer filmen så äntligen igång. Nada sätter på sig solglasögonen för första gången och det roliga kan börja. Det är nämligen som så att första halvtimmen av filmen är i princip helt ointressant och utan särskilt mycket värde. Det ger förvisso en liten inblick i bakgrunden till vad som komma skall, men känns mest som utfyllnad. För när Nada sätter på sig solglasögonen ser han "verkligheten", att världen styrs av utomjordingar. Man kan säga att det är lite samma tema som i Invasion of the Body Snatchers-filmerna.



Filmen bjuder på en rolig idé och har hela tiden glimten i ögat, något som gör att man inte behöver överanalysera allt man får ta del av. Bara en sån sak att man har en WWF-brottare i huvudrollen (Roddy Piper) säger ganska mycket. Han är inte särskilt bra som skådespelare, lite som en blandning mellan Bo Svenson och karaktären "MacGyver" med sitt (bristfälliga) skådespeleri och utseende. Men det funkar, man accepterar det tidigt för att karaktären är en skön typ, en antihjälte.



Man får flera scener som bjuder på ett gott skratt, inte minst ett slagsmål mellan Nada och Frank som pågår i över fem minuter. Det är här man märker att Roddy Piper är en brottare då hela numret skriker WWF (med fejkade slag, kast och en massa humor). Om man tar sig igenom de händelsefattiga första trettio minuterna får man en underhållande och skön film med mycket av det som man gillar med John Carpenter.



2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1

4 kommentarer:

  1. Håller med om det mesta du skriver, det är en skön film! Slagsmålet är det mest minnesvärda, haha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. svartnoir: Haha, ja det måste man bara skratta åt. Glimten i ögat var det. Gillar även när han har på sig solglasögonen och ser allt i svartvitt, snyggt och effektivt.

      Radera
  2. Den här tror jag att jag sett men helt glömt. Dags för omtitt. Piper minns jag han var stor året jag var i USA. Han var Hulk Hogans ärkefiende i WWF cirkusen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Japp, läste om Roddy Piper efter att ha sett filmen och han verkar ha varit fiende #1 i WWF p.g.a. hans rivalitet med Hulk Hogan (som ju var god).

      Värd en omtitt, speciellt om man letar efter en film man kan slappna av till :)

      Radera