Skådespelare som sjunger

Genom åren har det varit många skådespelare som prövat på en sångkarriär. I ärlighetens namn brukar det inte bli särskilt bra eller framgångsrikt. Tänker inte ens försöka göra en lista på alla som försökt. Däremot tycker jag följande skådespelare är lite extra roliga att nämna.

Fokus har lagts på 80-talet och fem stycken har valts ut. Några av låtarna är inte så tokiga, andra går att lyssna på medan vissa bara är roliga. Har även tagit med en "bonusartist" då han var verksam under slutet av 70-talet med sin sångkarriär.

Klicka på låttiteln för att komma till respektive YouTube-klipp.


#5 - David Hasselhoff

"Looking for Freedom" (1989)
Ganska trallvänligt sound som påminner om en tysk schlager eller liknande. Mycket riktigt gick den hem i Tyskland, Österrike och Schweiz där den tog sig upp på första plats! Snarare roligt än bra.


#4 - Patrick Swayze

"She's Like the Wind" (1988)
En ballad som kanske inte direkt lämnar några djupare spår efter sig, men blir alltid lite sorgsen när jag hör denna låt. Förmodligen för att man tänker på hans tragiska öde. Var på första plats på en amerikansk lista, och åtta i Sverige.


#3 - Bruce Willis

"Respect Yourself" (1987)
Halvskönt sound och gör inte bort sig på något vis. Däremot är det inte en låt som direkt sätter sig i längden. Tog sig upp på femte plats i USA.


#2 - Don Johnson

"Heartbeat" (1986)
Ganska frän låt faktiskt. Typiskt 80-tals sound och tänker genast på TV-serien "Miami Vice" där ju Don Johnson gjorde sig ett namn. Femma som bäst i USA, sextonde plats i Sverige.


#1 - Eddie Murphy

"Party All the Time" (1985)
Ah, underbart sound och en låt som jag gärna lyssnar på. Melodin är bättre än rösten, men man ska inte klaga - det här är skönt! Tvåa som bäst i USA.


Bonus - David Soul

"Don't Give Up On Us" (1976) och "Silver Lady" (1977)
Kanske mest känd som "Hutch" i TV-serien "Starsky and Hutch", men även som motorcykelpolisen i Magnum Force (1973). Hade en ganska lyckad sångkarriär med trevliga 70-talare som dessa. "Don't Give Up On Us" var etta både i USA och Storbritannien, medan "Silver Lady" var etta i Storbritannien.

Tisdags Dok: Rush: Beyond the Lighted Stage

Titel: Rush: Beyond the Lighted Stage
Genre: Dokumentär
Land: Kanada
År: 2010
Regi: Sam Dunn & Scot McFadyen

Handling: Dokumentären berättar rockbandet Rushs historia från början till idag genom intervjuer med medlemmarna och arkivbilder. Även fans och andra musiker, som Gene Simmons, Trent Reznor och Jack Black berättar om sin relation till bandet.

Omdöme: Jag tror inte man behöver vara ett rock-fan för att uppskatta en bra dokumentär om ett rockband. I denna dokumentär tar man en närmare titt på det kanadensiska rockbandet Rush. Ett kultband som aldrig nämns med de största och mest populära banden, men som uppenbarligen inspirerat många andra rockmusiker genom åren.



Man får följa med från första början där man får en kortare bakgrund om de tre bandmedlemmarna. De började spela ihop på högstadiet och uppträdde i skolor och på andra ungdomsplatser. Men eftersom de var för unga för att spela på nattklubbar (då åldersgränsen var 21 för alkohol), så hade de det inte lätt till en början. När lagarna sen ändrades 1971 och åldersgränsen gick ner till 18 år öppnades dörrarna. De var då själva 18 år och kunde uppträda på fler ställen och göra sig ett namn.



När det så var dags att skriva kontrakt beslutade man enhälligt att byta ut trummisen (med hans samtycke). Inte för att han inte höll måttet, men får att han var diabetiker och inte tog hand om hälsan. De visste helt enkelt att han inte skulle klara av att turnera och tänkte på hans hälsa. Istället fick man försöka leta upp en ny trummis via audition. Det visade sig bli en lyckad jakt då man hittade sin trummis. Som bonus skulle det visa sig att han även blev en utmärkt textskrivare.



Det bästa med dokumentären är helt klart dessa tre musiker, personer som är och alltid haft båda fötterna på jorden. Det känns som ett väldigt ovanligt rockband med tanke på alla droger, all alkohol, all uppmärksamhet och annat som ofta blir för mycket för bandet, eller åtminstone för någon medlem. Det är därför imponerade i sig att de hållit på i över 30 år och inte bytt ut en medlem eller för den delen haft några större konflikter. Helt enkelt vettiga människor.



Deras musik är en historia för sig. Mycket intressant utveckling måste man säga där sångaren Geddy har en mycket ovanlig röst, och väldigt bra sådan. Men just att de inte körde på det beprövade hela tiden, utan istället var villiga att utvecklas och förändras, det är stort. Sen behöver man inte tycka om deras olika musikperioder. Det är inte alltid jättebra musik om man ska vara ärlig, men just när det verkar som de håller på att förlora sin identitet, ja då hittar de den igen, och blir bättre.



Som dokumentär är det inte något som sticker ut i form av att komma med något nytt i sig. Men den berättar mycket fint bandets historia, deras bakgrund, deras olika album och utveckling. Helt klart är att de tre medlemmarna är ganska unika och det gör även bandet unikt. Gillar även att man tar med en mörkare del som ger historien lite mer tyngd och visar hur sammansvetsade de är och hur de stödjer varandra.



Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.3

Oscarstankar dagen efter

Dagen efter Oscarsgalan är det dags för lite tankar kring vinnarna, förlorarna och galan i övrigt. Vill man läsa mina funderingar kring de nominerade dagarna innan så är And the Oscar goes to... värd en titt.

Först och främst är det det här med röda mattan. Det känns som den håller på i all oändlighet och är egentligen bara som en klubb för inbördes beundran. Men ok, det är bara att gilla läget. Det är ju ändå bara en gång om året så lite får man stå ut med innan själva galan sätter igång.

Just det, höll på att glömma en viktig sak. Eftersom paret Filip och Fredrik (F&F) har hand om Oscarssnacket (igen) så finns det två alternativ. Antingen stänga av ljudet varje gång det är paus för att slippa deras ointressanta och högst personliga och oproffsiga snack om allt och inget, eller byta kanal och titta på norsk tv (NRK). Valet blir enkelt - norsk tv. Byter dock kanal några gånger lite snabbt och märker att F&F inte ens kan hålla tyst under själva galan då de slänger in kommentarer mitt i sändningen (!). Visar sig att de tre som sitter i den norska studion är mycket proffsigare, kunnigare och framförallt mer seriösa (och är tysta under själva prisutdelningen). Lägg därtill att de har två (minst) utsända på plats. Tack Norge!

Detta år var Seth MacFarlane Oscarsvärd. Kände inte till allt för mycket om honom, annat än att han ligger bakom tv-serien "Family Guy" och filmen Ted (2012). Han visade sig dock vara en helt ok Oscarsvärd (definitivt bättre än James Franco). Seth var avslappnad och lyckades ofta bra med sina skämt. Han visade sig även kunna sjunga ganska bra, även om det inte direkt är något man behöver se/höra.

Ok, så Oscarsvärden sköter sig. Däremot har galan två stora problem. Den ena är att producenterna uppenbarligen ÄLSKAR musikaler då de kör en hyllning till gamla som nya musikaler genom att under 15-20 minuter köra det ena uppträdandet efter det andra. Under tiden är det bara att byta kanal och göra annat. Det andra problemet, och detta stör mest, är att de hellre väljer att ha en massa snack (försök till stand-up komedi) och annat trams, än att fokusera på FILM. Plötsligt är det dags för Bästa manliga biroll och då stressar man igenom de fem nominerade, utnämner vinnaren, och i princip drar dem som vinner av scenen.

Varför inte lägga ner mer tid och energi på att hedra filmerna och prestationerna? Är det verkligen så att INGEN är intresserad av att kanske få se lite intervjuer, bakgrundsinfo och annat som gör det hela mer PERSONLIGT? Nu blir det bara stressigt och småtrist. Man lägger ner allt krut på allt runt omkring, men inte på det viktiga. Något år gjorde de något lite annorlunda, och mycket bra. Då var presentationerna väldigt personliga där man lät andra skådespelare och regissörer berätta om de nominerade. Detta var väldigt lyckat och precis som det SKA vara. Men det är klart, då måste man korta ner allt annat och det blir inte lika kul för de som inte är så intresserade av film. Men, vad är egentligen poängen med Oscarsgalan?

Ok, nog om det. Nu till prisutdelningen (tar det i den ordningen som man delade ut priserna i).


BÄSTA MANLIGA BIROLL:

Vinnare:
Christoph Waltz (Django Unchained)

Förlorare:
Alan Arkin (Argo)
Robert De Niro (Silver Linings Playbook)
Philip Seymour Hoffman (The Master)
Tommy Lee Jones (Lincoln)

Kommentar:
Ganska väntat då Waltz var huvudfavorit och även mycket bra. Hade hellre sett Hoffman vinna du jag tyckte han var snäppet bättre, men hade inga problem med vinnaren. Hans tal var hjärtligt och ganska bra där han framförallt ödmjukt tackade Quentin Tarantino, filmens regissör och hjärnan bakom allt. Detta var den andra Oscarsvinsten på andra försöket (vann även för Inglourious Basterds).


BÄSTA ANIMERADE KORTFILM:

Vinnare:
Paperman

Kommentar:
Utan att veta om det på förhand så visade det sig att jag faktiskt hade sett denna kortfilm då den visades innan någon animerad långfilm jag såg. Kul att den vann, för minns den som både bra och välgjord!


BÄSTA ANIMERADE LÅNGFILM:

Vinnare:
Brave

Kommentar:
Här hade jag endast sett Wreck-It Ralph, och hejade på den då den var ganska trevlig. Ingen överraskning vilken som vann dock, men allt lite tråkigt. Regissören klev upp på scen iklädd skotsk kilt, vilket var lite udda.


BÄSTA FOTO:

Vinnare:
Claudio Miranda (Life of Pi)

Kommentar:
Inte alls oväntat då det var en av de där filmerna som var visuellt bra (även om det var mycket cgi-effekter också). Men var nog ganska välförtjänt trots allt. Kul att han hade långt vitt hår och såg riktigt konstnärlig ut. Sen hade han lite svårt att prata då han var så uppspelt, men sånt är alltid skönt att se.


BÄSTA VISUELLA EFFEKTER:

Vinnare:
Life of Pi

Kommentar:
Tippat och inte alls oväntat. Kanske inte min favoritfilm och effekterna var väl inte perfekta, men inte så mycket att klaga på. Under tacktalet (det är flera som är på scen och håller tal), så börjar plötsligt melodin från Hajen spelas allt högre. Han som pratar fortsätter och till slut stänger de av mikrofonen. Ganska kul med uppbyggnaden och allt, men väldigt taskigt. Ett typexempel på att ge lite mer tid här än på annat strunt vid sidan om.


BÄSTA KOSTYM:

Vinnare:
Anna Karenina

Kommentar:
Säkerligen rätt val. Inte sett filmen, men det var den filmen jag hade tippat skulle ta hem spelet i denna kategori. Ganska tråkigt tacktal, även om kvinnan som vann hade någon slags Dracula-krage på sin outfit vilket såg lite roligt ut.


BÄSTA MAKE-UP OCH HÅR:

Vinnare:
Les Misérables

Kommentar:
Ingen större överraskning. De två brittiskorna som vann håller sina tacktal väldigt korta.


Här emellan kommer ett trevligt sångnummer då man uppmärksammar att det är 50-årsjubileum för James Bond. Upp på scen kommer Shirley Bassey och sjunger en av de mest klassiska Bondlåtarna - "Goldfinger". Även om hon är gammal sopar hon mattan med många andra (däribland Adele som sjunger "Skyfall" lite senare). Hon får även en stående ovation.


BÄSTA KORTFILM:

Vinnare:
Curfew

Kommentar:
Hade inte sett några av de nominerade, men hade läst att vinnaren också var favorit, så ingen överraskning.


BÄSTA DOKUMENTÄR KORTFILM:

Vinnare:
Innocente

Kommentar:
Precis som med Bästa kortfilm hade jag inte sett några av de nominerade, men läst att denna var favorit. Regissörerna tackade bl.a. den f.d. hemlösa kvinna som var i fokus i dokumentären (och som även var med uppe på scen och grät).


BÄSTA DOKUMENTÄR:

Vinnare:
Searching for Sugar Man

Förlorare:
5 Broken Cameras
The Gatekeepers
How to Survive a Plague
The Invisible War

Kommentar:
Mycket väntat, och inte helt oförtjänt. Däremot var det ämnet (artisten Rodriguez) och hans musik som gjorde dokumentären. Resten kändes tyvärr lite fejk, och en del visade sig vara det, vilket lämnade en bitter eftersmak. Därför unnade man inte regissören en vinst. Synd att Rodriguez inte dök upp, men enligt producenten ville han inte ta fokus från filmen - väldigt ödmjuk man alltså, och han var den riktiga vinnaren.


BÄSTA UTLÄNDSKA FILM:

Vinnare:
Amour (Österrike)

Förlorare:
En kongelig affære / A Royal Affair (Danmark)
Kon-Tiki (Norge)
No (Chile)
Rebelle / War Witch (Kanada)

Kommentar:
En av de mest givna vinnarna, inte för att den var bättre, men för att den även var nominerad för bästa film, regi och manus. Regissören Michael Haneke klev upp på scen och visade inte särskilt mycket känslor, vilket var lite trist. Han tackade dock sina två utmärkta huvudrollsinnehavare Emmanuelle Riva och Jean-Louis Trintignant och konstaterade att han inte hade stått där han stod utan dem. Helt rätt! Som en sidnot saknades många av de bästa utländska filmerna från året vilket gjorde denna kategori lite tråkigare än vanligt.


Här kommer sedan musikaluppträdande på löpande band som håller på i 15-20 minuter. Eftersom detta inte har något med film att göra, och för det mesta är jobbigt att lyssna på, passar man på att göra annat (och byta kanal).


BÄSTA LJUDMIX:

Vinnare:
Les Misérables

Kommentar:
Har inget direkt att säga om detta. Hade gärna velat se en annan vinnare, men bättre att denna film vinner dessa mindre priser får man tänka...


BÄSTA LJUDKLIPPNING:

Vinnare:
Zero Dark Thirty
Skyfall

Kommentar:
TVÅ vinnare alltså, mycket kul, och ovanligt. Kan inte minnas att det hänt tidigare när jag tittat på Oscarsgalan, men det har hänt tidigare i Oscarshistorien (bl.a. fick två skådespelerskor dela på Oscarn vet jag). Här är det lite kul då en viss Paul N.J. Ottosson vinner för Zero Dark Thirty. Han har långt hår (som visar sig vara en trend bland de manliga vinnarna) och är svensk. Men det som är roligare är att han intervjuades på norsk tv när han var på röda mattan med sin fru. Verkar vara en väldigt trevlig och ödmjuk man. Detta var hans tredje Oscarsvinst då han även vann två (ljudmix och ljudklippning) för The Hurt Locker. Även för Skyfall vinner en svensk i form av Per Hallberg (även han vinner sin tredje Oscar, tidigare för Braveheart och The Bourne Ultimatum). Även han har för övrigt långt hår...


BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:

Vinnare:
Anne Hathaway (Les Misérables)

Förlorare:
Amy Adams (The Master)
Sally Field (Lincoln)
Helen Hunt (The Sessions)
Jacki Weaver (Silver Linings Playbook)

Kommentar:
En av de mest givna vinnarna då hon var storfavorit. Inte bäst enligt mig, men som sagt, inte alls oväntat. Hon var även nominerad (då för bästa huvudroll) för Rachel Getting Married, en prestation hon dock borde vunnit för. Enda noterbara är att hon är kortklippt (vilket inte direkt passar henne) och hon håller ett urtråkigt tacktal där hon tackar allt och alla.


BÄSTA FILMKLIPPNING:

Vinnare:
Argo

Kommentar:
Ganska väntat faktiskt, då den även var favorit att vinna för Bästa film (brukar gå hand i hand). Däremot var min favorit i denna kategori Zero Dark Thirty och även den värdiga vinnaren om man ska vara ärlig.


Nästa sångnummer i form av "Skyfall" av Adele framförs. Ganska bra låt, och kul att Bond får lite uppmärksamhet på Oscarsgalan.


Här kommer nu en av de enligt mig mest intressanta stunderna när Kristen Stewart (tillsammans med Harry Potter) ska introducera nästa kategori. Hon haltar kraftigt, svettas och ser allmänt borta ut. Först tror jag hon spelar, men en av tre saker har hänt. Antingen har hon vrickat foten backstage, hon har vrickat den tidigare och fått smärtstillande (hon verkar dock ha ont) eller det tredje och mest troliga alternativet att hon tagit droger och tappat balansen och vrickat foten backstage. Hon ser ut som en pundare, och det är inte bara sminket, det ser man klart och tydligt.


BÄSTA PRODUKTIONSDESIGN:

Vinnare:
Lincoln

Kommentar:
Ingen större överraskning. Denna kategori är dock sällan särskilt intressant i mina ögon, men det är klart att de gör ett viktigt och bra jobb.


Här får man sedan det obligatoriska "vi minns våra fallna hjältar" där man (som vanligt) suckar över flera av de som gått bort under året. Efter det sjunger Barbra Streisand "Memories" åt Marvin Hamlisch (som vann tre Oscars och bl.a. gjorde minnesvärd musik till Bond).


BÄSTA MUSIK:

Vinnare:
Mychael Danna (Life of Pi)

Kommentar:
Inte mycket att invända mot. Var favorit och tycker nog hans musik var bäst bland de nominerade.


BÄSTA LÅT:

Vinnare:
"Skyfall"

Kommentar:
Storfavoriten vinner, lite trist kanske, men inte oförtjänt. Adele verkar vara lite "white trash", men som tur är säger hon inte så mycket.


BÄSTA OMARBETADE MANUS:

Vinnare:
Chris Terrio (Argo)

Kommentar:
Inte direkt oväntat då de övriga nominerade var ganska svaga. Och med tanke på att den var favorit att vinna för bästa film var det ganska naturligt att den skulle vinna här.


BÄSTA ORIGINALMANUS:

Vinnare:
Quentin Tarantino (Django Unchained)

Kommentar:
Igen, inte oväntat då motståndet inte var direkt strålande (även om Zero Dark Thirty var en bättre film, men det är något helt annat). Kul att Tarantino fick vinna (han vann ju även för Bästa originalmanus för Pulp Fiction). Han är väldigt egen, så det är kul att höra honom hylla sig själv (och sina skådespelare förvisso).


BÄSTA REGI:

Vinnare:
Ang Lee (Life of Pi)

Förlorare:
Michael Haneke (Amour)
David O. Russell (Silver Linings Playbook)
Steve Spielberg (Lincoln)
Benh Zeitlin (Beasts of the Southern Wild)

Kommentar:
Denna kategori var väldigt öppen där jag personligen trodde på Ang Lee, men där i princip alla utom Benh Zeitlin kändes realistiska. Dock bör det påpekas att de tre mest förtjänta av att bli nominerade här inte ens blev det. Det var Kathryn Bigelow (Zero Dark Thirty), Quentin Tarantino (Django Unchained) samt Ben Affleck (Argo). En stor miss, vilket många noterat. Hur som haver var det kul att det fick bli Ang Lee som vann då han verkar vara en trevlig man och uppskattad av de flesta.


BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:

Vinnare:
Jennifer Lawrence (Silver Linings Playbook)

Förlorare:
Jessica Chastain (Zero Dark Thirty)
Emmanuelle Riva (Amour)
Quvenzhané Wallis (Beasts of the Southern Wild)
Naomi Watts (The Impossible)

Kommentar:
Här var det på förhand väldigt svårtippat. Fanns ingen direkt given favorit och den enda som kändes som helt bort var lilla Wallis, 9 år gammal. Hon borde väl egentligen inte ens varit nominerad, även om hon var duktig. Personligen blev jag lite chockad att Lawrence vann. Detta då jag nog trodde (och hoppades) att det stod mellan Chastain, Riva och Watts. Tyckte inte det var rätt val ju mer jag tänkt på hennes och de övriga prestationerna. Nåja, det börjar med att Lawrence snubblar och ramlar när hon är på väg upp för trappan. Men hon reser sig snart upp och tar emot sin Oscar. Vill notera att Jennifer Lawrence även var nominerad för Winter's Bone där hon var bättre, men hade för tufft motstånd.


BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:

Vinnare:
Daniel Day-Lewis (Lincoln)

Förlorare:
Bradley Cooper (Silver Linings Playbook)
Hugh Jackman (Les Misérables)
Joaquin Phoenix (The Master)
Denzel Washington (Flight)

Kommentar:
Storfavoriten håller och vinner mycket riktigt. DDL vinner sin tredje Oscar för Bästa manliga huvudroll, det har ingen annan lyckats med, imponerande (även om det finns ett par som borde ha vunnit minst så många genom åren, men det är en annan sak). Här var min personliga favorit utan tvekan Joaquin Phoenix, mycket bra. Tycker lite synd om honom då han både skulle vunnit här och för sin oförglömliga paradroll i Gladiator. DDL håller dock ett bra tacktal och med mycket torr humor. Man märker att han är en slipad man och det är egentligen inte så konstigt att han i princip alltid träffar rätt när han väljer roller. Säga vad man vill så är han riktigt duktig.


Här kommer en av de dummaste grejerna någonsin på Oscarsgalan. Man låter Vita huset med presidentfrun Michelle Obama presentera Bästa film och även öppna kuvertet med vinnaren. Vem kom på denna dumma idé? Och har inte hon bättre saker för sig på en söndagskväll, eller vilken dag som helst för den delen? En riktig miss. Förresten, varför gjorde man inte detta med George W. Bush istället? Det hade varit klart intressantare...

BÄSTA FILM:

Vinnare:
Argo

Förlorare:
Amour
Beasts of the Southern Wild
Django Unchained
Les Misérables
Life of Pi
Lincoln
Silver Linings Playbook
Zero Dark Thirty

Kommentar:
Inte helt oväntat höll favoriten för trycket och vann. Inte storfavorit direkt, men ändå favorit av vad man hade läst på förhand. Min personliga storfavorit var Zero Dark Thirty, men när den inte vann för Bästa klippning visste man att det var kört här. Känns inte direkt som någon vinnare som man kommer minnas om några år så det var ganska trist. Å andra sidan bättre än mycket annat som var nominerat. Utan tvekan hade det räckt med fem nominerade filmer. Har aldrig gillat utökningen från fem till nio eller tio som det varit.

Ben Affleck fick lite revansch med tanke på att han inte ens blev nominerad för Bästa regi, och hans tal (efter att en av producenterna, Grant Heslov, hade pratat klart och tackat honom) var ganska känslofyllt och bra. Han är helt klart en bättre regissär än skådespelare. Detta var hans andra nominering och vinst då han även vann för Bästa originalmanus (tillsammans med Matt Damon) för Good Will Hunting.

Michael Caine

Födelsenamn: Maurice Joseph Micklewhite
Född: 14 mars 1933
Födelseort: Rotherhithe, London
Land: Storbritannien
Oscarsvinster: 2
Oscarsnomineringar: 6
Antal sedda filmer: 64

"Michael Caine är en sån där skådespelare som inte kan göra något fel i mina ögon. Från 1960-talet till en bra bit in på 2000-talet har han gjort den ena minnesvärda rollen efter den andra. Hans prestationer skiljer sig från varandra, han spelar seriösa roller och lättsammare med bravur. Och även när han inte är särskilt bra, som när han spelar över i The Swarm (1978), så är han underbar att se. Utan tvekan en av de främsta skådespelarna och en riktig personlig favorit."

Filmerna jag sett:
The Day the Earth Caught Fire (1961)
The Wrong Arm of the Law (1963)
Zulu (1964)
The Ipcress File (1965) - Favorit
Alfie (1966)
Gambit (1966)
Funeral in Berlin (1966)
Billion Dollar Brain (1967)
Play Dirty (1969) - Favorit
The Italian Job (1969)
The Last Valley (1971) - Favorit
Get Carter (1971)
Pulp (1972)
Sleuth (1972) - Favorit
The Black Windmill (1974)
The Marseille Contract (1974)
The Wilby Conspiracy (1975)
The Man Who Would Be King (1975)
The Eagle Has Landed (1976)
A Bridge Too Far (1977) - Favorit
The Swarm (1978)
California Suite (1978)
The Island (1980)
Dressed to Kill (1980)
The Hand (1981)
Victory (1981)
Deathtrap (1982)
Educating Rita (1983) - Favorit
Blame It on Rio (1984)
The Holcroft Covenant (1985)
Hannah and Her Sisters (1986)
Mona Lisa (1986) - Favorit
The Whistle Blower (1986)
The Fourth Protocol (1987)
Jack the Ripper (1988)
Without a Clue (1988)
Dirty Rotten Scoundrels (1988) - Favorit
A Shock to the System (1990)
Mr. Destiny (1990)
Noises Off... (1992)
Blood and Wine (1996)
The Cider House Rules (1999)
Get Carter (2000)
The Quiet American (2002) - Favorit
Quicksand (2003)
Batman Begins (2005) - Favorit
The Weather Man (2005)
Children of Men (2006)
The Prestige (2006) - Favorit
Flawless (2007)
The Dark Knight (2008) - Favorit
Harry Brown (2009) - Favorit
Inception (2010) - Favorit
The Dark Knight Rises (2012)
Now You See Me (2013)
Mr. Morgan's Last Love (2013)
Eliza Graves (2014)
Interstellar (2014) - Favorit
Kingsman: The Secret Service (2015)
Youth (2015)
Going in Style (2017)
Tenet (2020) - Favorit
Best Sellers (2021)
Jan Žižka / Medieval (2022) - Favorit

Fler Movies - Noir Legender.

And the Oscar goes to...

Det här är en liten genomgång av några av de tyngsta kategorierna inom Oscarsgalan. Tänkte ta en närmare titt på vilka de nominerade är, vilka de missat och vilka favoriterna är. Man kan även ta en titt på Oscarsgalan - Om valet var mitt för att se vilka jag tycker var bäst.

BÄSTA FILM:

Amour


Favoriten att vinna för bästa utländska film ska inte ha något med huvudkategorin att göra. Personligen fann jag den inte tillräckligt bra. Tror inte heller den har en chans.

Argo


En av förhandsfavoriterna. Funkade inte riktigt för egen del, men ett gediget hantverk är det och sämre filmer har vunnit.

Beasts of the Southern Wild


Känns som en riktig outsider och ska nog mest vara nöjd med att ens vara nominerad. Å andra sidan kommer den med något lite annorlunda så helt borträknad är den inte.

Django Unchained


Quentin Tarantino bjuder på minnesvärd dialog och mer därtill. Har nog klart bättre chans i manuskategorin än här, trots att det är en av de bättre filmerna i fältet.

Les Misérables


Inte direkt förvånande att den blev nominerad, men inte alls en "film" i min smak. På förhand kändes det som en farlig utmanare, men så känns det inte längre.

Life of Pi


Känner inte att den var tillräckligt bra för att ens bli nominerad, men det blev den. En av favoriterna, men inte huvudfavorit.

Lincoln


Utan tvekan med p.g.a. att regissören heter Steven Spielberg. I ärlighetens namn är det ett sömnpiller, om än välgjort sådant. Kan faktiskt vinna, vilket vore skamligt.

Silver Linings Playbook


Känns inte riktigt som en vinnare, men en av de bättre filmerna i ett svagt fält är det. Frågan är om den ska kunna överraska mot alla odds...

Zero Dark Thirty


Det är inget snack - det här är den bästa filmen i fältet, och från året. Tyvärr går den inte hem hos alla vilket gör att den får svårt att charma hem tillräckligt många röster.



Min rangordning av BÄSTA FILM:

1) Zero Dark Thirty
2) Silver Linings Playbook
3) Django Unchained
4) Argo
5) Beasts of the Southern Wild
6) Amour
7) Life of Pi
8) Lincoln
9) Les Misérables

Ej sett:

-

Vilka de missade:

After Lucia
Jagten
The Perks of Being a Wallflower
Rust and Bone
Teddy Bear

KOMMENTAR:

Största överraskningen var nog att Beasts of the Southern Wild kom med. Även att Amour fick komma med i huvudkategorin känns överraskande, och trist. Då känns den given för bästa utländska film.

Ingen av filmerna de missade var påtänkta, men samtidigt hade de i mitt tycke varit mer värdiga att bli nominerade än hälften av de som blev det. Eftersom det var ett riktigt svagt år syns det även på de nio nominerade. Detta år hade det räckt med fem nominerade, lätt.



BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:

Bradley Cooper (Silver Linings Playbook)


Duktig, visar prov på fin bredd och en återhållsamhet som gör att han är värd en nominering. Är dock inte med i förhandssnacket om slutsegern.

Daniel Day-Lewis (Lincoln)


Storfavorit till att kamma hem Oscarn. Och bra var han. Inte min favorit i fältet, men vinner han finns inte heller så mycket att klaga på.

Hugh Jackman (Les Misérables)


Var inte direkt dålig, men inte heller bättre än någon annan i fältet. Hans sångprestationer var väl i ärlighetens namn också lite medelmåttiga.

Joaquin Phoenix (The Master)


Filmen var inget vidare, men hans prestation var den bästa från året. Skulle unna honom vinsten, tyvärr har han hamnat lite i skymundan av de flesta i fältet.

Denzel Washington (Flight)


Han var filmens största behållning och värd en nominering. Känns dock väldigt långsökt att han skulle vinna med tanke på flera andra starka och mer uppmärksammade prestationer i fältet.



Min rangordning av BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:

1) Joaquin Phoenix (The Master)
2) Daniel Day-Lewis (Lincoln)
3) Bradley Cooper (Silver Linings Playbook)
4) Denzel Washington (Flight)
5) Hugh Jackman (Les Misérables)

Ej sett:

-

Vilka de missade:

Matthias Schoenaerts (Rust and Bone)

KOMMENTAR:

Stora överraskningen? Ingen direkt överraskning i fältet. Däremot tycker jag att man för andra året i rad har missat Matthias Schoenaerts, även om han inte hade haft en chans att vinna.

Daniel Day-Lewis bör ta hem det här, allt annat vore faktiskt en jätteöverraskning.



BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:

Jessica Chastain (Zero Dark Thirty)


Förmodligen den i fältet som gav den bästa prestationen. En av förhandsfavoriterna, men det är ganska jämnt.

Jennifer Lawrence (Silver Linings Playbook)


En något ojämn prestation, men som på det stora hela var bra och nog värdig en nominering (med tanke på att det var ganska få bra filmer och prestationer från året).

Emmanuelle Riva (Amour)


Duktig och en av orsakerna till varför filmen funkar någorlunda bra. Däremot var hennes motspelare minst lika bra, om inte bättre. Alltid kul med veteraner som uppmärksammas.

Quvenzhané Wallis (Beasts of the Southern W.)


Den lilla flickan var duktig, det är det inte mycket snack om. Men i mitt tycke tog hon en plats från en mer värdig prestation som fick kliva åt sidan. Har inte heller någon chans.

Naomi Watts (The Impossible)


Först verkade hon vara förhandsfavorit, men det har ändrats markant. Verkar bli en outsider. En stor orsak till det är att hennes karaktär i princip försvinner efter halva filmen.



Min rangordning av BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:

1) Jessica Chastain (Zero Dark Thirty)
2) Naomi Watts (The Impossible)
3) Emmanuelle Riva (Amour)
4) Jennifer Lawrence (Silver Linings Playbook)
5) Quvenzhané Wallis (Beasts of the Southern Wild)

Ej sett:

-

Vilka de missade:

Marion Cotillard (Rust and Bone)

KOMMENTAR:

Inte helt oväntat fält med de allra flesta som skulle bli nominerade. Dock överraskande att unga Quvenzhané Wallis fick en plats istället för Marion Cotillard som i mitt tycke hade haft en (större) chans att utmana om vinsten.

Ganska öppet faktiskt där det inte alls känns säkert vem som ska vinna. Jessica Chastain känns lite som förhandsfavorit, men man ska inte räkna bort veteranen Emmanuelle Riva som kan få många sympatiröster. Favoriten Naomi Watts hoppas jag lite extra på, men hon får nog vänta ett tag till på sin guldgubbe.



BÄSTA MANLIGA BIROLL:

Alan Arkin (Argo)


En riktig outsider i mina ögon då han inte kommer i närheten av de två stora förhandsfavoriterna i fältet.

Robert De Niro (Silver Linings Playbook)


Klart överraskande nominering, men kul sådan. Gör inte heller bort sig, även om det är långt ifrån samma klass som hans bästa prestationer håller.

Philip Seymour Hoffman (The Master)


Min favorit i fältet och den stora utmanaren till huvudfavoriten. Hade bara filmen varit bättre (och mer uppmärksammad) hade han haft en bättre chans.

Tommy Lee Jones (Lincoln)


Nja, nej ingen prestation som direkt föll mig i smaken. Han är så klart inte dålig, men hade filmen inte varit nominerad hade han aldrig fått en nominering.

Christoph Waltz (Django Unchained)


Huvudkandidaten till slutsegern och bra är han. Tycker trots allt han var snäppet vassare i Inglourious Basterds. Men det är en annan sak.




Min rangordning av BÄSTA MANLIGA BIROLL:

1) Philip Seymour Hoffman (The Master)
2) Christoph Waltz (Django Unchained)
3) Robert De Niro (Silver Linings Playbook)
4) Alan Arkin (Argo)
5) Tommy Lee Jones (Lincoln)

Ej sett:

-

Vilka de missade:

Benicio Del Toro (Savages)
Javier Bardem (Skyfall)

KOMMENTAR:

Inga direkta överraskningar då man hellre väljer prestationer från nominerade filmer än sånt som nog är snäppet vassare. Känns som det bör avgöras mellan favoriten Christoph Waltz och huvudutmanaren Philip Seymour Hoffman.



BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:

Amy Adams (The Master)


Svårt att tycka om henne då karaktären är ganska så avskyvärd, men det betyder också att hon gör det bra.

Sally Field (Lincoln)


Kände inte alls att hon gjorde någon speciell prestation, men i ett svagt filmår ledde det alltså hela vägen till en nominering.

Anne Hathaway (Les Misérables)


Jättefavoriten som i mina ögon inte ens borde bli nominerad. Hon borde kanske ha vunnit en Oscar tidigare, men här känns det bara fel.

Helen Hunt (The Sessions)


En utmanande roll hon sköter mycket bra. Filmen är dock för liten för att hon skulle kunna utmana om vinsten.

Jackie Weaver (Silver Linings Playbook)


En ganska liten roll som får ta ett steg tillbaka med tanke på andra karaktärer som är mer framträdande. Gör det ändå bra och en nominering känns inte helt fel.



Min rangordning av BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:

1) Amy Adams (The Master)
2) Helen Hunt (The Sessions)
3) Jackie Weaver (Silver Linings Playbook)
4) Anne Hathaway (Les Misérables)
5) Sally Field (Lincoln)

Ej sett:

-

Vilka de missade:

-

KOMMENTAR:

Med tanke på vilket svagt år det var så är det inte så konstigt att det inte bjuds på ett starkare fält i denna kategori. Tråkigt med tanke på att man vill ha lite mer att välja bland. Anne Hathaway är tyvärr storfavorit, vilket inte är så konstigt när det inte finns så många starka prestationer.



BÄSTA UTLÄNDSKA FILM:

Amour (Österrike)


Storfavorit, speciellt med tanke på att den även är nominerad för bästa film, manus och regi. Finns inte på kartan att den inte ska vinna denna kategori. Eller?

En kongelig affære / A Royal Affair (Danmark)


Danskt kostymdrama med Mads Mikkelsen, faktiskt bättre än väntat och ses nog som huvudutmanaren. Bra produktion och starkt skådespeleri rakt igenom.

Kon-Tiki (Norge)


Välgjort och intressant verklighetsbaserat äventyr, men lär inte följa upp Oscarsvinsten som dokumentären tog hem på 50-talet.

No (Chile)


Verklighetsbaserat och politiskt, det hade kunnat bli riktigt bra och starkt. Nu får autentiska klipp bära filmen och det håller inte riktigt i längden.

Rebelle / War Witch (Kanada)


Ganska stark skildring av en ung tjej som tvingas bli barnsoldat. Lite bättre än väntat, men fortfarande inte tillräckligt bra för att kunna utmana förhandsfavoriten i fältet.



Min rangordning av BÄSTA UTLÄNDSKA FILM:

1) En kongelig affære / A Royal Affair (Danmark)
2) Kon-Tiki (Norge)
3) Rebelle / War Witch (Kanada)
4) No (Chile)
5) Amour (Österrike)

Ej sett:

-

Vilka de missade:

7 Boxes (Paraguay)
After Lucia (Mexiko)
Jagten (Danmark)
Rust and Bone (Frankrike)
Teddy Bear (Danmark)
Ve stínu (Tjeckien)

KOMMENTAR:

Att Amour kommer ta hem denna kategori råder inget tvivel om, tyvärr. Det är alltid roligare när det är öppet, men detta år är allt bäddat för detta blytunga drama. Bör poängteras att denna kategori kan och har bjudit på överraskningar genom åren.

Flera riktigt fina filmer hade kunnat bli nominerade istället och då hade denna kategori blivit mycket trevligare. Det är faktiskt som så att några av de bästa filmerna från året var "utländska". Då är det extra tråkigt att de inte blev nominerade.

.....

Kolla nu in Oscarsgalan - Om valet var mitt för att se vilka filmer och prestationer jag hade nominerat. Det riktiga fältet, så att säga.