Extreme Prejudice

Titel: Extreme Prejudice / I rättvisans namn
Genre: Action/Kriminalare/Drama/Västern
Land: USA
År: 1987
Regi: Walter Hill
I rollerna: Nick Nolte, Powers Boothe, Michael Ironside, Rip Torn, Maria Conchita Alonso, Clancy Brown

Handling: De växte upp tillsammans i Benrey vid mexikanska gränsen, men nu står de på varsin sida om lagen. Jack är tredje generationens Texas Ranger, och Cash är en hänsynslös narkotikasmugglare.

Omdöme: Ah, det känns som det här är en sån där film många gick och hyrde på VHS i den lokala videobutiken. En ny film av Walter Hill, som ju bl.a. hade gjort den utmärkta The Warriors (1979), det måste man bara se. Frågan är om man hade tyckt den var bättre då. Tror faktiskt nästan det då den "stillar blodtörsten", så att säga.



Några år tidigare samarbetade regissören Walter Hill och Nick Nolte när de gjorde 48 Hrs. (1982). Fem år senare kom alltså denna film där Nolte sägs ha gått ner över 20 kilo (!) för rollen. Nu vet jag inte om det var specifikt för den här rollen, men han ser väldigt slimmad och ung ut måste sägas.



Det hela drar igång med att ett par relativt unga män introduceras när de samlas på en flygplats. Det framgår att de alla är f.d. amerikanska militärer som dött eller saknas i strid. De är helt enkelt ett hemligt förband av något slag där Michael Ironside spelar ledaren Major Paul Hackett. Denna grupp har man sedan lite svårt att få grepp om under kanske en timme då de utger sig för att jobba åt regeringen, men ändå verkar vara självgående och oprofessionella. De känns många gånger som A-Team - en grupp losers som gärna klantar till det helt i onödan.



Efter kanske en halvtimme kommer äntligen filmens första lyckade scen. Nu förstår man varför man egentligen ser filmen. Det blir en bra skottlossning som höjer temperaturen ett snäpp. Nolte hamnar givetvis mitt i eldstriden då han är Jack Benteen, en Texas Ranger ansvarig för sitt lilla område. Där har han fullt upp med A-Team gänget som har något stort i görning samt narkotikasmugglaren Cash (Powers Boothe) och hans gäng. Som om det inte vore nog vill Cash "sno" Jacks flickvän Sarita (Maria Conchita Alonso), f.d. flickvän till Cash.



Det är många bollar i luften och saker börjar klarna efter kanske en timme. Filmen är nog som bäst under filmens mittparti där det både händer en hel del och man bjuds på ett par sköna actionscener. För är det något som filmen lyckas med så är det bra pang-pang scener. De är helt klart inspirerade av några gamla Sam Peckinpah-filmer så som västernklassikern The Wild Bunch (1969) och Steve McQueen-filmen The Getaway (1972). Det blir en del slow-motion och man sparar inte på krutet vad gäller skott, blod och dödstalet.



Förutom filmens starka sidor finns det tyvärr alltför många svagheter. Manuset känns lite hafsigt där det blir mycket hoppande mellan de olika karaktärerna utan att man får något bra flyt. Killarna i A-Team känns oproffsiga och korkade med amatörmisstag som man bara måste skratta åt. Det känns dock inte som det är meningen att det ska vara roligt, vilket gör det extra kul. En favoritscen är när de rånar en bank där de alla har strumpbyxor för att täcka ansiktet. De ser sjukt roliga ut, trots att det verkar vara gjort på fullaste allvar. Men det är också det som gör filmen underhållande. För även om den inte alltid är bra så bjuds man på flera skratt för hur korkat det och de (karaktärerna) är.



3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.4