Titel: Say Anything... / Snacka går ju
Genre: Drama/Romantik/Komedi
Land: USA
År: 1989
Regi: Cameron Crowe
I rollerna: John Cusack, Ione Skye, John Mahoney, Joan Cusack
Handling: Gymnasiekillen Lloyd vill inget hellre än att bli tillsammans med den vackra och intelligenta Diane. Lloyd gör allt för att försöka vinna hennes hjärta. Diane får ett eftertraktat stipendium att studera i England och ställs därmed inför ett svårt val.
Omdöme: När man tänker på ungdomsfilmer från 80-talet så är det oftast de lättsammare komedierna man först kommer att tänka på. I det här fallet har man Cameron Crowe som står för regi och manus. Han stod även för manuset till den lättsammare Fast Times at Ridgemont High (1982), en film som startade vågen med ungdomsfilmer under 80-talet. Här kan man säga att han avslutar vågen och följer på sätt och vis i fotspåren av The Breakfast Club (1985), den kanske mest kända och bästa ungdomsfilmen som vågar kännas vuxen.
John Cusack spelar Lloyd som lever tillsammans med sin äldre syster då föräldrarna jobbar på avstånd. Han vet inte riktigt vad han vill göra efter skoltiden. Det enda han vet är att han mer än gärna vill träffa Diane (Ione Skye) som han minst sagt blivit förtjust i. Diane lever med sin far (John Mahoney), som även är hennes bästa vän. Hon kan prata om allt med honom. Men relationen till Lloyd gör att hennes relation till sin far blir allt mer ansträngd, av flera orsaker.
Lite oväntat går huvudrollen från John Cusack till Ione Skye under filmens gång. Det är en övergång som känns väldigt naturlig, men trots allt intressant och alltså oväntad. Hon är utan tvekan den intressantaste karaktären och man hittar ett djup i henne som man länge tror att man ska hitta i Lloyds karaktär. Det är även överraskande att filmen inte skämtar bort en massa problem både ungdomarna och de vuxna ställs inför. Det tyder på en ungdomsfilm av kvalité som också håller i längden.
Det tar ett tag för en att inse att det här är en fin liten film. Relationen mellan Lloyd och Diane är egentligen inte så speciell utåt sett. De verkar mer vara kompisar än något mer. Men under ytan växer känslorna och här bjuds man också på en av de mest minnesvärda scenerna i filmen. Det är när paret befinner sig i en bil och är intima med varandra. Det är en scen som känns helhjärtad, riktigt mysig och genuin. Faktiskt sällan man får ta del av en sån scen, ungdomsfilm eller inte...
3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4
Av någon anledning gjordes de bästa ungdomsfilmerna på 1980-talet. "Say Anything" är en av dessa på en lista som även jag tycker toppas av "The Breakfast Club".
SvaraRaderaEn stark iaktagelse: Visst måste David Lynch ha tittat på den här när han formade karaktären Agent Cooper i Twin Peaks. Minns inte när i filmen, men John Cusacks rollfigur sitter i bilen och pratar med sitt fickminne och nämner "Diane" flera gånger. Dessutom har han en beige trench-coat, precis som Agent Cooper. Konstigt nog har jag inte hittat någonstans på nätet som antyder på att Lynch ska ha hittat inspiration därifrån. Men det måste ju vara så!
Dan: Ingen tvekan, visst gjordes de bästa ungdomsfilmerna under 80-talet. Denna tillhör bland de bättre, men The Breakfast Club är nog den bästa vad gäller ungdomsfilmer med djup.
RaderaIntressant iakttagelse. Tänkte inte på det under filmens gång, men allt du nämner stämmer. Var dock länge sen jag såg Twin Peaks. Helt omöjligt är det inte med tanke på att Twin Peaks väl kom året efter.
Hej!
SvaraRaderaHar följt din blogg länge och det med stort nöje. Har fått många bra uppslag till riktigt fina rullar som jag annars aldrig hade upptäckt.
Kul med någon som lägger så mycket kraft och energi i sina recensioner.
Hursomhelst, det här är den senaste i raden av filmer jag sett som en följd av att du recenserat den och jag måste säga att det här var något av det bättre jag har sett på riktigt länge. Topp tre i ungdomsfilmer från 80-talet enligt mig. Riktigt fin känsla och en film som bara växer allt eftersom.
Förvånad att den inte har minst 20 i helhetsbetyg av dig. Men det såklart, du väger ju foto och musik lika tungt som handling och skådespelare, och då blir det mycket svårare att få bra betyg.
Anyway - keep up the good work!
Gustaf: Tack för den trevliga kommentaren! Uppskattar verkligen dina ord och blir extra glad att höra att du hittat filmer du annars kanske hade missat.
RaderaJag tycker nog också den håller för topp tre bland ungdomsfilmer från 80-talet om man ser till de seriösa. Vilka andra skulle du ha på topp tre? För egen del är det The Breakfast Club och Some Kind of Wonderful som skulle göra denna sällskap. Fast jag gillar även de lite lättsamare alternativen ;)
20 i helhetsbetyg är inte så lätt att uppnå i min bok. Precis som du nämner så värderar jag foto och musik lika högt som resten. När alla bitar faller på plats blir det 20 eller mer, och då blir också betyget allt som oftast en stabil fyra.
Tack igen för din kommentar och "don't be a stranger" ;) Skriv om det är något du vill se mer av, något som inte funkar eller bara om du vill skriva av dig.
Varsågod :) !
SvaraRaderaJag har inte sett Weird Science (i vart fall inte vad jag kan minnas) så jag får reservera mig för att den skulle kunna platsa i min topp tre.
Tillsvidare är det därför nog Ferris Buellers Day Off på första plats - filmen har den där riktigt sköna jag-kan-göra-vad-jag-vill-känslan som man avundas inte bara som barn i förhållande till plugget, utan även som vuxen i förhållande till jobb och val i livet i största allmänhet.
Say Anything intar nog andraplatsen.
Sedan är frågan om det blir Gotcha! eller Fast Times at Ridgemont High. Lutar åt den senare, bland annat eftersom den passar in lite bättre på vad en ungdomsfilm från 80-talet ska innehålla i form av karaktärer och handling än Gotcha! enligt min mening. Gotcha ligger däremot och bubblar och vid en återtitt kan den ta sig upp till en tredjeplats.
Kan misstänka att det uppfattas som aningen förvånande att jag inte har med The Breakfast Club, men jag håller faktiskt inte den så högt som många andra gör. Det som drar ner den, trots allt vad som är bra med den, är att jag tycker det finns något lite för förutsebart med filmen. Dessutom tycker jag inte riktigt att ungdomarnas snack känns riktigt realistiskt, utan aningen konstlat.
Puh - sådär, det var det jag orkade skriva nu. Kommer nog återkomma mer i framtiden. Kul med en dialog :)
Gustaf: Alltid kul med dialog och att höra andras åsikter och syn på saker och ting.
RaderaNär jag listade The Breakfast Club, Some Kind of Wonderful och Say Anything som topp tre så var det endast i kategorin lite seriösare ungdomsfilmer.
Ferris Bueller's Day Off är självklart också i topp. Den är dock lite lättsammare än ovan nämnda filmer, så den räknade jag inte in där.
Min stora favorit är ju annars Gotcha! (kul att du hade sett den). Uppväxt med den och den håller alltid. Kan tänka mig att du kanske också kommer tycka den blir bättre. Å andra sidan är det inte den typiska ungdomsfilmen då den har mycket mer, som t.ex. action.
Weird Science tycker jag också är bland de bättre. Har lite samma känsla för den som med Gotcha! då jag växte upp med båda. Så det är mycket av nostalgiska skäl som dessa två räknas bland mina favoriter.
Tror du skulle uppskatta Weird Science. Vore kul att höra vad du tycker om den om/när du väl ser den. Den tillhör de lättsammare, men har ändå lite tyngd (det är ändå John Hughes).