Tisdags Dok: Rush: Beyond the Lighted Stage

Titel: Rush: Beyond the Lighted Stage
Genre: Dokumentär
Land: Kanada
År: 2010
Regi: Sam Dunn & Scot McFadyen

Handling: Dokumentären berättar rockbandet Rushs historia från början till idag genom intervjuer med medlemmarna och arkivbilder. Även fans och andra musiker, som Gene Simmons, Trent Reznor och Jack Black berättar om sin relation till bandet.

Omdöme: Jag tror inte man behöver vara ett rock-fan för att uppskatta en bra dokumentär om ett rockband. I denna dokumentär tar man en närmare titt på det kanadensiska rockbandet Rush. Ett kultband som aldrig nämns med de största och mest populära banden, men som uppenbarligen inspirerat många andra rockmusiker genom åren.



Man får följa med från första början där man får en kortare bakgrund om de tre bandmedlemmarna. De började spela ihop på högstadiet och uppträdde i skolor och på andra ungdomsplatser. Men eftersom de var för unga för att spela på nattklubbar (då åldersgränsen var 21 för alkohol), så hade de det inte lätt till en början. När lagarna sen ändrades 1971 och åldersgränsen gick ner till 18 år öppnades dörrarna. De var då själva 18 år och kunde uppträda på fler ställen och göra sig ett namn.



När det så var dags att skriva kontrakt beslutade man enhälligt att byta ut trummisen (med hans samtycke). Inte för att han inte höll måttet, men får att han var diabetiker och inte tog hand om hälsan. De visste helt enkelt att han inte skulle klara av att turnera och tänkte på hans hälsa. Istället fick man försöka leta upp en ny trummis via audition. Det visade sig bli en lyckad jakt då man hittade sin trummis. Som bonus skulle det visa sig att han även blev en utmärkt textskrivare.



Det bästa med dokumentären är helt klart dessa tre musiker, personer som är och alltid haft båda fötterna på jorden. Det känns som ett väldigt ovanligt rockband med tanke på alla droger, all alkohol, all uppmärksamhet och annat som ofta blir för mycket för bandet, eller åtminstone för någon medlem. Det är därför imponerade i sig att de hållit på i över 30 år och inte bytt ut en medlem eller för den delen haft några större konflikter. Helt enkelt vettiga människor.



Deras musik är en historia för sig. Mycket intressant utveckling måste man säga där sångaren Geddy har en mycket ovanlig röst, och väldigt bra sådan. Men just att de inte körde på det beprövade hela tiden, utan istället var villiga att utvecklas och förändras, det är stort. Sen behöver man inte tycka om deras olika musikperioder. Det är inte alltid jättebra musik om man ska vara ärlig, men just när det verkar som de håller på att förlora sin identitet, ja då hittar de den igen, och blir bättre.



Som dokumentär är det inte något som sticker ut i form av att komma med något nytt i sig. Men den berättar mycket fint bandets historia, deras bakgrund, deras olika album och utveckling. Helt klart är att de tre medlemmarna är ganska unika och det gör även bandet unikt. Gillar även att man tar med en mörkare del som ger historien lite mer tyngd och visar hur sammansvetsade de är och hur de stödjer varandra.



Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.3