The Color of Money

Titel: The Color of Money - revanschen
Genre: Drama/Sport
Land: USA
År: 1986
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Paul Newman, Tom Cruise, Mary Elizabeth Mastrantonio, John Turturro, Forest Whitaker

Handling: Eddie Felson är en erfaren biljardskojare som har lagt kön på hyllan. Han finner dock Vincent Lauria, som är väldigt bra på biljard men oerfaren och blåögd, och beslutar sig för att tjäna en del pengar. Tillsammans med Vincents flickvän Carmen, beger de sig ut på en turné för att tjäna pengar så att de har råd att delta i en turnering. Men kan de verkligen lita på varandra?

Omdöme: Det här kom att bli andra gången Paul Newman spelade karaktären "Fast Eddie" Felson. Första gången var i klassikern The Hustler (1961). Man kan säga att rollerna är ombytta. I den var han ett ungt stjärnskott som lär sig en läxa av en mer rutinerad räv. Här är han själv den rutinerade räven som ska försöka lära upp en lovande ung spelare.



Trion Eddie (Paul Newman), Vincent (Tom Cruise) och Carmen (Mary Elizabeth Mastrantonio) ger sig ut på en turné runt om USA. Det är inte de mest glamorösa platserna man besöker, men det är inte heller syftet med resan - det är pengarna. Eddie ser nämligen stor potential i Vincent, som är en duktig ung spelare, men som behöver finslipa vissa egenskaper. Vincent är kaxig, självsäker och modig. Men han tänker inte alltid efter. Det får istället flickvännen Carmen göra åt honom. Hon är dock inte så kunnig i branschen. Där han Eddie hjälpa till - mot en viss procent av vinstpengarna, så klart.



Det är inte så svårt att se vem som bestämmer i den här filmen. Allt, och då menar jag allt, kretsar runt Paul Newman. Han utstrålar en sådan självklarhet att det nästan känns som allt runt omkring honom stannar upp. Hans karaktär är inte supercool, inte heller fläckfri eller utan problem. Men det är också något han gestaltar så väl. Det är inte det minsta konstigt att han vann en Oscar för prestationen (hans enda, vilket är mer förvånande). Nu var fältet inte det starkaste detta år, men förtjänade att vinna gjorde han.



Vid sidan av Newman så skulle man tro att det är Tom Cruise som får mest att spela med. Men så är det inte riktigt. Istället är det Mary Elizabeth Mastrantonio som i rollen som Carmen är en intressant karaktär som blir en länk mellan Eddie och Vincent. Vincent är övertygad om hennes kärlek och lojalitet. Eddie å andra sidan är mer tveksam och lyckas få Vincent att tveka. Detta blir en intressant krydda på relationen mellan de tre, något som nog faktiskt är intressantare än själva biljardspelandet.



Filmen övergår allt mer från att vara ett triangeldrama till att bli en biljardfilm. Här har man lyckats med en smart grej och det är att introducera flera karaktärer under resans gång. Flera av dessa karaktärer får betydelse för utvecklingen av Eddie och Vincent. Flera av dem dyker även upp på den avslutande turneringen. Man har då byggt upp lite förväntningar inför denna turnering och även fler karaktärer än de två huvudpersonerna alltså. Nu blir det inte riktigt en sådan urladdning som man känner att filmen byggde upp för, vilket överraskar en del.



Det här är en bra film. Inte jättebra, men bra. Att det är Martin Scorsese som står för regin märks inte fullt ut, men ändå tillräckligt. Det är främst tydligt på filmens kvalité sett till samtliga skådespelarprestationer och även fotot som växer under filmens gång. Filmens stora problem, åtminstone i mitt tycke, är den undermåliga musiken. Möjligtvis är det så att den helt enkelt inte faller mig i smaken, men jag hade velat ha mer av ett 80-tals soundtrack. Det hade säkerligen lyft flera scener. Å andra sidan känns musikvalen gjorda för att fånga biljardhallarnas atmosfär. Detta behöver givetvis inte vara fel, men i mitt tycke ger det inte riktigt önskad effekt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9