Titel: The Sessions / Mitt längtande hjärta
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 2012
Regi: Ben Lewin
I rollerna: John Hawkes, Helen Hunt, William H. Macy, Adam Arkin
Handling: Mark, som är rörelsehindrad och sängliggande efter att ha drabbats av polio som liten, har nu vid 38 års ålder bestämt sig för att bli av med sin oskuld. Med hjälp av sexrådgivare Cheryl och med stöd av sin präst Fader Brendan tänker han göra verklighet av sin dröm.
Omdöme: Det är två saker som överraskar mig lite. Den ena är att det hela baseras på en riktig person vid namn Mark O'Brien. Den andra är att filmen snarare är ett drama än en komedi som jag hade väntat mig. Nu är den inte utan humor så man bjuds inte på en blytung film, men alltså inte heller direkt lättsam.
Mark O'Brien (John Hawkes) kan inte leva utan sin järnlunga eftersom han som barn drabbades av polio. Han kan klara sig tre-fyra timmar utanför den, men måste då ha andningshjälp. Han har även assistenter som hjälper honom med det mesta i hans vardag. Han klarar av att göra en del saker själv, men är i stort behov av mänsklig hjälp. Något de inte kunnat hjälpa honom med är att bli av med oskulden, även om han gjort vissa närmanden mot några av sina kvinnliga assistenter. Med Fader Brendans (William H. Macy) välsignelse bestämmer han sig för att ta kontakt med Cheryl (Helen Hunt) som är en s.k. sexsurrogat.
"The Sessions" står för behandlingarna som Mark får av Cheryl. Inför och efter behandlingarna träffar Mark Fader Brendan för att uppdatera och gå igenom vad de gjort och hur det gått. Fader Brendan är nog den enda som Mark har att prata med eftersom han inte verkar ha några nära vänner eller släkt som kommer och besöker honom. Men Mark är mentalt stark och låter inte sin situation stå i vägen för sina drömmar.
Det här är en film som borde få mig att känna mer. Man har hittat en bra balans i berättandet då det lätt hade kunnat bli för mycket. Men eftersom det alltså baseras på verkliga händelser (åtminstone delvis) så behåller man fötterna på jorden. Personligen blir det intressantast att se två duktiga skådespelarprestationer då John Hawkes och Helen Hunt verkligen bjuder på sig själva och känns komfortabla i sina roller. Ingen av rollerna är särskilt enkel att spela så det är bara att lyfta på hatten.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.3
Ta gärna en titt hos Henke och Fiffi för att se vad de tyckte om filmen.
Håller med om att skådespeleriet var filmens största behållning. Sen är ju storyn intressant iom att det bygger på ett verkligt öde.
SvaraRaderaHenke: Kände att jag borde ha skrivit mer om mina tankar och känslor, men det blev inte mer. Förmodligen för att filmen inte satte några djupa spår efter sig med en gång. Den växer nog lite med tiden känner jag...
RaderaJag hade kunnat sätta en hundring på att du skulle ge filmen en trea men jag hade hoppats - och kanske till och med trott - att du skulle tjonga på med en HYPERSTARK fyra. Men jag tror att anledningen är precis det du skriver: "Det här är en film som borde få mig att känna mer". Hade filmen nått in till dig hade du inte kunnat värja dig och trean hade förökat sig i bacilltempo. ;)
SvaraRaderaFiffi: Det intressanta är att filmen inte var som jag hade väntat mig, och verklighetsbaserad. Tror någonstans att jag nog hade gillat den mer om jag varit beredd på detta. Eller kanske inte.
RaderaÄven om jag ger filmen en trea så tycker jag det är en bra film. Det är ett annorlunda ämne och som jag skrev till Henke så känns det som en film som jag behöver smälta och bearbeta lite mer.